Mamma tycker det är dyrt på närbutiken

20111227-171942.jpg

Å andra sidan är min kamrat Pål väldigt imponerad av deras sortiment och utbudet av lakrits är mer än förföriskt.

Ibland möter jag barnfamiljer som storhandlar och då tänker jag självbelåtet: Lyxfällan nästa.

På ett djupare plan menar jag att konsumtion är rätt trist. Robban har en poäng.

Likvärdighet och likformighet

En spännande licentiatavhandling belyser ett aktuellt ämne.

Länk

– Det är ett jätteproblem att vi inte har likvärdig bedömning i skolan, men externa prov tenderar att skapa likformighet, säger Per Gunnemyr.
Uppsatsen är en intervjubaserad studie där han jämför hur och varför svenska respektive finska historielärare påverkas av externa prov. I det här fallet det svenska Historielärarnas prov (HLP), som tagits fram av en lärare och som gjordes av ett tusental elever senast, och det finska ämnesrealprovet (ÄRP). Ett förberedande prov inför studentexamen som man fortfarande har i Finland. Något nationellt prov i historia för gymnasiet finns inte idag.

Jag har en förhoppning om att 2012 blir året då vi kan diskutera de här viktiga frågorna på ett nytt sätt. Det går liksom inte att fortsätta se det som en fotbollsmatch där man ejar på olika lag – eller länder.

Han ser en tendens både i Finland och USA till att lärarna anpassar sig efter varandra och det viktiga provet. Det är också lättare att mäta fakta än mer komplexa resonemang, och risken är att lärarna får mindre tid till vad de själva tycker är centralt i ämnet historia.
– Om proven blir styrande för slutbetyget kan det också bli meningen med kursen. Det är trist om möjligheten för lärare och elever att tillsammans diskutera vad man vill göra försvinner.

Den här diskussionen pågår i många länder.

 

Det engelska mönstret

Jag är rädd att vi kommer få se mycket av det här i framtiden. Svenska skolpolitiker importerar friskt från England. När pengarna tryter blir prioriteringarna obehagligt tydliga.

Vad händer när jag vaknar?

Ett kärt julnöje är att slumra en stund på eftermiddage. Gärna till en halvdålig film och med huset fullt av vänner. När jag vaknar befinner jag mig ofta i ett lätt overkligt och förvirrat tillstånd där jag försöker konstruera mig själv som den person jag tänker att jag är. Samtidigt hänger sömnens overklighet kvar i kroppen och ibland tar det längre tid att få delarna att gripa in i varandra.

Jag hittar ett föredrag hos TED som försöker beskriva den här ömtåliga processen och jag inser att det är fler än jag som brottas med förhållandet mellan självet och medvetandet. Om jag stänger ute alla intryck är det lättare att leva med bilden av personligheten som summan av alla minnen och erfarenheter – men så fort jag öppnar mig mot nuet sprider sig den stora förvirringen,
– Vad ska jag göra med alla de intryck som hotar min självbild?

Det här arbetet genomför vi varje morgon. Ibland tar det längre tid!

Länk till TED

20111226-121754.jpg

Jag kommer ihåg att Robban sjöng en sång som hette “Jag letar efter mig själv“. Just nu känns det fullt tillräckligt att sitta ner och leta efter mig själv.

Ledtrådar mottages tacksamt!

Vad är det jag missar?

Jag börjar skaka av mig julkoman och får en moralisk kalldusch av det här lilla föredraget. Vi lever i den personaliserade informationens tidevarv. Algoritmernas tyranni!