Män som hoppar av lärarutbildningen

Undersökningar slår larm, facket kräver högre lön och bättre arbetsvillkor.

Jag ser problemet och är en del av det. Alltför många duktiga och ambitiösa män skräms bort från yrket och jag beskriver det också som ett utbildningsproblem.

I en femininiserad skola och lärarutbildning finns inte utrymme för deras erfarenheter och tänkande. Bilden av att vara del av en dominant makt (manlighet) och samtidigt vara fullständigt utlämnad till dolda hierarkier är paralyserande och lockelsen att lämna projektet SKOLA blir för en del övermäktig.

Jag sitter med en hög tentor framför mig. Några studenter har valt att inte lämna in. De är män och jag är bekymrad över att ha vara en del av ett system som på ett omedvetet sätt utestänger viktiga grupper .

Kvalitetsosäkring

Idag citerar jag helt ogenerat min chef Maria Sundkvist som har varit på konferens

Det andra var vad dekanen från Örebro universitet visade. Han har läst de två utvärderingarna av lärarutbildningen som gjorts under 2000-talet och lärarutbildningsutredningen som kom i slutet av 1990-talet. Genom att räkna orden ”disput” med avledningar och ”yrke” visade han med stor elegans på en förskjutning som skett i talet om lärarutbildningen. Talet om läraryrket har blivit talet om lärarutbildarnas akademiska utbildning. I slutet av 1990-talet handlade det om att göra en så bra yrkesutbildning som möjligt. Idag handlar kvalité om andelen disputerade i lärarprogrammet. Heja Owe Lindberg! Jag ser fram emot en kommande artikel.

Jag läste Lindbergs avhandling Talet om lärarutbildningen (2002) och var inspirerad av hans tankar att tänka kring vad en lärare egentligen är – hur den konstrueras genom retorik.

Ett problem i den utbildning som sjösattets 2001 var att den i vissa stycken var svår att förstå. Tolkningarna av vad som egentligen menades med ämne och AUO inbjöd till sofistikerade och auktoritära konstruktioner. Det var svårt att jobba med flexibilitet och studentinflytande om alla delar är integrerade och fusionerade med varandra. Varje progressionstråd hade sin egen logik och om vi ändrade i någon del hotades helheten. Ibland handlade mer om att göra rätt – än att tänka själv. (Väldigt mycket min tolkning)

Nu är budskapet från regeringen å ena sidan på gränsen till övertydligt med lätt populistiska traditionsbundna uppfattningar om stadieindelningar och ämnen – å andra sidan har regeringen lagt sig platt inför HSV:s mystiska och extremistiska tolkning av vad som är kvalitet i en yrkesutbildning.

Heja Maria!

Vi planerar och planerar

Så här års brottas jag och mina kolleger med kursplaner, schemaläggning, litteraturlistor, timfördelning, lokalbokning, gruppindelningar, examinationsformer och ibland även diskussioner om innehåll och arbetsformer. Det är lätt att gå vilse och fastna i praktiska detaljer.

Det finns en kraftfull överbyggnad av mål och examensordningar som allt ska underordnas och ibland glömmer vi bort att det finns människor andra sidan. Unga människor som kommer till oss med drömmar om att få vara med att forma en bättre värld.

Det är sjunde året jag möter nyantagna studenter och jag börjar ana hur de tänker. Dessa gissningar (eller kvalificerade antaganden som vi brukar säga) är nödvändiga för att jag ska våga planera undervisningen – samtidigt finns det stor risk i att det är mina fördomar som skapar studenternas bilder av sig själv. Tror jag att de är lata – blir de lata. Tror jag att de vill ta ansvar – ja då växer deras självförtroende och de kommer att överträffa sig själva.

Detta måste jag påminna mig om ofta!

Lagerkrans och studentmössa

Elza Dunkels förklarar varför hon avstår från att promoveras och jag nickar gillande!

Själv hör jag till en generation som vägrade bära studentmössa (av politiska skäl) och som hånades av sina barn för att vi var så tråkiga.

Kanske är jag bara avundsjuk och förstår Elzas oro för att de som väljer att delta i ritualen ska känna sig påhoppade. Men det här med akademi och ritualer… är det en så bra idé egentligen?

Jag tror det var Groucho Marx som sa någonting om att han inte vill vara medlem i en klubb där sådana som han fick vara medlem. En vän som promoverades för några år sedan var ganska förvånad över det oblygt exkluderande i riten.

Knutbyvarning utfärdas!

Den beforskade lärarutbildningen

Jag hittar en avhandling som handlar om institutionen jag arbetar inom. Marianne Öberg Tuleus har undersökt någonting som jag kanske tror att jag möjligtvis är en aning intresserad av. Men när jag läser sammanfattningen på Skolporten blir jag bekymrad. Är jag korkad eller bara lite trött?

Avhandlingen Lärarutbildning mellan det bekanta och det obekanta belyser lärarutbildning utifrån ett hermeneutiskt fenomenologiskt perspektiv. Ett grundläggande intresse är att studera lärarutbildning från en synvinkel, där lärare och lärarstudenter framträder som figur mot bakgrund av de institutionella sammanhangen skola och högskola. Den övergripande fråga som studien ställer gäller vilka innebörder av fenomenet lärarutbildning som framträder, då lärarutbildning studeras som levd erfarenhet. Utifrån en förståelse av lärarutbildning som komplext fenomen, sammanflätas teoretiska antaganden och metodologiska överväganden. Det innebär en fenomenologisk förståelse av livsvärlden som intentional, levd och social värld, en hermeneutisk öppenhet för att sätta det bekanta på spel och en metodologisk strategi, som kännetecknas av följsamhet och lyhördhet.

Så här långt tror jag det handlar om metodval och jag känner lite tvekan inför den metodologiska strategin – även om den “kännetecknas av följsamhet och lyhördhet”. Men det kanske blir mer lockande när resultatet beskrivs?

Den empiriska studien visar att innebörden av lärarutbildning som levd erfarenhet framträder som temana enhetlighet, förebildlighet och marknadsmässighet mellan aktör och institutionellt sammanhang; som situationens personliga och kollektiva dimensioner mellan aktör och uppgift, och som mötets grad av närhet och anonymitet mellan aktör och aktör. När dessa innebörder av fenomenet lärarutbildning sätts på spel med de existentiella temana kroppslighet, tidslighet och rumslighet framträder glipor mellan de bekanta mönster som tidigare urskiljts. I rörelsen mellan det bekanta och det obekanta blir makt- och genusstrukturer synliga, och en möjlig lärarutbildning framträder mellan den bekanta lärarutbildning som varit och en obekant lärarutbildning som skulle kunna bli.

Läslust – where are thou?

Om att göra tentamensfrågor

Jag har en vision om att studenter ska uppfatta hemtentor mer som lärandetillfällen och mindre som kontroll. Då måste frågorna vara utmanande och ge utrymme för egna tankar. Risken är stor att detta utrymme tolkas som vaghet och otydlighet. Studenter som kommer direkt från gymnasiet vill ofta ha tydliga instruktioner och kriterier som är lätta att förstå. När kursen delvis handlar om kvalitativ kunskapssyn och mätbarhetens problematik ja då är det svårt att leva upp till dessa krav på formulerbar rättvisa.

Samtidigt förstår jag att de är angelägna om att göra sina lärare till lags och bli godkända. Bilden av frihet lockar och skrämmer. Det tar mycket energi att försöka räkna ut vad det är som lärarna E-G-E-N-T-L-I-G-E-N är ute efter och ledtrådssökandet är en väl inövad färdighet hos många.

– Hur mäter ni djup?

– Hur analytisk måste man vara?

Det är mycket lättare att svara på frågor om antal sidor och referenser.

Samtidigt möter jag studenter som tackar för att de äntligen har fått en utmanande och rolig tenta. Ingenting gör mig gladare. Då får jag nog stå ut med diskussionerna om rättvisa och kriterier. (Är kriterier svenska språkets fulaste ord?)

Dagens ord är Omsorg

När regeringen talar om svenskämnet är det i form av:

  1. Läs- och skrivfärdigheter
  2. Krav och test
  3. Träning och sortering

I dagens Svd tar Birgitta Johansson upp ett annat perspektiv som gör mig väldigt glad. Det handlar om kommunikation och omsorg.

Jag är lite osäker inför begreppet språkbarn och väldigt kluven när det gäller genernas betydelse – men slutsatsen står jag helt bakom!

Diskussionen om de bråkiga pojkarna har länge förts under likhetsfeministisk agenda (det finns egentligen ingen skillnad men O-M det finns det ska vi B-O-T-A de bråkiga pojkarna) och tankarna på genetiska skillnader har varit omöjliga att ta upp. Kanske det finns utrymme nu? Även om jag helst undviker att prata om kriminella gener är artikeln hoppfull och möjlig att omvandla till pedagogik.

Fritidspedagogik och lärarutbildningsutredning

Fritidspedagogerna har tagit mycket stryk i omorganisationen av skolan. Krympande resurser och sjunkande status har urholkat självförtroendet hos en viktig grupp.

Samtidigt krymper basen för en yrkesroll som bygger på att vara ett kreativt komplement till traditionell undervisning. I värsta fall reducerats fritidspedagogen till hjälplärare. Det egentliga uppdraget handlar om omsorg och meningsfull fritid.

Lärarutbildningsutredningen hade från början direktiv att ifrågasätta huruvida utbildningen av fritidspedagoger skulle ligga inom lärarutbildningens ram. idag kom ett tilläggsdirektiv som upphävde detta uppdrag. Bra – men frågan återstår: Hur skapa försåelse för det informella lärandet i skolan?

Läs mer om den fria tidens lärande.

jag citerar hela pressmeddelandet – men förstår verkligen inte hur det ska tolkas. Verkligt nyfiken är jag på hur dessa lärare med inriktning mot fritidspedagogik ska övertygas om att 40 timmars arbetsvecka och arbete på lov är rättvist i förhållande till andra lärargrupper.

Pressmeddelande
22 maj 2008
Utbildningsdepartementet

Lärarutbildningsutredningen ska utreda utbildningen av pedagoger i fritidshemmen

Regeringen har idag antagit ett tilläggsdirektiv till utredningen om en ny lärarutbildning.

Enligt det ursprungliga direktivet ska utredaren överväga om det inom lärarutbildningens ram ska införas en egen examen för fritidspedagoger. Det uppdraget utgår. Utredaren ska istället lämna förslag på hur en examensbeskrivning för lärare för förskoleklass och grundskolans tidigare årskurser bör utformas för att även täcka behovet av lärare i fritidshemmen.

Förslaget som ska utredas innebär att lärare med inriktning enbart på att arbeta i fritidshem inte bör utbildas. Däremot bör det vara möjligt för lärare att läsa fritidspedagogik som en del av lärarutbildningen.

– Fritidshem ligger numera nära skolverksamheten. Förutom fritidsaktiviteter och lek kan fritidshemmen på olika sätt stödja skolarbetet, till exempel med läxhjälp. Vi vill därför att utredaren som huvudalternativ arbetar med att ansvaret för den pedagogiska verksamheten på fritidshemmen ligger på utbildade lärare, säger högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg.

Utredningen leds av professor Sigbrit Franke och ska lämna sitt betänkande den 15 november 2008.

Jag begriper inte? Hjälp!

Förebildlighet – föredöme – lära ut – förmedla

Vi diskuterar Tina Kindebergs och Anders Sigrells tankar om betydelsen av lärare som förebilder. Att vara trovärdig som person och att ha en moralisk hållning i sin gärning.

Studenterna i termin fyra kämpar med frågan om vad en lärare egentligen är? Vad menar vi med pedagogik och undervisning?

När vi ska förklara yrket för utomstående använder vi ord som “förmedla” och “lära ut” medan teorierna talar om att “utveckla erfarenheter” och att ingen kan lära någon annan någonting. Slutsatsen blir lätt individualistisk – var och en lär sig.

Vi gräver i minnet efter förebilder och hittar personer som faktiskt går att använda för att konstruera en egen läraridentitet. Jag är fortfarande osäker på om det är rätt att avskärma sig från förmedlingspedagogiken. Det finns faktiskt personer som lyckas förmedla något på ett djupare plan. Kanske inte kunskap – men en hållning som inspirerar studenterna att fortsätta vilja.