Jag skriver på Newsmill om förväntningarna på att Skolverket ska lägga förslag på åtgärder för att rekrytera män till förskolan,
Det känns lite konstigt att kommentarsfältet är stängt – ni som har åsikter får gärna skriva här.
Jag hoppas att Sverige ska göra skäl för sitt goda rykte som föregångsland inom jämställdhetsomådet.
Jag vaknar och skriver lite om Domstolsverkets skandalösa hantering av den pedofilanklagade personens utbildning och anställning. Känner mig lite viktig och försöker ta reda på statistik från BRÅ. Det går inte så bra.
Går till jobbet och drabbas av svåra magsmärtor. Några timmar på akuten ger perspektiv på livet. Jag blir oerhört väl behandlad och hemskickad med Voltaren och diagnosen njurstensanfall.
Läser om skolmassakern i USA och allt annat känns oviktig. Gråter med President Obama, som lyckas säga rätt saker. Tycker inte det är rätt dag att diskutera vapenlagar och samhällssystem.
Läser på Twitter om Disneys redigering av en film som många tycks vara väldigt fästa vid. Jag bryr mig inte. Andra rasar mot julkalender och rappande luciatåg. Nej, jag avstår.
Läser på Aftonbladet om en ny “hatstorm” och vill inte vara en del av detta. Inte nu. Aldrig.
När jag väl har gett mig in i något vill jag veta. I den pågående pedofilrättegången mot en 32-årig barnskötare har jag hävdat att utbildning gör skillnad och att en 3,5-årig högskoleutbildning ger goda förutsättningar för att avskilja olämpliga personer från yrket.
Det är naturligtvis en riskabel position som delvis handlar om min egen yrkesstolthet – har jag utbildat den här mannen? Har han ingått i något av de nätverk som jag försöker bygga upp?
Jag ringer upp BRÅ och försöker få ut statistik på antalet UTBILDADE förskollärare som dömts för sexualrelaterade brott på sina arbetsplats. Det går inte. Jag får rådet att vända mig till polisen och tingsrätten. Kanske skulle en etablerad forskare kunna begära ut handlingarna från BRÅ?
Tills vidare är alltså min magkänsla som styr – jag känner inte till något fall som motbevisar min tes:
Utbildning gör skillnad!
Länk Uppdaterad – nu är uppgiften korrigerad!
Efter fem månader av utredning ger Domstolsverket den utpekade pedofilen fel yrke och utbildning. Jag är bekymrad över rättsväsendets förhållningssätt till fakta.
Uppdatering:
Jag har talat med chefrådman Thed Adelswärd som beklagar misstaget och ska försöka rätta till det på hemsidan. Antagligen är skadan redan skedd. Vi som jobbar med rekrytering av män till förskolläraryrket är inte glada.
http://boysmentorship.m.webs.com/site/webs_95301084/home?url=http%3A%2F%2Fboysmentorship.webs.com%2F
Jag gillar den här facebookgruppen.
Trots den minimala dementin i dagens Sydsvenska är jag fortfarande arg och besviken. Den utpekade mannen är inte förskollärare.
Jag gissar att två procent av läsarna noterar ursäkten. (Jämför gärna med rubriken ovan.) En ansvarsfull rubriksättare bör spara på versalerna.
Sydsvenskan rapportera från pedofilrättegången och lyckas fem gånger beskriva den anklagade som förskollärare. Han var anställd som barnskötare och tycks ha gått barn- och fritidsprogrammet i gymnasiet. Expressen ger honom den påhittade benämningen “barn- och fritidspedagog”.
Jag undrar över det här med att “uppfattas som en slags lärare”? Kommer vi möta liknande formuleringar inom sjukvården? Vilken journalist skulle komma undan med att beskriva en undersköterska som “en slags läkare”? Blir jag läkare om jag tar på mig en vit rock och delar ut näsdroppar till främmande personer på torget?
Jag ringer Sydsvenskans redaktion och får reda på att det kommer en dementi i morgon. Klockan 21.07 ser nätupplagan fortfarande ut så här:
I somras hade jag en intensiv brevväxling med reportern som bevakade händelsen då.
Länk
På nätet utpekades mannen som förskollärare vilket senare korrigerades till förskoleanställd av anonymiseringsskäl. (Sic!). Därför blir jag femfaldigt besviken över att tidningen inte lyckas göra rätt den här gången!
Förskollärare är en 3,5-årig högskoleutbildning.
Expressen och Micke Ölander är lika slarviga:
Uppdatering:
På sidan 2 i dagens Sydsvensk finns en kort dementi och i nätartikelns brödtext benämns mannen nu “barnskötare”. I faktarutan är han fortfarande “förskollärare” – ett redaktionellt haveri.
Fråga från salen:
– Vill vi verkligen öppna upp högskolan?
Ann-Sofie Nyström presenterar sin forskning om vad som ger status – att vara sig själv tycks vara en viktig faktor. En sorts självklar auktoritet som vilar i sina privilegier.
“I normens öga är det stilla”
Jag har varit på fest i Borås. Samtalet glider över på Abecitas. Ett klassiskt märke. Numera en ambitiös konsthall som samarbetar med förskollärarutbildningen.
Vart är världen på väg?
Tysta tankar 