Betydelsen av icke-kognitiva förmågor
“Eighty percent of success is showing up” Woody Allen
Jag läser Skolverkets häfte och fångas av hur viktigt det är att sätta ord på olika förmågor. Annars riskerar de att försvinna i utbildningsvärlden.
Samtidigt åker jag baklänges norrut mot en galopperande höst. Det är något obetvingligt över det här sättet att resa.
Jag har inte mycket att tillägga.
Lyssnar på Alex & Sigge podcast #125 om debatten kring vår nya kulturminister. En del inlägg lyckades verkligen vara goda, arga och korkade.
Han skriver bra. Gustav Fridolin är verkligen medryckande och jag tror många är glada att slippa kravretorik och moralkakor från den förre utbildningsministern.
Nu väntar jag på att Fridolin ska riva upp förordningen om flergradiga betyg på alla VFU-kurser inom lärarutbildningen. Det hade varit en riktigt bra start för en minister som tror på professionens autonomi.
Och gratis.
Standardized tests are an accurate predictor of family income and education. Reduce poverty, and scores will rise. Scores on the SAT college admission test, for example, mirror a student’s family background. Students from the poorest families score the lowest, and students from the richest families score the highest. The gap between those at the bottom and those at the top is 400 points. As one Wall Street Journal blogger put it, the SAT might just as well be known as the Student Affluence Test.
Vi mäter olika saker. Det vi mäter blir viktigt.
En utmärkt föreställning. Rekommenderas helhjärtat. Vi var nog fem procent män i publiken. Det var som på förskolan.
Ingrid Pramling i Lärarnas tidning.
Vad är det barn ser och kan reflektera över? Detta beror ju på hur de vuxna ramar in och förhandlar med barn om mening i det man sysslar med. Det är därför inom mångfaldens möjligheter lika viktigt som inom andra områden, att man tar utgångspunkt i det barn talar och tänker om, samtidigt som man som förskollärare vet vad det är man vill peka ut och få barn att skapa en begynnande förståelse för. Och självfallet har förskolans lärare ett stort ansvar för att rikta barns uppmärksamhet mot frågor som bidrar till en mer jämlik och jämställd värld, och inte minst alla barns rättigheter, en fråga som i år firar 25-års-jubileum, sedan barnkonventionen tillkom.
I denna process behöver man som förskollärare fundera över både innehåll och arbetssätt. Och inte minst behöver man fundera om vi inte ibland övervärderar oss vuxna i förskolan – 90 procent av tiden eller mer är de i samspel med sina kompisar i olika aktiviteter. Då blir frågan inte mångfald och olikheter utan i stället jämställdhet och likabehandling, mellan barn från olika kulturer, geografiska områden (stad och landsbygd), socioekonomisk bakgrund med mera.
Den amerikanska mardrömmen. Snart är den här.
I Tyskland gör man i alla fall något.
Då kommer de stereotypa könsrollerna att manifesteras i barnens val av utklädningskostymer.
Eller?
Vi har en bit kvar i Sverige och en utbildningsminister som kanske vågar sätta ner foten.
Tysta tankar 