Syftet med avhandlingsarbetet är att utifrån teoribildningen sociala representationer fördjupa kunskaperna kring mötet mellan yrkesgrupperna socialsekreterare och lärare vid samverkan kring målgruppen barn som far illa eller riskerar att fara illa. Avhandlingen avser fånga parternas uppfattningar om varandra och det man samverkar kring samt diskutera möjliga konsekvenser av dessa uppfattningar i kontexten interprofessionell samverkan kring barn som far illa.
Ett svårt och viktigt ämne. Jag önskar att jag vore där. Kanske någon bloggläsare kan rapportera?
Den här delen av lärares uppdrag är svår att sköta från katedern.
De svenska pedagogernas storhetstid inträffade under 1940- och 50-talen. Forskarna medverkade i de utredningar som föreslog de stora skolreformerna och bidrog därmed bland annat till att den nioåriga enhetsskolan inrättades. På den tiden kunde forskarna hjälpa politikerna att se längre.
Det är angeläget att förstärka den forskning som handlar om klassrumssituationen, ämnesdidaktisk kompetens, undervisningsmetoder, hur lärare undervisar och hur elever lär. En starkare koppling till sådan forskning från olika vetenskapliga områden höjer lärarnas kompetens och förmåga att använda olika verktyg i undervisningen beroende på situation och elevernas behov. Det behövs också fler forskarutbildade lärare.
Ytterligare en utmaning är att lärare, skolledare och företrädare för huvudmännen behöver ta del av relevant forskning och använda den i verksamheten i ökad utsträckning. Det ska löna sig att ta fram arbetssätt som utgår från forskningen och därmed öka kvaliteten på undervisningen.
Igår såg jag Malmö FF besegra Halmstad och idag vinner Manchester united över Chelsea.
Fotboll är nästan lika spännande som utbildningspolitik och på twitter är “inspel” det nya modeordet.
Själv längtar jag efter en befriande facklig crossboll. Spelet behöver öppnas upp på flankerna. Någon måste göra en oväntad löpning mot den fria ytan bakom backlinjen.
Jag möter kloka personer som inte ser kopplingen till oreflekterad maktutövning, faktatragglande och förmedlingspedagogik. Hamnar i hopplösa diskussioner om betydelsen av fakta. Älskar frågesporter och är stolt över min breda bildning. Känner mig förflyttad 40 år tillbaka i tiden och famlar efter tröst på nätet. Det måste finnas värdigare sätt att förhålla sig till utveckling och lärande.
– Konsekvensen av mina analyser är att det inte går att säga hur rangordningen ser ut. Danmark kan hamna var som helst på Pisas lista, säger Svend Kreiner, professor i statistik vid Köpenhamns universitet.
(…)
I Danmark pågår diskussioner om hur man ska förhålla sig till Pisa-undersökningen i fortsättningen. Här i Sverige har Skolverket läst Svend Kreiners rapport och Anita Wester som ansvarar för Pisa på Skolverket är bekymrad över vad det skulle betyda om Pisa-resultaten inte stämmer.
– Skulle det visa sig att Pisa inte är tillförlitligt måste vi ompröva mycket av det här och det gäller alla länder, inte bara Sverige. Visar det sig att det är så skakigt, med variation i det möjliga utfallet, då är det inte trovärdigt och då blir ju hela målet och syftet med sådana här studier inte meningsfullt.
Vågar vi hoppas på en notis i DN?
Men anledningen av DN:s ynkliga dementi av den felaktiga ingressen i den tredje Zarembaartikeln:
Zoran menar att det är vanligt att redigerare tar sig sådana friheter. Jag är förvånad över de påstådda rutinerna vid Sveriges största morgontidning och undrar om inte ansvariga redaktörer bör stå för misstagen. Det kanske är tidningsbudets fel?
I ingressen fanns tidigare en uppgift om Minervaskolans avgångsbetyg som inte finns i artikeln. Denna uppgift har nu tagits bort. DN beklagar.
Några kollegor skrockar förnöjt och tycks känna igen sig i den av Zaremba beskrivna motsättningen mellan “fri undervisning” och “faktakunskap”. Dessutom menar de att man inte bör ställa höga etiska krav på den här sortens journalistik.
Jag kanske är skadad av ett långt äktenskap med den fria pressen, men i Skåne håller vi på de pressetiska reglerna.
Hör båda sidor
13
Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande
material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.
Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.
Var uppmärksam på att anmälningar av olika
slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit
anmäld.
Idag publicerar DN (helt utan varning) en positiv artikel om skolan.
Läraren Ulla Wetterdahl Wessman, som undervisar i NO på Vällingbyskolan, är en av dem som känner besvikelse över löneutvecklingen bland lärarna.
– Jag blir förbannad, det känns lite meningslöst. Det spelar ingen roll vilket jobb man göra. Man får inget bättre, det blir liksom ingen skillnad, säger Ulla Wetterdahl Wessman till Ekot.
Enligt färsk statistik från Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund skiljer det i dag i genomsnitt 31 procent – motsvarande 7195 kronor – mellan de lärare som tjänar mest och de som tjänar minst. Detta oavsett hur gammal läraren är eller hur många års arbetslivserfarenhet personen har.
Ulla Wetterdahl tjänar i dag 31 900 kronor och kan därmed anses vara relativt högavlönad i sammanhanget. Men hon anser ändå att hon med sina 20 år i yrket borde ha mer i lönekuvertet. Men att hon skulle få något mer i år tror hon knappast.
Jag anar att Ulla Wetterdahl räknar sig själv till de duktiga. Själv befinner jag mig i de nedersta percentilen (de mindre duktiga?) och tjänar efter 25 år på förskolan och tio år på högskolan som universitetsadjunkt mindre än vad hon gör.
Man skulle kanske satsa på den kommunala världen ändå.
Jag är lite undrande inför statistiken. En gästprofessor tjänar ofta mer än dubbelt så mycket som jag. De är också lärare. Vem räknas in?
Eva-Lis Sirén talar vänligt till oss men övertygar inte. Den här veckan börjar inte bra.
…men tråden blir allt mer obegriplig. @LRradicals och @zoranalagic vårdar dolkstötslegenden om kommunaliseringen som en avgörande händelse och alla försök att diskutera undervisning ur andra perspektiv lever farligt.
Inom alla de områden boken behandlar, skolan, vården och omsorgen har greppet om människorna ökat, samtidigt som de professionella upplever en motsägelse mellan den makt och ansvar de har över individerna och den legitimitetskris de står mitt i. Alltfler förväntar sig alltmer av dem utan att de ges tillräckligt med legitimitet och erkännande, ett underskott som förklarar det återkommande kraven på status och erkännande. Samtidigt blir det mätbara det enda värde som kan uttryckas. Tester och prov, nationella som internationella, har blivit måttstocken för skolans framgång. Men hur mäter man t.ex. förmågan att bygga relationer med unga människor?
Jag sneglar på twitterflödet #merkateder, men tappar lusten att delta. Missförstånd och misstänksamhet gör trådarna svåra att följa. Kanske handlar det om synen på skolans uppgift och jag misstänker att deltagarna inte är överens. LR gör det inte lätt för sig själv och jag har svårt att se när de är allvarliga och när de försöker provocera.
Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
om kvastarna ska sopa bra
får man inte slarva med skaften
spärrar och kvoter och testprogram
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till hans rätta fålla
Är kateder en bra symbol för skolan som förvaringsplats? Absolut!
Är kateder en bra utgångspunkt för övervakning och disciplinering? Helt säkert!
Är kateder en bra plats för sortering av elever? Visst – om läraren bestämmer frågor och svar kommer proven att bli lätträttade.
Är kateder ett bra redskap för att kvalificera framtidens arbetskraft? Mer tveksamt.
Jag har tjatat länge om pojkarnas villkor i skolan och förskolan. Ofta har jag blivit bemött med nedlåtande blickar (“är han igång nu igen”) eller öppen fientlighet (“han är nog antifeminist”).
Samtidigt upplever jag att kartan förändras och det finns utrymme att lyfta frågor som tidigare har varit tabuiserade. På lärarutbildningen diskuterar vi orsaker till de manliga studenternas avbrott och Lärarnas tidning presenterar ett fylligt reportage om pojkarna och de manliga lärarnas situation.
Genusvetarnas hatobjekt #1 Bertill Nordahl kritiserar DEJA på sitt danska “frispråkiga” sätt:
— Män styr och ställer i offentligheten, men förskolor, fritids och skolor är matriarkat, präglade av kvinnliga värderingar och beteendemönster. Det gäller även manliga lärare som har förvandlats till undflyende och kastrerade hankatter.
Så skarpt uttrycker inte jag mig.
Göran Svanelid tror att pojkarna behöver mer lärarledd undervisning och positionerar sig därmed i den infekterade katederdebatten. Jag skulle hellre se ett fokus på innehåll än undervisningsformer.
Skolverkets nya generaldirektör Anna Ekström har ansvarat för två tunga utredningar inom jämställdhetsområdet. Hur ser hon på de nya vindarna?
Tysta tankar 