Idag åker jag tåg ToR Malmö-Stockholm för att vara med på ett planeringsmöte inför de konferenser Skolverket ordnar i höst med uppdraget att rekrytera fler män till förskolan. Ser fram emot att träffa Christian Eidevald och ta del av hans kartläggning.
“Man kan inte säga att vänsterpartiet visar särskilt stort förtroende för lärarna.”
Nu hoppas jag en ny ton i rapporteringen. Mer fakta och mindre spekulation. Kanske till och med arbetsgivare som inte reagerar i panik?
Filmen Jakten fick ett mycket nervöst mottagande i Sverige. Kanske låg budskapet alltför nära?
Länk till Sydsvenskan.
https://twitter.com/hrheingold/status/508714615858290689
Bortsett från religionen och höjdskräcken är jag lite smygamish.
Svampar som tränger igenom asfalt. En stark metafor för livet.
Jag inser att det fort blir en underhållsfråga.
Nej – den finns inte på Spotify.
Vem gör dokumentären?
…så väljer jag Henrik Dorsin hela dagen.
Palindrom betyder att ordet kan läsas från båda hållen. Jag tänker att det är en vacker bild för hur relationer växer i samspel och ömsesidigt beroende.
Frågan är vilken form av tillit som är möjlig att utveckla inom en högskola? Hur gör jag för att övertyga studenterna om att jag inte är ute efter att avslöja deras brister? Om de ska våga visa sina svaga sidor måste jag kunna ta hand om dem med värdighet.
Å andra sidan måste jag lära mig att lita på studenterna. De är nyfikna, öppna och ambitiösa. Jag måste inte kontrollera allt.
Jag läser om rektors planer för att säkerställa kvaliteten på Malmö högskola. Ett bra tillfälle att träna min tillit.
De senaste åren har pojkarna varit problembärare i svensk skola. De läser inte och om de läser något så läser de fel typ av texter.
Jag ser fram emot en avhandling som utmanar den rådande eländesbeskrivningen.
Tack Katharina och lycka till på disputationen!
Uppdatering:
Är det OK att pojkarna skriver om hjältar? Här är Katharina befriande tydlig:
Ett bristperspektiv dominerar vid bedömningen av pojkars prestationer.
Och i avslutningen bränner det till:
Den dolda läroplanens uppfattningar om pojkars skrivprestationer är att pojkar är sämre än de i verkligheten är. Också den offentliga diskussionen gör gällande att pojkar inte når målen i tillräcklig omfattning. Men jag vill göra gällande att pojkar kan skriva texter med välvalda skrivkompetenser men också att pojkar har rätt till undervisning, del av tiden och del av lärares samtalande om elevernas texter. Pojkar behöver undervisning, tillit, samtal och förväntningar. Pojkar och deras texter behöver synliggöras i utbildning av lärare för de yngsta eleverna. Lärarutbildningen ska självklart fokusera skrivundervisningen så att den tillfaller, expanderar och möjliggör även pojkarnas behov.
Jag ser fram emot diskussionen.
Tysta tankar 