Nackdelen med att skriva blogg är att vissa ämnen kommer tillbaka och det är inte säkert att de åldrats i skönhet. För några år sedan föreslog Ilmar Reepalu att Malmös elever skulle betygsätta sina lärare. Debatten var upphetsad och jag som normalt försvarar den kommunala nivån kände marken vibrera under fötterna. (Länk)
Nu är staden klädsamt självkritisk och konstaterar att metoden innebär stora problem.
Och jag är naturligtvis en alltför fin människa till att känna skadeglädje. Ilmar är bättre på hus och pengar än på skolpolitik.
Temat är pojkar och flera skribenter är bekymrade över att pojkarna halkar efter i skolan. Det finns även kritiska röster som beskriver pojkarna som diskriminerade. Martin Ingvar argumenterar för andra arbetsformer och betonar läsningens avgörande betydelse för skolframgång – tyvärr ser jag inga djupare spår av pedagogiskt tänkande i hans förslag som tycks vara av ganska teknisk art.
Tysta tankar 