Jag tycker mer och mer om Skolverkets rekryteringssatsning.
Vilket sjukhus var det som annonserade efter teveriesnygga semestervikarier? Alla medel är inte tillåtna.
Niklas tipsar om den här filmen. Plötsligt läser jag salvelsefulla studenttexter om värdegundens betydelse med en ny inlevelse.
Och jag finns med på en hörna. Frågan om den fria leken har Ingemar Gens och jag diskuterat tidigare. Den som läser övriga artiklar får en teoretisk bakgrund till varför lek är ett bärande element inom all utveckling.
Pedagogiska magasinet nr 1, 2012
Den lekande människan – homo Ludens – är grunden för all civilisation, hävdade den holländske kulturhistorikern Johan huizinga. det är leken som har format oss som kulturvarelser. eller som den tyske diktaren friedrich schiller formulerade det: »människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är helt och hållet människa bara när hon leker«.
…men det här är en hyfsad låt och jag inser att monarkin idag har stärkt sin ställning i kungariket Sverige.
Jag föredrar nog Prinsessans rockband.
För någon vecka sedan kom en student och frågade ungefär:
– Vem var den där föreläsaren som vi hade i första terminen? Jag var sjuk men alla i min grupp pratar fortfarande om henne!
Nu har jag också fått Anne-Marie Körlings nya bok och lovar återkomma med en presentation av innehållet.
Radio är bra. Inspirerande lärare är jättebra. Kulturcentrum Skåne är en spännande verksamhet. Nu vet ni det!
Fredrik Ekelund skriver idag på Dn om svåra frågor. Han försöker beskriva de utmaningar som vänstern står inför i ett hårdnande samhällsklimat och jag känner hans vånda inför de processer som skapat en växande främlingsfientlighet i vår stad.
I den nya mediepolitiska kartan som Maria Sveland målar upp har han därigenom straffat ut sig från de godas gemenskap.
Jag tänker att Liljestrand sällar sig till de ängsliga grindvakterna som vill reglera vilka samtal som bör föras på kultursidorna. Det är den verkliga ironin.
Uppdatering
Ann-Charlotte Marteus förklarar varför invandrardebatten bör vara ängslig.
Jag tycker hon överbetonar Ekelunds referenser till “kompisar” och använder dem till att förlöjliga honom. Frågan är om det är möjligt att förstå rasism och främlingsfientlighet utan att drabbas av den. Det är bekvämare att förfasa sig på avstånd än att samtala med de här personerna som lever nära den i vardagen.
När diskussionen blir konkret är det lätt att ta till ett raljant tonfall:
Hur gör man då, då? Ja, plötsligt börjar Ekelund plädera för att man inte ska låta invandrare bo där de vill. De bör inte bo i storstadsregioner, utan smetas ut jämnt över landet. Att den strategin redan har prövats och förkastats, bland annat för att invandrare ofta placerades där det fanns bostäder, men inga jobb, berör han inte. Huvudsaken är att invandrare inte bor varsomhelst. För det är – kulturrelativism? Va?
Det är en ganska vinklad läsning av Ekelunds text. Lite för angelägen att demonisera motståndaren.
Fredrik Ekelund tycks utgå ifrån att han och hans kompisar är upplysta per definition. Om de retar sig på muslimer, då är muslimer ett problem – exakt i paritet med deras obehag.
När vanligtvis kloka skribenter som Jens Liljestrand tycker att detta är en bra text – då blir jag bekymrad.
Den sortens etnocentricitet har lett européer väldigt fel, väldigt ofta
https://twitter.com/#!/jensliljestrand/status/172273434271825920
Två positioner:
Hoppsan – den senare ledaren har ett ganska lokalt perspektiv.
Det kanske är lättare att sätta sin tilltro till det namnkunniga gänget i Malmökommissionen
“.Genom tillsättningen av en oberoende Kommission för ett socialt hållbart Malmö gjorde Malmös kommunstyrelse ett klokt val”
Självförtroende saknas alltså inte. Förväntningarna är skyhöga på att akademin ska leverera.
Kommission för ett socialt hållbart Malmö
Sven-Olof Isacsson, ordförande, professor emeritus i socialmedicin, Lunds universitet
Anna Balkfors, huvudsekreterare
Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet
Ulf Gerdtham, professor i hälsoekonomi, Lunds universitet
Eva Engquist, vice rektor, Malmö högskola
Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare, Region Skåne
Annelie Larsson, direktör Sociala resursförvaltningen, Malmö stad
Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör, Malmö stad
Kerstin Larsson, f d chef Forskning och utveckling, Malmö utbildning
Katarina Pelin, miljödirektör, Malmö stad
Sven Persson, professor i pedagogik, Malmö högskola
Maria Rosvall, docent och överläkare i socialmedicin, Lunds universitet
Tapio Salonen, professor i socialt arbete, Malmö högskola
Mikael Stigendal, professor i sociologi, Malmö högskola
Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi, Stockholms universitet
Per-Olof Östergren, professor i socialmedicin, Lunds universitet
Min gissning är att vi kommer att få läsa en hel del intetsägande ledare om “individens rätt” när skolpolitiken i Malmö nu på allvar försöker ta itu med utmaningen att motverka segregationen.
När sprickorna mellan stadsdelar ska tätas kan det vara lockande att ta den sociala ingenjörskonsten till hjälp. Men det är barn och ungdomar det handlar om – inte brickor i ett strukturellt politiskt spel. Skolplaceringarna bör även fortsatt bygga på rimliga avstånd och frivilliga val. Det måste gå att minska segregationen utan att göra avkall på respekten för individer. Dit når Malmö först då samtliga skolor håller god kvalitet.
Heja Katrin!
Tysta tankar 