Det räcker nu!

Anne-Marie har samlat ordningsregler och jag kan inte låta bli att sprida (länk):

  1. Herre på täppan får inte lekas på kullen.
  2. Inte lämna skolgården utan tillstånd från skolpersonal
  3. Följa tillsägelser som ges av personalen
  4. Vara vänlig och hjälpsam
  5. Deltar i lekar som inte skadar mig själv
  6. Ingen skall behöva känna sig utanför, osynlig eller meningslös
  7. Sover ordentligt
  8. inte använder foajen vid fritids som uppehållsrum,
  9. hjälper till så att korridor och uppehållsrum ser prydliga ut vid skoldagens slut.
  10. Snöbollar kastas endast utanför skolgården och tillsammans med vuxna. Vid pulkaåkning på backarna används hjälm
  11. Alla får vara med i leken, ingen lämnas ensam
  12. Vi skall inte klaga, sura och gnälla
  13. Vi har mobiltelefonerna och mp3-spelare avstängda och osynliga på lektioner inom och utomhus.
  14. Det är bara tillåtet att klättra på ”lilla” stalltaket.
  15. Vi gungar inte på stolarna.
  16. hjälps åt att hålla ordning och plocka upp efter dig.
  17. Vi hostar Hosta i armvecket, när vi behöver hosta
  18. Vi går inne i skolan.
  19. Vi tar inte med oss farliga saker till skolan.
  20. Snölyktor, snögubbar, snögrottor och snöänglar är bra saker att göra när vi är ute och leker.
  21. Vi får åka stjärtlapp i backen om vi har hjälm.
  22. I ”Trekanten” är jag bara när jag ska besöka biblioteket, skolsköterskan, ha slöjd, bild, hemkunskap eller har ett ärende till skolans expedition
  23. Jag vet att fotografering och filmning inte är tillåten utan medgivande av berörd person
  24. vi tar ansvar för att komma utvilade till skolan
  25. vi arbetar aktivt på lektionerna
  26. Mobiltelefoner ska ha ringsignalen avstängd under lektionstid och får icke användas på något sätt under lektionstid utom då man kommit överens med läraren om att använda telefonens kalkylatorfunktion. Förbudet gäller även biblioteket och vid gemensamma samlingar.
  27. Alla duschar efter varje idrottslektion
  28. På skolan tilltalar vi varandra med namn/smeknamn som är okej för den som äger namnet.
  29. Snöbollskastning är endast tillåten på gräsmattan mellan XXX- gården och zzzz-gatan
  30. Vi måste ha skor på oss när vi cyklar
  31. Om vi är förkylda, kan vi få äta halstabletter. Vi säger till läraren.
  32. Vi äter med gaffel och kniv och låter maten tysta munnen
  33. Vi går genast ut vid lektionens slut.
  34. Lekredskapen används på rätt sätt.
  35. Bollar som hamnar på taket hämtas vid dagens slut ner av vaktmästare eller annan skolpersonal.
  36. Rökning och snusning sänker uppförandevitsordet.
  37. Vi säger bland annat HEJ till dem vi träffar.
  38. Om det blir mycket snö avgör rektor om det är tillåtet med snöbollskastning.
  39. När det är rast får du leka på skolgården, men inte på bilparkeringarna. Du får heller inte leka i trappor och korridorer.
  40. Klättra endast på klätterställningen.
  41. Vi kastar inte snöbollar, stenar, äpplen, kottar och annat som  kan vara farligt.
  42. Vi respekterar de som säger till om att slänga snus i papperskorgen
  43. att rätta sig efter tillsägelse från all personal
  44. Godis som äts under lektionstid spottas ut.
  45. Var rädd om träd och växter på skolområdet
  46. Snöboll kan kastas på bakre skolgården, inte nära fönstren! (800 kr). Kasta inte mot ansiktet, isbollar är för hårda!
  47. Jag använder ett vårdat språk utan svordomar, könsord eller andra nedvärderande tillmälen.
  48. Om vi gör inbjudningar i skolan bjuder vi hela klassen.
  49. Vi använder våra ”boards” mellan grinden och första basketkorgen.
  50. Snöboll kastar vi endast på skolgården inom angiven plats.
  51. Vi är alltid minst två när vi går upp på berget och vi håller oss så nära att vi hör när de vuxna visslar in.
  52. Du skall komma i tid till lektioner. Om du kommer för sent får du arbeta hemma med de uppgifter som du missat. Lapp sänds hem för påskrift och dina föräldrar kontaktas av läraren.
  53. Om man på rasten behöver hjälp av de vuxna som är ute, söker man upp dem.
  54. Du måste ha hjälm på dig när du vistas på kullen under snöiga perioden.
  55. Förklara för dina elever vad som gäller i god tid före skolbiovisningen!
  56. Du leker inte vapen och fäktningslekar under skol- och fritidstid .
  57. inte sitter i fönstren eller åker på ledstängerna
  58. Varje rast vädras samtliga klassrum och alla elever i åk 1-8 har uterast
  59. Inlines, skateboard och liknande kräver skydd! Åk inte kring köksingången /…/
  60. vi går utevägen till slöjden och till klassrummen
  61. Vid brandlarm: samla ihop klassen/gruppen och gå lugnt mot närmaste utgång som är märkt med grön och vit nödutgångsskylt. Räkna in klassen/gruppen och avvakta besked från museets personal.
  62. Vi lämnar tallrikarna när det är dags att gå tillbaka till klassen.
  63. OBS! I slöjdsalarna har vi skorna på!
  64. Vid fotbollsplanen, men bara där, får du klättra träd.
  65. Lekcyklarna får endast användas av fritidsbarnen på fritidstid.
  66. Du skall inte uppträda störande under lektioner. Om du inte kan uppträda lämpligt under lektionerna kommer dina föräldrar att kontaktas av läraren och du får arbeta hemma med de uppgifter som du missat.

Jag ryser och tänker på alla de regler som inte är formulerade. När vi diskuterar den “dolda läroplanen” sker det utifrån den lömska överenskommelsen att vi egentligen tänker lika och därför inte behöver regler. På ett sätt är det bra att de här reglerna finns – då går de i alla fall att diskutera!

Kommentera gärna hos Anne-Marie! Jag vill inte stjäla hennes diskussion, men är naturligtvis nyfiken på vilka tokiga regler som finns på era skolor och förskolor.

Särskilda krav på män som vill bli lärare?

Jag läser titlarna på de ansökningar som har fått bidrag av DJ och blir fundersam:

Linköpings universitet Lärarutbildningen – för män med engagemang för jämställdhet 1 063 547 kr

Är det inte lite underligt att peka ut nödvändigheten av ett engagemang just hos denna grupp? Om männen utgör 5% av de antagna vid t.ex. förskollärarutbildningen menar jag nog att det avgörande ansvaret för att förändra strukturerna ligger hos majoriteten. Männen riskerar alltid att stereotypiseras och reduceras till symboler. Jag tänker att de i första hand måste lära sig att hantera motstridiga förväntningarna – kanske kan man kalla det “engagemang för jämställdheten” men jag ser andra tolkningar som oroar mig.

Min erfarenhet är att de här männen ogärna vill pråla med sitt engagemang och gärna undviker att se sig som förebilder för “den nye mannen”. De har ofta fullt upp med att manövrera i de komplicerade skolkulturerna utan att avkrävas ett särskilt engagemang för något så komplicerat som jämställdhet. Läroplanens formuleringar om att motverka traditionella könsroller borde gälla för båda könen i lika hög grad. Männen kanske redan har gjort sin insats genom att göra ett kontroversiellt utbildningsval?

Jag måste nog läsa hela projektansökan!

En gammal inbjudan till nätverksmöte

En gammal inbjudan till nätverksmöte

Delegationen för Jämställdhet i Högskolan beslutar…

… att avslå Borås och Malmös  gemensamma ansökan om bidrag till att arrangera en nationell konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar.

Beviljade_projekt_2010-1

Avslag

Kanske är inte tiden mogen för stöd till manliga nätverk. Att ge stöd till män är antagligen alltför svårsmält ur ett likhetsfeministiskt perspektiv och dessutom svårt att förena med teorin om könsmaktsordning. Jämställdhetsarbetet bedrivs på upptrampade stigar och fokus ligger som vanligt på att motverka de orättvisor som drabbar kvinnor. Delegationen tolkar direktiven om att minska könsobalanser på ett ganska självständigt sätt.

Delegationen ska stödja insatser och föreslå åtgärder som främjar jämställdhet i högskolan. Följande problemställningar ska särskilt uppmärksammas:

a) könsbundna utbildningsval till högskolan,
b) minskningen av andelen män som söker sig till högre utbildning,

c) skillnader mellan kvinnor och män vad avser studietakt, avhopp och benägenhet att avlägga examen,
d) kvinnors och mäns skilda möjligheter till forskarkarriär,
e) den ojämna könsfördelningen på högre tjänster och befattningar inom högskolan.

Samtidigt känns det lite surt att Norge ska lyckas med någonting som vi i rättviselandet Sverige betraktar som omöjligt – att rekrytera män till förskolan. I Trondheim är 20% av de antagna män och det är ett resultat av långsiktigt arbete. (Länk till menn i barnehage)

Jag gratulerar Linköping och Linnéuniversitetet som har lyckats få bidrag till någonting som har med män att göra. De ansökningarna kommer jag att läsa med stort intresse.

Pizzeria Empoli i Sjöbo

Vi firar Mors dag under ganska måttfulla former. Pizzeria Empoli i Sjöbo är  ett bra exempel på lyckad integrationspolitik. Bara konsten (se nedan) gör resan värd och maten är god och riklig.

Jag läser Niklas Orrenius bok om rasismen i Sverige Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. Det kan bli en spännande valrörelse och pressens försök att tiga ihjäl SD har misslyckats.

Dysfunktionell manlighet?

För några år sedan föreläste jag på en kurs som hette Män till skolan. Det var en rekryteringssatsning där män under ett år fick praktisera i yrket mot betalning samtidigt som de hade möjlighet att läsa upp betyg och erhålla formell behörighet. Min insats var att förbereda dem på en del av yrkets baksidor och dessutom gjorde vi rockvideor under lekfulla former. Jag representerade någon form av uthållig erfarenhet och antog motvilligt utmaningen att agera förebild.

Jag minns en kille som var lite äldre än de andra. Han hade jobbat som sjöman och var nu sugen på att göra något mer meningsfullt av sitt liv. Kanske skrämde jag upp dem om hur det var att befinna sig i en kvinnodominerad värld och efter lektionen kom han fram och sa halvt på skoj:
 – Du Mats, om det kör ihop sig – kan vi ringa dig då? Ungefär som en livlina?

Tio år senare senare möter jag honom igen på en fest och undrar vad som hände? Han ler bekymrat och berättar en sorglig historia om en osynlig hinna som han inte lyckades ta sig igenom. Nu seglar han åter på de sju haven och byter delar på maskiner. Kanske klarar han sig bra  – frågan är om skolan klarar sig utan honom?

Newcastle 15 – fast det handlar om Sverige!

Efter en vecka i England börjar jag förstå vidden av centralstyrningens skadeverkningar. Nu backar politikerna och försöker återskapa någon form av livsluft i skolorna genom att uppmana de framgångsrika (“outstanding”) skolorna att bilda akademier enligt svensk modell.

Jag läser favorittidningen The Guardian och inser att den här kontrollivern, som regeringarna har visat sedan 90-talet, demoraliserat lärarkåren och lärarutbildarna långt mer än vi kan förstå. Det är svårt att inte drabbas av klaustrofobi när man bläddrar i kursplanerna. Myndigheternas försök att uppfinna den “lärarsäkra” undervisningen skrämmer mig.

Jag rekommenderar Simon Jenkins artikel som innehåller en historieskrivning över hur det gick till när Labour och Tories gemensamt bestämde sig för att reglera fram kvalitet.

Tidigare försök att privatisera omgärdades av rigorösa regelverk:

Patten’s 1993 act had 308 sections, with 1,000 amendments added during its passage, all to regulate what were supposedly liberated schools. Never was so much legislation hurled at so trivial a problem. Cart-loads of regulations arrived at every school. I know of no headteacher who claimed to receive less paperwork as a result of the act.

Den accelerande byråkratin har alltsedan 90-talet varit en stor börda för lärarna och hotet om inspektioner har betonat den formella nivån. Pappersarbetet är alltid lättast att inspektera.

Simon Jenkins driver tesen att det handlar om medelklassens försök att skydda sina avkommor från invandrarnas och arbetarklassens barn. Då blir friskolorna en lagom maskerad väg ut ur den formen av rättviseskapande som nu har misslyckats fullständigt.

Slutklämmen är en kraftfull plädering för den kommunala nivån:

Dreary abuse of local democracy is being mounted yet again to cloak a bid to “nationalise” schools. The key to better education must lie elsewhere, deep within these institutions, in their ethos, morale and staffing. Good schools are underpinned not damaged by civic commitment and civic pride. Gove’s centralism ill befits a government whose leader once proclaimed his localism. But that was before he commanded power at the centre.

Den engelska skoldebatten är hård men rättvis.

Den svenska skoldebatten är förutsägbar och trist. Forskningen gör anspråk på att visa vägen men frågorna är fler än svaren. En del misstag kanske vi måste göra själv?

British schools are not good enough. This is widely acknowledged. As a generalisation, good schools have got better, but not bad ones. After decades of research, still no one knows if a smaller class, a new building, a simpler curriculum, a better-paid teacher or a bigger budget makes any difference.

Hence there has been little measurable value in the doubling of resources going to schools over the last decade, during which time local councils have been all but relieved of financial responsibility for them. Centralisation of school policy has delivered nothing.

The Times ger sin bild:

Tveksamma lärare

Gove: all schools should be academies

Frågor och svar om academies

Apple, Mikael och jag – Newcastle 12,5

Jag har alltid (nåja – nästan!) haft Mac och ibland blivit kraftfullt pikad för det. På Pedagogiska centralen, som har i uppdrag att ge IT-support till Malmös skolor, arbetade en man som muttrande brukade fräsa:
– Såna djävla skrivmaskiner borde förbjudas.

I hans värld använde riktiga män PC och helst MS DOS. En del av datorfientligheten bland Malmös lärarkår tror jag går att härleda till den här bisarra inställningen. Det stod många ouppackade maskiner i materialrummen och ITIS-satsningen flaxade förbi utan att lämna djupare spår.

Nu är jag på väg från Newcastle och dagens stora händelse är att iPad släpps till försäljning. När vi kommer dit är den värsta ruschen över och Mikael lyckas nappa åt sig ett exemplar. Jag rannsakar mitt sinne om det verkligen inte är så att jag egentligen skulle behöva en sådan apparat, men tvingas inse att vinsterna är små eller obefintliga. Det verkar korkat att köpa maskiner bara för att de finns – men det här behöver jag fundera vidare över. Jag kan också vara en smula småsnål mot mig själv.

Samtidigt är det spännande att se hur Apple har lyckats ta sig ut ur segmentet “prylar för de konstnärliga och intellektuella” till att  bli ett vardagligt hjälpmedel för de breda massorna. Teorierna om kulturellt kapital är väldigt flyktiga.

Han längtar till Arkadien – Newcastle 12

I dag åker Mikael och jag hem från Newcastle. Vi kommer nog att sakna helt olika saker. Min kropp behöver inte fler köpcentrum och Fenwick, Grainge, Hendon och alla de andra shoppingställena är lika tröttande här som hemma. Men det är ofta vackra byggnader och en del släpper även in dagsljus!

Per Myrberg – Fritiof i Arkadien

Newcastle 11 – höj kraven eller sänk målen?

Det är uppochnervända världen. Här i England pratar politikerna om Sverige som ett antibyråkratiskt föredöme och just i dagarna skickar utbildningsdepartementet brev till skolledare vid framgångsrika skolor och uppmuntrar dem att bilda “akademier”. Då slipper de detaljerade kursplaner, metodinstruktioner, timplaner och inspektioner och får i stället flyga fritt. Det blir liksom en belöning för att de visat sig framgångsrika eller “outstanding”.

Inspirationen kommer delvis från de svenska friskolorna och lärarutbildare jag pratar med är bekymrade över att privata krafter ska kapa åt sig godbitarna och lämna kvar övriga skolorna i den deprimerande detaljkontrollens misär i någon form av karikerad byråkrati.

I Sverige tycks många fortfarande tro att det är genom kontroll och styrning som rättvisa och likvärdighet ska uppnås. England är på väg åt andra hållet – men samtidigt romantiserar den nya regeringen privata alternativ och demoniserar den kommunala nivån.

Jan Thavenius beskriver det från en annan vinkel: Länk

This slideshow requires JavaScript.

Mer engelsk utbildningspolitik:

Newcastle 9 – limitationliberation!

Jag har haft workshops med lärarstudenter från Nortumbria university och gjort historier tillsammans med dem. Under mottot  “begränsning befriar” har de fått i uppgift att:

1) Välja en bild av sig själv (eller ta en ny med webkameran)

2) Manipulera den två gånger med hjälp av http://photofunia.com. Det finns massor av färdiga bakgrunder och mallar.

3) Dessa två bilder är start- och slutpunkt för berättelsen. Använd 100 ord för att binda samman dem.

4) Registrera en blogg och publicera din historia där.

5) Länka till http://limitationliberation.wordpress.com/

6) Kommentera dina kamraters berättelser.

Jag trodde det skulle bli tekniska problem, men de flesta studenter registrerar bloggar och laddar upp filer med lätt hand. Betydligt svårare var det att välja en bild av sig själv. Trots att de hade tillgång till webkamera valde de flesta att hämta bilder på Facebook och nu vet jag hur ett typiskt bildarkiv ser ut för en 20-årig Newcastleflicka. Det är väldigt mänga puss- och krambilder. Inte så många rena porträtt.

Förhoppningsvis har de lärt sig något. Jag har funderat mycket över hur man balanserar allvar och lek. Det finns en uppenbar risk i att det tekniska tar över, samtidigt som jag gillar tanken på att berättelsen växer ur de manipulerade bilderna. Det blir mindre pretentiös så och allt är på låtsas. En annan gång vill jag jobba mer med berättarstruktur och reception. Nu ligger fokus på produktion under två timmar.

Prova gärna tekniken och länka hit om du blir nöjd med din berättelse. Särskilt kul skulle det vara om någon ville göra det här med barn. En stor fördel med metoden är att inga program behöver installeras – all sker på nätet. Jag tror inte på datorutbildning där skolorna behöver köpa ny utrustning eller program.

Beth håller ihop hela International Conference week och lägger ner ett stort arbete på att få det hela att fungera. Veckan innan jag skulle komma presenterade jag mitt upplägg och skickade ett smakprov med en diskret fråga om hon kände igen någon av personerna på bilden. Idag berättade Beth att hon hade varit väldigt undrande över varför jag skickat ett bröllopsfoto på mig själv. Samtidigt var hon en aning bekymrad över den manhaftiga bruden  – men vi svenskar är ju så frigjorda…

Jag inser att Daniel och Victoria inte är jättekända i England. Än.

Jag och min nya fru?

Jag och min nya fru?