Lärare på gränsen till nervsammanbrott

Jag läser Dag Solstads bok Genans och värdighet om en gymnasielärare som drabbas av insikten att det han håller på med inte är meningsfullt. Replikerna om “livslögnen” i Vildanden är alldeles för nära huvudpersonens vardag och det blir svårare att se sig som en form av kulturell utpost i en skola där eleverna är ointresserade av klassisk litteratur. Läraren bryter samman och krossar ett paraply mot dricksvattenfontänen, kallar en elev “fitta” och anar att karriären går mot sitt slut.

Recension i svd

Jag läser studentuppsatser och skickar respons per mail. Det är ett riskabelt arbetssätt om vi inte har en stabil relation och ibland inser jag att mina kommentarer inte tolkats som jag avsett.

I en kurs hade studenterna i uppgift att att filma en samspelssituation mellan små barn, beskriva denna och diskutera tolkningar utifrån kursens litteratur. De flesta har utnyttjat uppgiften till att visa att de läst böckerna och referenserna blir då en aning pliktskyldiga och av karaktären “Jag håller med Vygotskij (1990) om att samspel är viktigt”.

Få studenter vågar diskutera möjligheten av att vi inte omedelbart förstår vad som ligger bakom samspelet – att det kan finnas utrymme för olika tolkningar det filmade. Jag försöker förklara detta och får oroliga brev: “Vill du att jag ska referera till litteraturen eller ska jag tänka själv”?

Hela min bild av utbildning är att böcker är medel att tänka med, teorier är redskap för att öka vår förståelse, jämförelser av tolkningar är det viktigaste för att kunna tänka…

Om jag inte kan förklara detta borde jag kanske genomskåda min egen livslögn och ge mig ut i  det vågräta regnet. Paraplyt förstör sig nog själv idag.

Min lille vän 25

mlvradio

Högskoleminister Lars Leijonborg avgår och min lille vän jublar framför radioapparaten. Han tror att det kommer en ny minister som inte vill politisera högskolan och som inte låter sig styras av varken HSV:s akademism eller Björklunds populism. Vännen drömmer om en person med hög integritet som har vett att diskutera akademiska professionsutbildningar utifrån ett brukarperspektriv. Hur ska vi skapa en lärarutbildning som möter barnen och föräldrarnas behov av kompetent och engagerad personal?

Det första en ny minister bör göra är att se över de signaler om HSV har sänt ut till landets lärarutbildningar. Just nu förbereds uppsägningar av erfarna adjunkter och detta beskrivs som en kvalitetshöjning.

Leijonborg lät sig utnyttjas i ett elakt spel om akademiska positioner. Må den kommande ministern uppvisa större integritet i förhållande till skolminister Björklunds hämndlystna skolpolitik.

DN 1, 2, 3, Svd 1, 2, 3, 4, Sydsvenskan 1, 2, 3

Själv är jag försiktigt avvaktande och tror att frågan är mer komplicerad än den lille vännen anar.

Transformativa kunskapsprocesser för verksamhetsutveckling?

Jag stavar mig igenom titel och sammanfattning av Claudia Gillbergs avhandling (Skolporten)

Transformativa kunskapsprocesser för verksamhetsutveckling: En feministisk aktionsforskningsstudie i förskolan

feDenna avhandling hade två syften. 1. Att i ett organisations, professions och pedagogiskt samverkansperspektiv studera några förskollärares möjligheter och hinder för utvecklingen av en genusmedveten pedagogik. 2. Att bedriva kvalitativ forskning utifrån antaganden om forskning för social rättvisa, som ett bidrag till metodologiutveckling. Följande frågeställningar belyste dessa syften: Hur skapar förskollärare utrymme för reflektion och kunskapsprocesser över tid; vilka individuella och kollektiva handlingar utför förskollärare över tid; vilka bidrag till verksamhetsutveckling kan en studie av detta slag göra? Med feministisk pragmatism som vetenskapsteoretisk grund tillämpades feministisk aktionsforskning som satte förskollärarnas frågeställningar i centrum. Under tre års tid ägde regelbundna träffar rum för gemensamma reflektioner, utvärderingar och planeringar av pedagogiska handlingar. Enskilda och gruppintervjuer, deltagande observationer samt en stor mängd mejl, telefon och brevutbyten kompletterade datainsamlingen. Den analytiska forskningsberättelsen växte fram under återkoppling till förskollärares handlingar och i ljuset av förskollärares diffusa professionstillhörighet. Handlingarna tolkades utifrån de i feministisk aktionsforskningsmetodologi inneboende principerna vad, vem och kritiska händelser över tid. Organisations och professionsteoretiska analyser visade att förskollärarnas handlingar varken erkändes som professionella av den kommunala arbetsgivaren eller föräldrarna. Förskollärarnas behov av professionell erkänsla var stort, men när den uteblev, visade sig det långsiktiga utvecklingsarbetet vara av stort värde, därför att förskollärarna lyckades åstadkomma pedagogiskt sett meningsfulla förändringar, vilket understryker den temporala aspekten av organisatoriska förändringar underifrån. Förskollärarnas kollektiva handlingar började rota sig i en gemensam värdegrund. Formen av utvecklingsarbetet att samarbeta med en allierad utifrån var avgörande för skapandet av utrymme för reflektion och kollektiva handlingar. Kollektiva handlingar möjliggjordes i hög utsträckning tack vare enskilda deltagares mod att bryta tystnader om orättvisor i den egna verksamheten. En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska förändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency. Transformativa kunskapsprocesser kan åstadkommas om erbjudanden till ett genuint deltagande i ett förändringsarbete lämnas och mottas. Genom en problematisering av termer som handling, deltagande, emancipation, social rättvisa och kunskap gjordes ett metodologiskt bidrag till feministisk aktionsforskning.

Skolporten är en bra sida för att orientera sig i ny forskning. Frågan är om dessa sammanfattningar (eller abstracts, för den som föredrar låtsasengelska) verkligen lockar till läsning. Jag ler i mjugg åt några ofrivilligt komiska formuleringar och hisnar lite inför några pretentiösa meningar och kommateringsmissar. Samtidigt känner jag igen en del intressanta aspekter – den här längtan efter erkänsla är en stark drivkraft som också gör kåren sårbar för trender.

Jag är lite imponerad över att det som Gillberg beskriver som “en forskningsberättelse” är så oblygt heroiserande av den egna insatsen. Är detta verkligen “feministisk pragmatism”?

Förskollärarnas kollektiva handlingar började rota sig i en gemensam värdegrund.

Hade de ingen sådan tidigare?

Formen av utvecklingsarbetet att samarbeta med en allierad utifrån var avgörande för skapandet av utrymme för reflektion och kollektiva handlingar.

Forskaren ikläder sig rollen som “allierad utifrån” – det var en ny variant. Var tog det kritiska förhållningssättet vägen?

Kollektiva handlingar möjliggjordes i hög utsträckning tack vare enskilda deltagares mod att bryta tystnader om orättvisor i den egna verksamheten.

Enskilda deltagare visar mod – är de övriga fegisar?

En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska förändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency.

Och här förstår jag ingenting längre – en radikal öppenhet för “kontor”? Eller har ordet agency någon annan betydelse som jag borde känna till?

Genom en problematisering av termer som handling, deltagande, emancipation, social rättvisa och kunskap gjordes ett metodologiskt bidrag till feministisk aktionsforskning.

Då hoppas jag att den feministiska aktionsforskningen blev glad!

Länk till hela avhandlingen

Varför är jag inte förvånad?

Jag läser sammanfattningen av Elisabeth Franks nya avhandling

(…) Resultaten visar att klasser inte bara skiljer sig åt med avseende på elevers hembakgrund och läsprestation. Skillnader finns även i form av olika tryggt klimat men också i vad mån föräldrarna är delaktiga i skolarbetet. Det framstår också klart att det finns skillnader med avseende på den undervisande lärarens kompetens. Mycket tyder på att det i denna kompetens inte bara ligger att främja god läsförmåga utan också att skapa ett tryggt klimat och ett positivt föräldrasamarbete.

Det verkar vara ett ambitiöst försök att fånga in något som inte enkelt låter sig beskrivas. Kanske måste jag läsa hela avhandlingen för att förstå förhållandet mellan de faktorer som bidrar till att barnen utvecklas.

Länk till Skolporten

Jag försöker hitta något kontroversiellt i avhandlingen och anar en positionering i intervjun:

– Det är viktigt att lärarna blir medvetna om vilken betydelsefull roll de spelar för hur eleverna presterar. Det har ju ibland pratats om att man kan sätta in vem som helst i lärarens roll och att det är andra saker som påverkar elevernas lärande, men så är det alltså inte. Det är läraren som är motorn bakom många av de viktiga faktorer, som samverkan och trygghet, som är så betydelsefulla för barnens lärande.

Den politiska nivån synliggörs inte. Om lärarna är så viktiga kanske det skulle finnas utrymme för ett litet ställningstagande när det gäller innehållsfrågor? Nu framstår undervisning som en fråga om teknisk färdighet.

Jag måste nog läsa avhandlingen…

ribb

Kalhygge eller föryngringsyta

Jag följer arbetet med att anpassa lärarutbildningens organisation till nya direktiv och ekonomiska ramar. Språket är ett viktigt instrument för att skapa ett intryck av att det är en naturlig process och vi får lära oss ord som turordning, arbetsbrist och kretsar.

Frågan är om det går att skapa delaktighet när det tycks finnas en uppenbar agenda som riktar sig mot den största lärargruppen? Vore inte det ganska bisarrt om alla uppskattade sin egen undergång?

Går det verkligen att hävda både arbetsbrist och behov av nyanställning (av disputerade) utan att specificera vad det är för arbetsuppgifter som försvinner?

träd

Jag går i Vitabyskogen och  förundras över förödelsen på ett kalhygge. När jag  kommer hem googlar jag på frågan varför de lämnar enstaka stora träd. Svaret syns mig väl symboliskt:
– Det är för att gamla uvar ska ha någonstans att häcka!

Min lille vän 19

mlvgubbeliten

Min lille vän är bekymrad över mig. Han tycker att det är besvärande att jag försöker göra frågan om vem som ska sägas upp från lärarutbildningen till en politisk fråga. Den lille vännen trivs ganska bra vid foten av den store mannen som i sin tur söker skydd under det stora trädet.

För mig handlar högskolemässighet om självständig kritisk reflektion och ett öppet samtal. Just nu har vi mycket att ta igen. Diskussionen om framtidens lärarutbildning borde föras på många plan och det är svårt att se vilka aktörer som har egna agendor i utvecklingen.

Jag framhärdar:
– Inga varsel utan konsekvensbeskrivningar!

Min lille vän 18

Programmet om Lennart Hellsing var ännu bättre än jag trodde.

Länk

Min lille vän, som alltid har varit misstänksam mot ord och bokstäver, går och gnolar på visorna och stavar sig igenom rimmet om Konstantinopelitanskan. Hellsings berättelse om sin egen ordblindhet ger hopp åt alla som har haft svårigheter i skolan. Det handlar om att hitta lusten, sa han på 40-talet.

Idag skulle sångerna antagligen avfärdas som flum.

mlvhellsing

Flumpemats

flumpeVad är det för människor som publicerar bilder på sig själv på nätet?  Jag har arbetat mig upp från skor och underkropp och nu nått den övre delen. Kanske borde jag ha rakat och klippt mig.

Egentligen vill jag visa upp den fina tröjan som jag har beställt från Janne (Länk) och samla argument gentemot dem som tror att flum är detsamma som dåligt. Kampen om att ge ordet en positiv innebörd har bara börjat. Björklunds tolkningsföreträde är över.

Kanske behöver jag också bygga upp modet inför det första mötet med de 300 studenterna som börjar på min enhet till hösten.

Moving images

Det är en spännande konferens på Malmö Högskola i morgon torsdag:

Länk

Ljusgården är täckt av visdomsord som klistrats på betongen. Elza Dunkels känner jag igen och nickar instämmande – även om Sokrates kanske sa det först?

movin image2

Själv funderar jag över om ljusbruna mockaskor verkligen fungerar tillsammans med svarta jeans – och följer konferensen på avstånd.

moving1

Den stora kostymen möter en paljetterad stringtrosa

Huset fortsätter att surra av rykten om varsel och uppsägningar. En version är att beslutet redan är taget och att det nu enbart är en teknikalitet vem som ska gå. Trots att propositionen om nya lärarutbildning inte är presenterad beskrivs processen som apolitisk och ostoppbar. HSV är tillsynsmyndighet och därigenom bortom direkt politisk kontroll. Riksdagen har delegerat makten till tjänstemän som nu skapar egna regler. Uppbyggnaden av landets högskolor var ett politiskt projekt – raserandet sker på tjänstemannanivå.

Den fackliga linjen är att arbetsbrist måste påvisas utifrån de existerande uppgifterna. Arbetsgivarens önskan att möta kommande krav genom att säga upp adjunkterna har inget stöd i lagstiftningen.

Till detta kommer myten om den för stora kostymen. Jag har ofta haft moraliska svårigheter med att försvara det låga antalet lärartimmar i kurserna och känt personligt ansvar för de studenter som inte fått det stöd de har rätt till. Samtidigt som mål och ambitioner skruvas upp har resurser överförts från grundutbildning till andra områden. Det uppstår ett trovärdighetsproblem i mötet med studenterna som är svårt att reparera. De studieovana grupper som var så viktiga att locka till högskolan sorteras tidigt bort.

I stället för “för stor kostym” upplever jag mig avklädd in till den paljetterade stringtrosan. Det kan bli spännande föreläsningar i höst.

“Bättre lyss till den string som brast…