Den här texten kan säkert läsas som att jag i egenskap av vit vänstermänniska vill sätta upp riktlinjerna – att jag är auktoritär, helt enkelt – och det är möjligt, men vi måste ändå kunna ha en diskussion om vad kampen ska handla om. Menar vi allvar med att förtrycket är en struktur (och inte bara en fördomsfull kultur) som ska ändras, måste vi arbeta brett.
Frågan är komplicerad och jag har säkert förenklat den på en rad punkter, men det bekymrar mig inte i stunden. Jag hoppas att dialektiken, det vill säga viljan till att diskutera oss framåt, ska segra över det polisiära medvetandet. Det enda jag möjligen kan be om ursäkt för, är att jag inte skrivit den här texten för länge sen.
Åsa Linderborg
Jag har ingenting att tillägga. Men lovar att återkomma i ämnet.
Tysta tankar 