Definition av gränsen mellan personlig och privat?

Många människor har försökt förklara det här för mig. Var går egentligen gränsen mellan personligt och privat?

När det gäller bloggen så menar nog de flesta att personlig är bra men privat innebär någon form av oönskad kladdig närhet. Matlagning är OK – avföring är inte bra? Jag brottas med den här frågan.

Studenter förväntas också kunna hantera denna osynliga gräns på sina VFU-platser. Om de lyckas upprätta en relation med barnen som öppnar för kommunikation är det bra, men om de kommer för nära uppstår problem.
– Kom ihåg att du är vuxen – bli inte kompis!

I Aftonbladet läser jag om fyra dömda sexbrottslingar  som har sex med sina kvinnliga vårdare på en anstalt (länk).

Fyra dömda sexualbrottslingar som har kärleksrelationer med sina vårdare, hur kommenterar du det?

– Det är förstås helt mot våra regler. Vårdare uppmuntras att ha en personlig relation till de intagna, men ­inte en privat.

Jag är inte säker på att den här gränsdragningdiskussionen är över och jag kommer nog att behöva skarpare definitioner än Kriminalvårdsstyrelsens.

Lille man – du måste också våga

Anita Lindblom sjunger en tänkvärd sång av Sonny Bono från filmen Trettio pinnar muck. Diskussionen om manlighet måste föras på olika nivåer och den här låten hoppar upp och biter mig i näsan.

I första hand tänker jag på de män som väljer att utbilda sig till lärare. Vilka risker tar de? Vilka belöningar väntar de sig?

Delegationen för Jämställdhet i skolan tycks tro att de här männen skuldbelägger sina kvinnliga kolleger. Jag undrar hur de tänker? Länk till dokumentation från konferens.

Jämställdhet i lärarutbildningen?

Jag försöker ta mig in i dokumentationen från den konferens som ordnades av DJ och DEJA i December.

  • Här hittar du minnesanteckningar från konferensen.
  • Här hittar du bilderna som professor Inga Wernersson använde.
  • Här hittar du bilderna som Mia Heikkilä använde.
  • Här hittar du bilderna som Thomas Furusten använde.
  • Här hittar du bilderna som Pia Sandvik Wiklund använde.

Från Pia Sandvik Wiklunds PPT lånar jag sammanfattningen av insatserna (gjord av Mia Heikkilä och Anneli Häyrén Weinestål)

  1. •Heterogen bild av jämställdhetsinsatserna på svenska lärosäten
  2. •Lite samverkan mellan lärosätena
  3. •Få jämställdhetsinsatser kan kopplas till de nationella jämställdhetsmålen
  4. •Feministisk teori, genusteori samt kritisk mansforskning saknas generellt som uttalat perspektiv i insatserna
  5. •Insatserna är ofta bristfälligt dokumenterade
  6. •Utbildningsinsatser är den vanligaste åtgärden för att främja jämställdhet
  7. •Långsiktiga insatser för att motverka stereotypa studieval är svåra att hitta
  8. •Redovisade insatser som gäller lärarutbildningen saknas nästan helt

Jag har stora förväntningar på att den nationella konferensen för manliga nätverk på lärarutbildningar den 21/10 ska råda bot på punkterna 1, 2, 3, 5, 6, 7 och 8.

Punkt nummer fyra är mer svårtolkad. Vad är det för specifik feministisk teori, genusteori och kritisk mansforskning som efterfrågas? Hur kritisk måste mansforskningen vara? I min värld är det en självklarhet att all forskning är kritisk. (Finns “kritisk kvinnoforskning”?)

Vilka andra teoribildningar är möjliga att använda för att uppnå målen? Jag saknar ett normkritiskt perspektiv och efterlyser en självkritisk granskning av landets lärarutbildningar som könskodade miljöer.

Rekryteringsarbetet i Linköping kritiseras i en rapport (Heikkilä & Häyrén Weinestål) för att vara präglat av särartstänkande:

  • Män har ett särskilt bidrag att ge till skolan – Vilket är det?
  • Kan få inverkan som indirekt skuldbeläggande på kvinnorna i skolan (se bl.a. Gannerud, 2001, Lahelma, 2009)
  • Behöver diskuteras! Vad är det männen bidrar med i skolan som kvinnorna saknar?

Den här diskussionen ser jag fram emot. I vilken form är den tänkt att föras? Vilka initiativ har tagits? Vilka risker tar de som utmanar den rådande likhetsfeministiska diskursen?

Jan Björklund tycks hysa stora förhoppningar på männen som ordningsskapare och prestationshöjare hos pojkarna. Delar delegationen dessa tankar?

Gymnasieval och konserverad gröt

När jag lämnar min arbetsplats är ljusgården fylld av färgglada affischer och i hörsalen spelar Idol-Calle Walkin in memphis inför förväntansfulla ungdomar. Det är Thoréns gymnasium (absolut ingen länk!) som använder en del av sin reklambudget på 400.000 för att locka framtida elever.
Länk
Jag känner mig gammal och gnällig. Nu räcker det inte med gratispennor och T-shirt. Dagens ungdomar frestas med bärbara datorer. I stället för kvotering kanske det vore läge att dela ut Ferraribilar till dem som söker tekniska linjer? Se där en lösning på samhällets problem!

I samma tidning (länk) läser jag också i en spaning av Emma Leijnse om vad skolan belastar budgeten med  i olika kommuner. Dessutom finns ett nytt sätt att mäta effektivitet:
– Vad kostar varje betygspoäng per elev?

Jag tänker att denna företagsekonomiska modell är ganska riskabel. Betyg som avkastning på insatt kapital? Okej – jag behöver nog bara vänja mig vid den krassa tanken på att barn är investeringsobjekt med hög eller låg lönsamhetsgrad.

En utmanande lärarutbildning?

Jag träffar Christermagister och vi diskuterar min lilla läsarundersökning. Han vill gärna att jag skriver mer om vad jag egentligen gör när jag undervisar och det kanske är ett tema som går att utveckla. Samtidigt måste jag balansera de etiska problemen och undvika att lämna ut detaljer om studenter.

Just nu arbetar jag med en kurs som heter Lek, kultur och kommunikation. Den innehåller en del praktiska moment och jag möter varje basgrupp två gånger som musiklärare. Ett centralt moment i kursen är berättande – eller som det heter i kursmålet “narrativa processer”. Därför har jag letat reda på sånger som innehåller någon form av historia och vi tränar på att gestalta dramatiken i text och melodi.

En favorit är Askungevisan av Lennart Hellsing (finns i den helt omistliga sångboken Våra visor) som innehåller fyra roller förutom kören, även kallad “alla”. Studenterna får tio minuter på sig att göra en liten föreställning och jag uppmuntrar dem att pröva på att sjunga solo i de fyra karaktärerna (Askunge, goda fén, kungen och prinsen). Jag backar upp och försöker skapa en trygg inramning.

Ändå tror jag att de fyra raderna är något av det svåraste en del studenter har gjort under sin utbildning. Samtidigt också något av det mest belönande och utvecklande.

Mitt försvar är att studenterna ska vara förebilder för barnen och då måste de våga utmana sig själv. Även när det gör ont.

Se jag sitter ensam vid spisen

Se jag sitter ensam vid spisen - förstora!

Två ackord räcker långt.

Mer i ämnet hos Sökaren.

Ge mig hopp Joanna

Jag törstar efter goda nyheter inom området jämställdhet. När vi diskuterar rekrytering av män till läraryrket slutar ofta samtalen i en uppgiven suck om samhällets strukturer. Ingenting kommer att förändras förrän männen börjar ta ut sina föräldradagar och vara delaktiga i barnens tidiga uppväxt. Den politiska vägen verkar svårframkomlig och obehaglig i sitt förmynderi.

Därför klamrar jag mig fast vid de positiva strimmor som finns i DN:s redovisning över föräldraledighetsstatistik
Länk

– Männens uttag har framför allt ökat när det gäller de yngre barnen, de som inte fyllt två år, säger Niklas Löfgren, försäkringsutvecklare på Försäkringskassans huvudkontor.

År 2000 tog papporna i genomsnitt ut 24 dagar med föräldrapenning. Sedan har det ökat sakta och stadigt och slutade förra året på 34 dagar, enligt Försäkringskassans nya statistik.

Om apartheid kunde förändras borde det även vara möjligt att rasera den könsuppdelade synen på vem som tar hand om barnen.

  • ”Vem vill inte vara med sina barn?”
  • Lycka är att hitta en gunga
  • Därför finns journalister

    Jag möter studenter som inte läser dagstidningar. Ofta tar de del av nyheter på nätet och min moraliserande hållning är en smula omodern, men när jag läser Niklas Orrenius artikel om könsbalans och kvotering på högskolan jublar jag över vad en professionell journalist lyckas åstadkomma på en arbetsdag. Bakgrund, politiskt perspektiv, analys, personliga röster, bra bilder och förklarande grafik – allt detta samverkar i papperstidningen och jag är glad att någon vill betala reporterns och fotografens lön.

    Det kan finnas ett samband mellan min uppskattning och att jag nämns i artikeln. Dessutom har Niklas lyckats göra något sammanhängande av ett långt och vindlande samtal i ett svårt ämne.

    Artikel, Grafik

    Gårdagens artiklar i ämnet: Sydsvenskan, DN, Svd

    "Kvinnofängelset" var en populär nattlig teveserie

    "Kvinnofängelset" var en populär nattlig teveserie

    Just do it?

    Vi kanske måste bestämma oss om skolan är ett erbjudande eller en institution för träning och fostran i nationens tjänst?

    Dagens system med dokumentation och kontroll lägger ett orimligt stort ansvar på läraren att uppfylla statens ambitioner. Jag tror det är dags att återerövra synen på skolan som en plats av möjligheter – inte tvång.

    I dagens Sydsvenska skriver Henrik Edström om dokumentationstvånget som ett hot mot kärnverksamheten. Länk

    När poliser – för att inte tala om läkare – med flera tvingas att fungera som sina egna sekreterare, och ägna en stor del av sin arbetstid åt dokumentation, blir den så kallade kärnverksamheten lidande, i form av mindre tid åt behövande medborgare. Detta har lett till minskad arbetsglädje, risk för sämre resultat och en brist på både poliser och doktorer.

    En annan grupp som drabbats av dokumentationstvång är lärarna.