Vi har spelat på ganska många julfester genom åren – och snubblar alltid in i den heteronormativa dimman i Räven raskar över isen.
När slutade pojkar bocka och flickor niga?
En av mina intellektuella idoler Margareta Rönnberg skriver om genuspedagogik i förskolan och antyder att det skulle kunna vara för tidigt ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv.
Länk
Jag har ju ofta känt mig lite ensam i min kritik av den tidiga genuspedagogikens instrumentalism och kompensatoriska strategier.
Kanske håller det på att ske en uppmjukning av positioner och jag möter en mer nyfiken hållning ibland – det går att förena feminism och poltisk medvetenhet med en försiktig tolerans mot små barns könstereotypa lekar (som jag kallar att de utforskar en möjlig könsidentitet).
Samtidigt är väl fortfarande den stora diskussionen fortfarande ängslig och troféjagande (se en pojke som leker med dockor!). Det stora flertalet är inte lika bekymrad över pedagoggruppens brist på mångfald som jag.
Det finns utrymme för kraftfulla åtgärder. Kanske också lite kunskap. gå in och kolla vad som pågår.
Och lite svalka från Elza Dunkels:
Jag försöker verkligen undvika fallgroparna. Just nu känns det som en övermäktig uppgift:
Jag tror inte att den här formen av rapportering ökar allmänhetens förtroende för medier. Snarare uppstår ett nytt glapp där vi börjar spekulera över när det är viktigt med utseende, signalement och bakgrund.
Tror jag.