Inte någonstans i läroplanen står det att det är ett mål att elever ska bli lydiga och anpassliga, ändå visar alltför mycket forskning att det i stor utsträckning blir resultatet.
”Det är lätt att manipulera hela skolsystemet. Många märker det. Om man bara lär sig hur man ska sköta sig och hur man ska göra. (…) Jag har lätt att avkoda spelet, liksom. Så jag har bra betyg, men jag vet inte om jag tycker att jag lyckats så bra i skolan. Vet inte om jag kan så mycket egentligen. ”
Den som talar är en kvinnlig elev i en klassrumsstudie av forskarna Lisa Asp-Onsjö och Ann-Sofie Holm, omskriven i antologin Att lyckas i skolan. Hon är inte ensam. Vardagen i klasserna som de båda forskarna studerat styrs av prestationer, prov, bedömningar och tester och de visar hur eleverna resignerat inför sakernas tillstånd och i hög utsträckning väljer att anpassa sig, eftersom de vill få goda resultat. Forskarna talar om ”fabricering”: eleverna försöker framställa sig själva som arbetsamma, ambitiösa och smarta och uppmuntras i det av lärarna. Asp-Onsjö och Holm citerar forskarna Busher och Cremin som menar att ”elever har lärt sig att vara delaktiga i en produktionsprocess där de själva blir producerade och kontrollerade, snarare än att uppmuntras att vara kreativa, samarbetande medborgare och producenter.”
En del menar att det handlar om manligt/kvinnligt. Jag skulle hellre vilja tala om självrespekt.
Tack Katharina för tipset!
Tysta tankar 