Likvärdighet enligt Skolverket?

I en ambitiös genomgång presenterar Skolverket en undersökning vad det är som avgör barns skolprestationer.

Länk

Effekten av de förändringar som rapporten belyser är att skolan blivit allt mindre likvärdig. Stöd från hemmet har fått större betydelse för elevernas möjligheter att nå bra resultat eftersom skolan blivit sämre på att kompensera för elevers sociala bakgrund och olika förutsättningar.

Den kompensatoriska strategin är en riskabel väg att uppnå likvärdighet och rapporten pekar på svårigheterna med att förena kontroll och frihet. Men är det verkligen en väl underbyggd slutsats att “skolan blivit sämre på att kompensera”?

Det kan finnas en rad andra förklaringar – tänk om det är skillnaderna mellan barnens uppväxtvillkor som har ökat? Bilden av skolan som den stora problemlösaren verkar inte problematiseras, men jag har bara läst sammanfattningen.

Det finns anledning att återkomma i frågan.

likv

Strategier för överlevnad?

Nästa möte är den 14/10 kl. 17.15-19.00 i sal A440 på Orkanen Nordenskjöldsgatan 8. Länk till anmälan

 Vi kommer att diskutera erfarenheter av att tillhöra ett underrepresenterat kön inom utbildningsväsendet. 

Länk till inbjudan pdf – sprid gärna!

————————————————————————

Det manliga nätverket arbetar vidare. Förhoppningen är att vi hittar en form som känns angelägen för deltagarna. Då måste det finnas utrymme för att prata om egna erfarenheter. Annars är det inget nätverk.

Vissa forskningsresultat är viktigare än andra

Hur påverkar aga barns intelligens? Går det att banka fram vett? Nu finns det en rapport som beskriver konsekvenserna av aga. Jag, som är en hängiven motståndare till fysisk bestraffning, skulle gärna se att en sammanfattning tatuerades på misshandlande föräldrars kroppar.

Länk

bI en annan undersökning intervjuades över 17 000 studenter i 32 olika länder, däribland Sverige, om sina erfarenheter av aga under barndomen och ungdomen. Deras uppgifter jämfördes med nationell statistik över intelligenskvoten i respektive land.

Analysen visade på en stark koppling mellan studenternas rapporterade förekomst av barnmisshandel och de allmänna IQ-nivåerna i landet.

Ökad förekomst av aga minskade IQ. Sambandet var starkast för de barn som blivit slagna också när de var i tonåren.

En förklaring till den negativa påverkan på intelligensen anses vara att upprepat våld i familjen leder till kronisk stress hos barnen. Detta kan i sin tur leda till bestående posttraumatisk stress vilket också riskerar att försämra intelligensutvecklingen.

Just idag lägger jag undan min vetenskapskritiska sida och hyllar forskning som redskap för samhällsförändring.

Jag har vridit och vänt på frågan om Alias niqab

Det är en svår fråga och min rädsla för att framstå som fördomsfull styrde länge mina tankar. Sara Azmeh Rasmussen beskriver problemet och jag inser att det är skönt att få sin världsbild formulerad av någon annan.

Länk

Medan jag och de flesta andra är synliga, blir kvinnan innanför niqaben osynlig, identitetslös. För identitet är inte ett namn på ett ID-kort, inte heller en kulturell och politisk markering. Identitet förmedlas till klasskamrater, kollegor och andra genom ansiktet och kroppshållningen. När människor är dolda men samtidigt närvarande, leder det till orimliga påfrestningar och ett obehagligt psykologiskt klimat i skol- och arbetsmiljön.

Niqab skapar utan tvivel en ohållbar situation i skolor och på arbetsplatser, där åtskillnaden, som ju är avsikten med plagget, blir en barriär mellan bäraren och omvärlden. Den täckta kvinnan är frånvarande och samtidigt närvarande, hon reser en mur mellan sig och världen, och kräver samtidigt att bli behandlad som en fullvärdig individ och att bli inkluderad i gemenskapen.

Det är svårt att tänka sig många yrken som kan utövas på ett professionellt sätt med ansiktet dolt. Men arbete inom barnomsorg ställer än högre krav på kommunikation och förmedling av värden. Om religiös tro får någon att leva i en paradox, att befinna sig fysiskt i samhället, men samtidigt söka en symbolisk isolation, kan inte denna dubbelhet bli andra medborgares ansvar.

De praktiska och yrkesmässiga argumenten är nog för att rättfärdiga ett förbud mot ansiktsslöjor i vissa offentliga rum. Men den principiella sidan av saken är väl så viktig, och den handlar om den demokratiska paradoxen och toleransens gränser.

Hur hårt kan vi spänna den elastiska toleransen innan den brister?

Kanske är det viktigt att förstå var gränserna för toleransen går? Det är ingen mänsklig rättighet att bli lärare och när Alias rättighet att välja yrke krockar med mina tankar om att män och kvinnor ska kunna arbeta tillsammans – ja då tar jag ställning för  den senare principen. Den är överordnad andra hänsynstaganden.

lav

Det ögat möter

Jag är medlem i en bokklubb

Detta trodde jag inte skulle ske. Men erbjudandet från förlaget Bakhåll är alldeles för bra för att låta bli och jag ingår numera i något som kallas kärntruppen.

I det generösa introduktionspaketet ingår bland annat en introduktion till Kafkas författarskap som är lysande.

Kanske är det den klassiska novellen Förvandlingen som känns mest drabbande. Jag går och lägger mig som en ganska engagerad och kreativ universitetsadjunkt och vaknar som – en skalbagge?

Antagligen kommer jag att läsa om de samlade skrifterna i den nyöversättning som har fått lysande kritik.

Det känns bra att kunna sätta ord på den ansträngda situationen inom lärarutbildningen och Kafka är alltid aktuell. Och fruktansvärt rolig!

Min lille vän 68 – en riktig prinsessa?

mlvkvinna

Den lille vännen tröttnade snabbt på piratens bullriga lekar. Nu drömmer han om tropiska nätter och vill anmäla sig till salsakurs. Jag försöker förklara att det finns andra värden i livet än rörliga höfter, men orden falla som stenar till marken. Han yrar om att den nya kvinnan är en riktig prinsessa och hans kärlek är bortom sans och vett.

I Svd läser jag om prinsesslekar bland barn. Genusforskarna diskuterar de heteronormativa undertonerna och frågan om hur kön konstrueras i familj och förskola. Annette och Christian (jag använder förnamn eftersom vi har brevväxlat) lyckas hålla en försiktig ton och undviker den allra mest bekäftiga genuspedagogiska nymoralismen. Den uppenbara risken att skapa nya normer (den mjuke pojken och den vilda flickan) kanske är svårare att lyfta fram jämfört med en traditionell jämställdhetsdiskurs (“varför får inte killar ha klänning”?)

Det finns hopp även för genuspedagogiken?

Min lille vän 67 – var går mitt ansvar?

mlvhund

Min lille vän tar sig allt större friheter och hans umgänge stämmer inte med min bild av hur lämpliga kamrater ska se ut. Kanske har vännen levt ett alltför skyddat liv och nu testar han gränserna på olika plan. Jag försöker verkligen uppmuntra hans strävan efter självständighet – men den senaste bekantskapen är provocerande.

Knivar och pistoler är verkligen inga passande leksaker. Dessutom undrar jag var figuren har fått alla de där pärlorna ifrån?

Den lille vännen befinner sig antagligen i en fas då han experimenterar med olika identiteter och den stereotypa maskuliniteten tycks vara ett frestande alternativ. Men hur manlig kan en järnpinne på en stol bli?

Ett obehagligt läge

simma

Stämningen på jobbet är en aning spänd. Logiken bakom de s.k. turordningskretsarna visar sig vara helt obefintlig och enligt de centrala personalhandläggarna är det centrala begreppet “arbetsbrist” enbart en teknisk och juridisk term som i stort sett låter arbetsgivaren byta ut vem som helst.

Hur blev jag sådan? 3

När jag var tre år bodde vi på en ö i Stockholms skärgård. Huset saknade bekvämligheter och mamma var ensamma med oss i veckorna då far jobbade i staden. Jag har nog inte förstått hur modig hon var. När jag ser bilden anar jag varför släkten tyckte att jag var “mors påg”.

Vi fick ganska mycket frihet och jag minns upptäckfärder i övergivna lador och vilda jakter på bortsprungna kaniner.

Det finns något ängsligt i blicken som jag inte kan tolka och jag önskar att koncentrationen på spiken var större.