Jag vaknar till Lööf i båda morgonteveprogrammen.
Dagen kunde börjat bättre.
1) öppna klassrummen – öka transparens
2) lärarna måste våga ta risker
3) “go light on judgement”
Jag gillar den här diskussionen om professionalitet. Går det att förena styrning med lärares frihet att utforma undervisningen?
Erfarenheterna från Ontario pekar åt det hållet.
Uppdatering
Jämför med den här rapporten:
Jag är för hängiven pedagogik. Förmågan att skapa engagemang är nog en av de viktigaste och samtidigt svåraste att utbilda fram.
Studenterna hänvisar gärna till läroplansperspektivet – sådant de tror att staten vill att de ska lära barnen. Ibland försöker de utgå från ett barnperspektiv. Det riskerar att bli passivt och förvirrat. 20 barn med olika intressen är förvirrande – de vill olika saker.
Jag antar att de norska pedagogerna har en mer pragmatisk inställning. Om de lyckas sälja in temana Bob Dylan och Arsenal till barn och föräldrar är de värda all respekt.
Tids nog kommer barnen att möta lärare som ser sitt uppdrag ur ett mer nyttoinriktat perspektiv.
Länk till sida från Australien – samma diskussion där.
Den danska pedofilskräcken – länk till Politiken
»Børnene får ikke lov at være alene med en voksen, og den nære kontakt går tabt. Det er et pædagogisk tab, der rammer alle børn og især de svage eller børn i krise«, siger en af de tre forskere bag undersøgelsen Else-Marie Buch Leander.
Bupl-formand: Det er gået for vidt
Formanden for pædagogernes fagforening, Henning Pedersen, er heller ikke begejstret for retningslinjerne: »Når reglerne er så stramme, at det forhindrer pædagoger i tage et barn op på skødet og trøste det, altså en helt naturlig reaktion, er det gået for vidt«.80 procent af institutionerne i undersøgelsen har aldrig haft en sag om pædofili eller en mistanke, og sagerne i de øvrige institutioner har oftest vist sig grundløse.
Att det är vanligt med könstereotypa förväntningar på flickor respektive pojkar i förskolan är väl känt. I framgångslandet Norge har männens inträde till viss del bidragit till att förstärka könsskillnaderna. Det beror på att de anställda männen och kvinnorna utför delvis olika arbetsuppgifter.
Jag är inte säker på om mäns inträde på förskolan verkligen kan bidra till att “förstärka könsskillnaderna”? Om männen inte är där så tänker jag att dessa skillnader (utifrån barnens perspektiv) är fullständiga – eller obefintliga eftersom det inte går att jämföra något om den ena parten saknas.
Utifrån dessa erfarenheter anser Skolverket att det inte räcker med att männen blir fler. Medvetenheten måste stärkas på förskolorna oavsett könsfördelningen i personalen. Dessutom bör förskollärarutbildningens innehåll granskas ur ett genusperspektiv.
Ständigt dessa halmdockor. Ingen har påstått att “det räcker med att männen blir fler”. Men det är då de intressanta förhandlingarna börjar.
Förskolan behöver flera perspektiv och talet om “medvetenhet” riskerar att bli normativt. Vad är det för sannng som ska avtäckas?
Many schools and work environments are embracing the reality that we live in multidisciplinary global world. The challenges and opportunities that we face in the 21st century require creativity, innovation and a deeper understanding of the complexities of the global economy, politics and culture. The kindergarten classroom fosters an environment where these values can be introduced and then thrive. Let’s make the kindergarten studio the new paradigm for learning environment—a natural extension of our innate human capacity to create and learn by doing.
Jag talar inte gärna om manliga förbilder och försöker att undvika att romantisera pappornas betydelse. Det går utmärkt att uppfostra barn ensam.
Den här rapporten från Washington Post är ändå alarmerande. Det handlar om ras och klass? Jag famlar efter förklaringar till de här mönstren.