Category Archives: Utbildning

Flum och kunskap

Posted on by
13

Ina Alm gör ett kraftfullt försök att påvisa det ovetenskapliga i regeringens skolpolitik. Den s.k. kunskapsskolan är en retorisk figur som borde förvisas till historiens skräpkammare. Åtminstone tills dess att någon har presenterat en trovärdig definition är begreppet gravt vilseledande. Läs även kommentarerna!

Länk till Skola och samhälle

Det är inte första gången ämnet har behandlats här (länk) och jag känner en trött hjälplöshet över att vi inte når fram till maktens centrum med budskapet. Den lilla rörelsen som arbetar för att ge begreppet “Flum” en positiv laddning har en egen blogg:

http://flumpedagog.wordpress.com/

Vi är några stycken som bär våra FLUMPE-tröjor med stolthet. Ina har förtjänat en med guldtext.

Visselpipeblåsandets villkor

Posted on by
2

Regeringen tillsätter en utredning om att skolpersonal ska bli skyldig att anmäla missförhållanden inom skolan enligt mönster från sjukvårdens Lex Maria

Länk till Utbildningsdepartementet

Skolpersonal är i dag anmälningsskyldig när det gäller barn som far illa, enligt socialtjänstlagen, och i den nya skollagen föreslås att kränkningar av elever måste anmälas. Regeringen har nu tillsatt en utredning, som ska föreslå hur man kan utforma en allmän skyldighet att anmäla missförhållanden inom skolväsendet, förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.

Bland annat ska utredningen klargöra vad som ska räknas som ett missförhållande, vilket kan skilja sig mellan exempelvis förskolan och gymnasieskolan, och hur anmälningsförfarandet ska utformas.

Dessutom ska utredaren föreslå vilka personalkategorier som ska omfattas av anmälningsskyldigheten, till exempel om det även ska gälla lärarstudenter eller vaktmästare. Utredningen behöver också ta ställning till om den som är anmälningsskyldig, men har låtit bli att anmäla, ska kunna drabbas av någon sanktion.

Spännande frågor och jag är nog vagt positiv till att det här utreds. Skyddet för de kritiska rösterna på skolorna behöver förstärkas. I Malmö brukade alla som kände sig illa behandlade hotade med att “ringa till Kvällsposten” som sågs som försvararen av den lilla människans rättigheter.

I framtiden ringer vi till Skolinspektionen. Anonymt?

Vem vill skaka galler?

Vem vill skaka galler?

Antipluggkulturen och Anne-Maries frågor

Posted on by
49

Myten om pojkarnas “antipluggkultur” börjar ifrågasättas. Mina etnologkamrater undrar över hur ett sådant begrepp uppstått? Kan det vara både analysredskap och beskrivande samtidigt?

J. menar att det påminner om det hopplösa begreppet “invandrarkultur” som rymde allt från falafel till hedersmord. Ordet förklarar ingenting men antyder ett vagt samband och låter oss som representerar normen förfasa oss över det vi inte förstår.

Tyvärr blockerar ordet “antipluggkultur” en djupare förståelse av problemet med pojkarnas svaga skolprestationer.

Anne-Marie är extremt frågvis och funderar över den klassiska skolstrategin att sätta snäll flicka vid bråkig pojke.

Länk – äsch jag citerar hela listan! Kommenterar gärna hos A-M. Jag vill inte stjäla hennes diskussion.

– Jo de löste det med att sätta den bråkiga killen med en tyst och snäll flicka, hörde jag någon säga.

Jag måste tänka.

  1. Vad ger det här för signaler?
  2. Hur förstår man sig själv som pojke?
  3. Hur förstår man sig själv som flicka?
  4. Vad lär sig pojken av flickan?
  5. Vad lär sig flickan av pojken?
  6. Vilken norm råder?
  7. Vad händer om den tysta flickan vill säga att hon inte vill vara ett kompensatoriskt stöd för den bråkiga killen?
  8. Vad händer om den bråkiga killen får den beskedliga flickan att bli underbart bråkig och stökig och pratsam?
  9. Vad händer om den tystlåtna flickan börjar viska och skratta med den busige pojken?
  10. Vilken får skulden om båda blir bråkiga och pratiga?
  11. Hur låter det på ett utvecklingssamtal när föräldrarna frågar varför läraren har gjort som läraren har gjort?
  12. Vad händer om pojken som är bråkig har gjort så den tysta flickan inte vill gå till skolan längre?
  13. Vad händer om den bråkige killen inte längre vill gå till skolan?
  14. Varför är pojken bråkig just här och nu?
  15. Varför är flickan tyst just här och nu?
  16. Hur var det igår?
  17. Var det så att flickan var pratig igår?
  18. Var pojken inte bråkig igår?
  19. Var i rummet placeras de två?
  20. Varför placeras de där?
  21. Varför sitter den tysta flickan där hon sitter?
  22. Varför sitter den bråkiga pojken där han sitter?
  23. Var sitter fröken?
  24. Hur mycket påverkar tillrättavisningarna av den bråkige pojken den tystlåtna flickan?
  25. Om den bråkige pojken får många tillrättavisningar är det inte kritik mot den tysta flickan som inte fick ordning på den ”bråkiga” pojken med sitt ”blida” väsen?
  26. Hur löser en manlig lärare samma problem?
  27. Hur löser en kvinnlig lärare samma problem?
  28. Hur ser en manlig lärare på klassrummets dynamik?
  29. Hur ser en kvinnlig lärare på samma dynamik?
  30. Är klassrummet dynamiskt eller dramatiskt? (kunde inte låta bli att leka)
  31. Hur kommer den tystlåtna flickan till tals om hon sitter alldeles intill den pojke som bråkar och pratar mest?
  32. När pratar den tysta flickan?
  33. Har man undersökt när den tysta flickan pratar?
  34. Hur låter den tysta flickan?
  35. Syns den tysta flickan i klassrummet?
  36. Vem får mest uppmärksamhet?
  37. Vad får uppmärksamhet?
  38. Vad är innehållet i uppmärksamheten?
  39. Vad berättar uppmärksamheten för eleverna?
  40. Hur är jag mot dessa elever?
  41. Vad händer om inte pojken lugnar sig intill den lugna flickan, är flickan ansvarig för det då?
  42. Hur känner sig pojken om inte han blir lugnare tillsammans med flickan, känner han sig sämre då?
  43. Varför klarar inte läraren av uppdraget att vara lärare för såväl pojken som flickan?
  44. Varför gör läraren så här?
  45. Vilken teori råder?
  46. Hur kan vi tänka om lärarens roll och kursplanens innehåll?
  47. Hur kan vi tänka kring barnkonventionen och artikel 12?
  48. Hur är det för de andra pojkarna och flickorna?
  49. Vad lär sig de andra pojkarna och flickorna av denna modell – tyst flicka jämte bråkig pojke?
  50. Var i kursplanen finns stödet för åtgärden?
  51. Tycker läraren inte om pojken?
  52. Hur får läraren flickan att vara mer pratig?
  53. Lyssnar läraren till innehållet i det flickan säger?
  54. Lyssnar läraren till innehållet i det pojken säger?
  55. Vem blir tystad oftast i klassrummet?
  56. Hur gör man som elev om man skriker men inte blir lyssnad till?
  57. Hur gör man som elev om man är tyst men har mycket att berätta?
  58. Varför pratar inte flickan?
  59. Tänk om läraren skriver i elevens utvecklingsplan att den tysta flickan ska våga mer i klassrummet?
  60. Är det tysthetsklimatet som är norm?
  61. Vad händer om eleven som bråkar får en annan lärare som har andra teoretiska tankar om vad som händer i klassrummet?
  62. Hur mår flickan och pojken tillsammans då de ska kompensera varandras ”brister”?
  63. Vem pratar med eleverna om vad de har för lösningar?
  64. Finns det några andra sätt att pröva på?
  65. När är en flicka stökig i ett klassrum?
  66. Får flickor stöka och bråka i klassrummet?
  67. Hur är det med den tysta killen, när får han uppmärksamhet?
  68. Får den tysta killen kompensera den bråkiga flickan?
  69. Vem kompenserar vems brister?
  70. Får jag kompensera en annan lärares brister?
  71. Om jag är en kvinnlig stökig lärare får jag sitta intill en lugn och sansad manlig kollega då rektorn har genomgångar?

Antipluggkultur eller antipojkkultur?

Posted on by
46

Det är snart dags för oss som arbetar inom högskolan att räkna ansökningarna till höstens kursstarter. En kvalificerad gissning är att den könsmässiga obalansen kommer att förstärkas inom högstatusutbildningarna. Motsatsen vore en sensation. Pelle Billing (länk) diskuterar två möjliga förklaringar till utbildningsval och jag citerar utförligt:

Låt oss göra ett tankeexperiment för ett ögonblick. Tänk dig en värld där svenska pojkar år efter år får bättre betyg än flickorna, och därmed lägger beslag på långt fler högskoleplatser. Tendensen är att nästan dubbelt så många unga män tar ut en examen från högskolan jämfört med de unga kvinnorna, och denna trend har accelererat det senaste decenniet. Vilken förklaringsmodell skulle vara mest sannolik från ledande personer i jämställdhetsdebatten?

1)Det finns en strukturell underordning av kvinnor i samhället som gör att skolan och högskolan är manligt kodade domäner som missgynnar flickors inlärning och leder till en betygsdiskriminering i förhållande till deras kunskaper. Vår negativa förväntan på flickorna, och föräldrars prioritering av sönerna, förstärker flickornas systematiska utsatthet ytterligare. Vi måste därför genast vidta åtgärder i skolan och högskolan, och utbilda samtliga lärare i hur dessa områden kan göras mer välkomnande och tillgängliga för flickor och unga kvinnor.

2) Flickorna skapar sina dåliga studieresultat genom att de byggt upp en anti-pluggkultur där det anses coolt att inte plugga. Flickorna överskattar även sin egen förmåga och detta överdrivna självförtroende ligger dem till last. Det skulle vara bra om vi kunde påbörja ett samtal om könsnormer så att denna situation kan förändras på sikt.

Pelle antyder att de flesta nog skulle välja förklaringsmodell 1 om det hade gällt gällde flickors prestationer och det är svårt att inte hålla med honom.

Ordföranden i Delegationen för jämställdhet i högskolan Anna Ekström använder ett mycket smalt perspektiv för att förklara pojkars bristande studieframgångar. Det kallas “antipluggkultur” och tycks vara en starkare determinant än både klass, ålder, geografi och etnicitet. Med en sådan modell behöver vi inte ställa besvärliga frågor om skolans innehåll eller struktur.

Länk till Aftonbladet

I det sorgliga kommentarsfältet diskuteras huruvida pojkarna försöker stjäla offerpositionen från flickorna. Tack – men nej tack!

Rent spel?

Rent spel?

Ledarskap – vad är det egentligen?

Posted on by
Reply

Jag ber studenter beskriva sig själv som ledare och får en brokig provkarta på egenskaper:

  • Målinriktad
  • Situationsanpassad
  • Lyssnande
  • Flexibel
  • Personlig
  • Humoristisk
  • Bestämd
  • Engagerad
  • Strukturerad
  • Öppen
  • Känslig
  • Lugn
  • Generös

Vi stämmer av med de beskrivningar som finns i vår bibel På väg mot läraryrket sid 44 och inser att det här är komplicerat.  Den enkla färdigheten som innebär att instruera och motivera går kanske att förstå – men när vi börjar diskuterar makt och innehåll öppnar sig avgrunderna.

Efteråt försöker jag fånga upp studenternas tankar om mitt ledarskap under lektionen om ledarskap. Borde jag varit tydligare? Var jag alltför styrande? Går det att få gruppen att mötas utan att vara manipulativ? Vilka förväntningar har de egentligen på oss högskolelärare?

Jag experimenterar med  lösa tyglar och programmatisk tillit.

Du måste alltid ha ett tydligt syfte kopplat till kursplan!

Du måste alltid ha ett tydligt syfte kopplat till kursplan!

För den som är mer intresserad av ledarskapets tekniska dimensioner rekommenderar jag John Steinbergs program på UR.

Där går han – bloggaren

Posted on by
Reply

Jag läser senaste numret av Lärarnas tidning och njuter av att känna igen mig i Anne-Marie Körlings ord om hur det är att blogga.

Länk

Bristen på verkliga pedagogiska samtal förde mig ut på nätet. Mitt första trevande blogginlägg föddes ur min vilja att kommunicera mitt yrke och berätta om det som sker inifrån skolan. Mina små, små ord skrevs inte på ett vitt papper utan ut i ett diffust och obekant svart hål. Jag skrev och tryckte på publicera. Ett knapptryck ifrån och jag var bloggare. Men vem som skulle läsa hos mig, med vilka jag skulle gå i dialog och vilka kunskaper jag skulle berikas med ? Om detta visste jag ingenting.

Nu, några bloggår senare, ingår jag i pedagogiska diskussioner, är i dialog med många läsare, skrivande tänkare, praktiker och med en mångfald av perspektiv.

Jag har genom sociala verktyg blivit inkluderad i ett stort utvidgat kollegium där frågorna är många, diskussionerna stora, och där jag själv kan välja vilket fokus jag vill utveckla, läsa om och delta i.

Jag minns den första tidens misstänksamhet och trevande försök att testa gränser. Hur privat ville jag vara? Hur närgånget kunde jag kritisera den egna verksamheten?

Nu, efter snart 2000 inlägg, tänker jag att misstagen har varit förvånansvärt få. Jag tror att bloggen har gjort mig professionellare – om vi använder ordet i betydelsen “yrkesmässigt engagerad”. Den neutralt distanserade lärarrollen intresserar mig inte.

Nästa gång någon frågar om jag är “den där bloggaren?” kommer jag att ta det som en komplimang och foga denna identitet till mina övriga.

Om att synliggöra gränser

Om att synliggöra gränser

P.S. Missa inte de övriga artiklarna om IT och sociala medier i Lärarnas tidning #7 2010

Bokstäverna i förskolan

Posted on by
14

Jag har haft en vecka fylld av studentbesök och är en aning utmattad av alla intryck. De stora skolpolitiska striderna sipprar ner till förskolan och jag möter lokala tolkningar av vad som menas med att betona kunskapsuppdraget. Hur viktigt är det att barnen tränas i läskunnighet? Den där lekfulla lustfyllda vägen som alla talar om – finns den?

Jag är orolig över att ivriga förskollärare vänjer barnen vid att inte förstå. De här första mötena med bokstäverna är känsliga och det är lätt att pedagogen faller för frestelsen att leka skola.

Så just idag är jag kritisk till det som skulle kunna kallas “Tidig läs och skrivlek”. Ändå vet jag att det kan fungera fantastiskt bra!

Se två filmer om metoden:

Tidig läs- och skrivlek

Ännu tidigare läs- och skrivlek

Skolan, valet, rektorn, SD och de andra partierna

Posted on by
Reply

Frågan om hur rektorerna ska förhålla sig till Sverigedemokraternas önskan om att debattera med andra partier är inte lätt. Idag är det upp till varje rektor att bestämma vilka partier som är rumsrena. Länk, DN

Många rektorer har också svängt sedan förra valet. När Lärarnas tidning inför valet 2006 gick ut med en enkät till 100 rektorer med frågan om de tänkte släppa in SD på sin skola, svarade bara knappt 30 rektorer ja. När samma tidning gjorde samma enkät inför det här valet, svarade 62 rektorer ja. Bara 18 tänkte vägra SD tillträde.

Även de politiska partierna har luckrat upp sitt motstånd:

Vid förra valet pressade de etablerade ungdomsförbunden skolorna att inte bjuda in Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU, till debatter. Om SDU var inbjudna så vägrade SSU, Grön ungdom, KDU och Ung vänster att komma. Flera gånger slutade deras ultimatum med att SDU inte bjöds in.

Bara Ung vänster har fortfarande som princip att vägra debattera med SDU.

Jag tror inte att det i längden går att stänga ute SD från den politiska arenan. Mest undrande är jag över att Ung vänster bjuder SD på martyrpoäng. Det är inte så länge sedan de övriga partierna betraktade kommunisterna med samma misstänksamhet när det gällde demokratifrågan.

Uppdatering Länk

Uppdatering2: Länk

Jag har varit lite hängig…

Posted on by
6

…men nu känner jag kammen resa sig igen.

Kanske behöver jag höra AndersBWestin förklara varför män behövs i skolan? Teorierna om påfågleri gör mig en smula yr i huvudet och jag möter lärarstudenter som inte vill eller kan leva upp till de här bilderna. Deras position blir fort besvärlig.

Jag har i uppdrag att ringa upp avhoppade manliga lärarstudenter och undersöka vilka orsaker som ligger bakom avbrottet. Det är en väldigt heterogen grupp som är svår att beskriva med ord.

Pedagogiskt ledarskap?

Posted on by
10

Jag förbereder en lektion om något som kallas “pedagogiskt ledarskap” och bläddrar i Stensmos heltäckande bok. Han identifierar sju möjliga kategorier av störande moment och nu behöver jag bloggläsarnas hjälp med att fokusera. Vad är den viktigaste orsaken till att lektionerna inte blir som vi vill?

De två sista hittade jag på själv.

Kanske är jag inte övertygad om att ordning är det viktigaste i skolan, men jag anar att ledarskap  kommer att vara en eftersökt central egenskap/färdighet i den framtida lärarlegitimationen som ska utfärdas på lokal nivå.