De gränsöverskridande försäljarna från idrottsföreningen slår an en djärv ton på sommarens sista loppmarknad. Mycket saker, lite folk och perfekt väder skapar stark köplust. Ändå är det liksom något som tar emot.
Hur många böcker av Liza Marklund behöver jag?
Jag samlar inte längre på Jie-tavlor. Den perioden av mitt liv är över.
Däremot fick den lille vännen några överraskande nya figurer att bekanta sig med.
Jag har skrivit alldeles för mycket om spektaklet på Stadsbiblioteket. Nu verkar den planerade “vi bär ut böckerna och bär in författarna”-kampanjen vara avblåst och det är dags att sammanfatta.
Per Svensson gör det med elegans och skärpa. Länk
Men publikmaximering kan inte vara ett mål i sig – varken för ett operahus (då borde Bert Karlsson vara den givna efterträdaren till Lars Tibell på musikteatern i Malmö) eller för ett stadsbibliotek (då borde deckarrummet genast kompletteras med en porrboudoir).
På måndag lägger regeringen fram sin kulturproposition. Den utredning vars arbete ligger till grund för proppen kritiserades hårt för att den inte brydde sig om att formulera några kvalitetsmål för kulturpolitiken.
En liknande kritik kan med rätta riktas mot de kulturrevolutionära planerna på Malmö Stadsbibliotek. Om biblioteket inte vågar eller vill stå för sin roll som kulturell normbildare och folkbildare utan definierar sig som en konkurrent till Akademibokhandel och andra upplevelsevaruhus på den kommersiella marknaden, varför ska då biblioteket skattefinansieras?
Fortfarande är det en gåta för mig att landets bibliotekarier verkar sluta upp bakom den nya politiken.
Det är bra när åsikter renodlas. Den duktige läraren, engagerade handledaren och stridbare LR-fackrepresentanten Lars Hemzelius ger Folkpartiets skolpolitik både ansikte och underkropp i en debattartikel i Sydsvenskan. Läs och gråt!
På samma sätt lyckas Anna Anka ge röst åt en riktigt reaktionär kvinnosyn och det är väl bara att gratulera KD som har fått ett representativt språkrör. Konstigt nog tycks kvinnoförbundet tveka inför en del av Ankas åsikter.
Jag har tidigare kritiserat satsningen på genuspedagoger men inser nu att det kanske behövs några sådana i alla fall…
Larv - förstora!
Min idé om den här bloggen pendlar mellan storslagna politiska utspel, vardagliga lärarerfarenheter och oblyga privata djupdykningar. Jag fortsätter att fundera över vad det är som har format mig till den jag är och hittar den här bilden på hur min far försöker lära mig att göra en pilbåge.
Kanske finns det rester av hans ganska obekymrade och jordnära manlighet i mitt sätt att gripa mig an frågor om genus.
Jag har ett vagt minne av att stövlarna läckte den här dagen.
Jag läser på Skolporten om en ny avhandling av Joakim Krantz som diskuterar den politiska styrningen av Lärarutbildningen:
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– I botten av den här kritiken ligger en politisk misstro mot lärare och lärarutbildare och de anspråk som riktas mot dem går ut på att de ska uppvisa engagemang och lojalitet mot den politiska styrningen. Lärarna måste hela tiden visa på effekter och resultat, vilket leder till att deras professionella självständighet begränsas. I de självutvärderingar som lärarutbildningen gör ligger hotet om att förlora examensrätten och skvalpar. Det blir väldigt tydligt att myndigheterna använder examensrätten som ett maktmedel och det här leder till att självutvärderingarna mer handlar om att visa sig duktig än att hitta vägar till utveckling.
Tack Annika för tipset
Jag tänker att vi lever i våra trånga hålor och vid en viss ålder kastar oss ut i en jakt på föda och kärlek. Kanske är vi fångade i våra kroppar och bundna till drifter och illusioner – även såsom svalan fri.
Antagligen är det livets alltför snabba skiftningar som gör att jag vikarierar som hobbybuddist.
Förstora!
Jag har luckor i min populärkulturella bildning och filmen om Pocahontas är en sådan. Wikipedia ger viss bakgrund men det uppstår nya frågor.
Pocahontas, född 1595 eller 1596 i powhatanförbundets ”huvudstad” Werowocomoco i nuvarande Virginia i USA, död 21 mars 1617 i Gravesend sydöst om London, var en indianska som rönte uppmärksamhet i England då hon följde med sin engelske make John Rolfe dit.
Hon kom från Werowocomoco där hennes far Wahunsonacock (även känd som Powhatan) residerade. Hennes riktiga namn var Matoaka; Pocahontas var bara ett smeknamn och betyder hon som är lekfull, bortskämt barn eller klar ström mellan två kullar.
Om jag förstår historien kidnappades hon och fördes till England där hon kallades för prinsessan av Virginia och utnyttjades som reklampelare för tobak.
Som elvaåring räddade hon John Smith från att dödas av sin faders indianstam – det räcker för att röra min lille väns hjärta. Han är en obotlig romantiker.
Möjligtvis kan det vara så att vi upplever det så från vår position i universum. En gång försökte jag övertala familjen om att det vore lämpligare att beskriva händelsen som “jordupprullning” än “solnedgång”.
Det var på den tiden jag vårdade mitt språk.
Minnesgoda bloggläsare vet att jag för länge sedan lovade sluta publicera sådana här banala solbilder. Det var på den tiden jag bekymrade mig om den goda smaken.
Nytt motto:
Varje söndag en ny solnedgång!
Inom beteendevetenskapen finns hos många en dröm att kunna mäta effekterna av insatt program. Inspirationen kommer naturligtvis från de naturvetenskapliga och medicinska fälten. I dagens Sydsvenska berättar en forskare om arbetet med att dokumentera effekterna av föräldrautbildning i Lund.
Tidigare har Skolverket haft i uppdrag att utvärdera vilka antimobbningsmetoder som “verkligen ger resultat”. Dessa har då fått en form av kvalitetsmärkning och kallas ibland på lösa grunder evidensbaserade. Tyvärr har det ofta varit ganska dålig forskning med slarviga referensgrupper och svårtolkad statistik. Oftast har undersökningarna byggt på enkäter med deltagarna som med stor sannolikhet var nöjda med sig själva.
Nu ska Lund försök utvärdera effekterna av föräldrautbildning genom att mäta halten av stresshormoner i saliven före och efter utbildningen. Antagligen är allt bättre än enkäter.
Samtidigt ser jag på AxessTV att det finns forskare som menar att stress ger genetiska effekter och att de med samma metoder försöker beskriva effekterna på arvsmassan hos gravida kvinnor som var med den 9/11 i NY.
Min nyfikenhet är väckt. Jag vill mäta stresshormonnivån hos våra studenter!
Tidigare inlägg om föräldrautbildning
Jag börjar uppladdningen med att lyssna på ett av bidragen från 1965. En underbart annorlunda Annorstädes vals.
Tack Anne-Marie för inspirationen – allt var bättre förr!
texten är av Alf Henriksson:
En vårens kväll är en ljuvlig tid
Men denna kväll ger mig ingen frid
Och längtan och trånad bor i den
Och häggen och slån slår ut igen
Och jag är ensam och långt från dig
Och du hör alls inte mig
Jag undrar just vad du gör ikväll
Jag undrar just var du är ikväll
Var är du ikväll?
Jag undrar vart dina tankar bär
Och jag undrar: är jag dig kär?
Och med oro undrar jag här
Var du är, var du är
Vi borde vandra tillsammans nu
Bland hägg och gullvivor, jag och du
Och du skulle le med tillförsikt
Och vi skulle kyssas innerligt
Men jag vet inte om du minns mig
Och jag är fjärran från dig
Jag undrar just vad du gör ikväll
Jag undrar just var du är ikväll
Var är du ikväll?
Jag undrar vart dina tankar bär
Och jag undrar: är jag dig kär?
Och med oro undrar jag här var du är
Var du är ikväll
Tysta tankar 