Bästa och sämsta skolkommuner

SKL presenterar en undersökning av vilka kommuner som lyckas bäst med skolan. Undersökningen sägs ta hänsyn till föräldrars inkomst och utbildning. Konstigt nog hamnar Lidingö och Danderyd i topp. Varför är jag inte förvånad?

Mer bekymrad är jag nog över att den här formen av rankingtabeller får rubriken “Sveriges fem bästa skolkommuner…och de fem sämsta” i en seriös morgontidning- Det brukar vara förbehållet kvällstidningarnas löpsedlar.

Länk SVD, DN

Antagligen kommer resultatet öka stridslusten hos dem som vill förstatliga skolan.

Moderatliberaler?

Jag funderar vidare över Jan Björklunds sätt att bemöta frågorna om sitt förhållande till moderaterna i Korseld. (Länk) Han tycks mena att de nya moderaterna egentligen är socialdemokrater och då är det lätt hänt att hamna till höger om Fredrik Reinfeldts aningen hållningslösa parti.

På ett plan tycker jag att det är väldigt uppfriskande med en person som först tar ställning i sakfrågan innan han börjar snegla på den politiska kartan. Samtidigt är jag rädd att högerpopulismen ska breda ut sig okontrollerbart och ser andra möjliga allianspartners på högerkanten (SD) som jag helst inte vill möta inom den parlamentariska demokratin. Det vill antagligen inte Björklund heller.

Jag läser P-A Orstadius väldigt björklundskritiska blogg (länk) Det finns inte mycket att tillägga.

I Don’t Want To Talk About It

Som motvikt kan man läsa igenom de 454 artiklarna om Jan Björklund som publicerats i DN (Länk). En sådan hejaklack skulle man haft!

Svenska elever trivs i skolan

En undersökning beskriver skolan som en trivsam plats – inte den katastrofzon som Jan Björklund  anklagade skolan för att vara.  Länk

Studien visar att de flesta elever trivs med sin skolgång. De positiva omdömena har ökat över tid bland eleverna i årskurs 7-9 och gymnasieskolan.

Drygt åtta av tio uppger att de trivs bra med skolarbetet, nära nio av tio elever tror på sina lärare och deras läroförmåga.

Förhoppningsvis kommer den nya lärarutbildningen att leva upp till förväntningarna. Kanske hade den haft bättre förutsättningar att lyckas om problembeskrivningen varit bättre underbyggd.


Norge, Norge, Norge…

När jämställdhetsarbetet står och stampar i Sverige kan det vara hoppfullt att vända blickarna västerut. Våra vänner i Borås har varit på studiebesök och kommer hem fulla av inspiration.Från LO-tidningen:

FAKTA / Så satsar Norge
1996 gav ett nätverk för barnomsorg inom EU-kommissionen rekommendationen att 20 procent av anställda på förskolor ska vara män. Norge tog den på allvar:

  • Staten har ett uttalat mål på 20 procent män i förskolan. I slutet av 2006 hade 830 förskolor av 6 000 uppnått målet.
  • Mellan 2003 och 2007 ökade antalet män med 50 procent.
  • Staten uppmuntrar också positiv särbehandling av män som arbetar med barn.
  • Staten bidrar med pengar till förskolor som klarar målet om 20 procent, och som därmed blir pilotförskolor under två år.
  • Betha Thorsen är en sådan och får 50 000 norska kronor om året för att föreläsa och marknadsföra i olika former.
  • Inom samtliga län finns ett rekryteringsteam med en kontaktperson och nätverk från för- och högskolor. De marknadsför yrket och pratar mansroller genom att till exempel åka ut till skolor, militäranläggningar och kyrkor.
  • Kommuner, förskolor och högskolor gör reklamfilmer för yrket och utbildningen som bland annat visas på biografer.
  • På lotidningen.se kan du se exempel.

FAKTA / Så lockar förskolor fler män

  • Marknadsför förskolan och använd medier.
  • Visa upp arbetsområden som anses attrahera män. Flera män lockar nya.
  • Utforma platsannonser som anses tilltala män.
  • Använd särbehandling vid utlysning av tjänster och anställningar.
  • Uppmuntra vidareutbildning för manlig personal.
  • Sök manliga studenter som praktikanter.
  • Sök pojkar från grundskolans praktik.
  • Efterfråga manliga lärlingar som ska bli barnskötare.
  • Samarbeta med nätverk och högskolor.
  • Få upp ämnet på kommunens dagordning.

Tips från norska förskolor där minst 20 procent av de anställda är män

Läs mer i LO-tidningen och intervjun med Fredric Gieth

Fritidskulturer – ett problematiskt begrepp

Om du verkligen ska definiera ett begrepp kan det vara nödvändigt att börja med delarna. Idag har jag och studenterna brottats med att försöka förstå “fritidskultur” som verkligen är en utmanande sammansättning av tre ytterst mångtydiga ord.

Jag försöker övertyga studenterna om att definiera är något annat än ge exempel på, men det går trögt och diskussionen famlar efter stödjepunkter. Vi läser Berggrens bok Fritidskulturer och det är en imponerande lärd, men aningen avskräckande antologi.

1) FRI. Vad betyder det att vara fri? Avsaknad av  yttre tvång? Går det att ingå i sociala sammanhang och ändå vara fri? Fri från oro – det blir du i graven! De flesta menar nog att FRIHET är en känsla och ett tillstånd.

2) TID. Större filosofer än vi har misslyckats med att definiera TIDEN. Den vardagliga mätbara tiden gör livet hanterbart, men hur är det egentligen. Finns tiden? Eller är vi ett ögonblick av liv i en oändlig död? Kanske är den viktigaste tiden upplevd och subjektiv.

3) KULTUR. Vi dras mot det antropologiska kulturbegreppet och hamnar snart i svåra gränsdragningsproblem. Kan vi skilja på arbetar- och överklasskultur, svensk- och invandrarkultur, mans- och kvinnokultur, stads- och landsbygdskultur, sub- och motkultur, ståplats- och sittplatskultur och så vidare? Inte ens Bourdieu lyckades skapa trovärdiga avgränsningar och det finns en uppenbar risk att de här orden skymmer mer än de förklarar.

Bra litteraturseminarier ska utmana studenternas tänkande, inte bekräfta invanda mönster. Kanske är förvirring ett nödvändigt steg på vägen mot visdom försöker jag intala mig själv.

British Sea Power – Total Confusion

Jag förstår verkligen inte moln

Jag är fortfarande fast i Joni Mitchells musik och förstår inte hur den kvittrande och nästan irriterande klara rösten från 70-talet nu tycks bära på hemligheter om livet och åldrandet.

Joni Mitchell – Both Sides Now

Frågan är om det är hon eller jag som förändrats?

På lärarutbildning tjatar vi på studenterna om vikten av att använda olika perspektiv. Våra kursplaner granskas skoningslöst och skickas tillbaka om vi slarvar med att redovisa hur de olika perspektiven genus, miljö, migration och etnicitet synliggörs i mål och litteratur. Några av oss undrar vad som hände med klass. Räcker det inte med att vi försöker se saker från olika håll samtidigt?

Märks det att jag försöker hitta en anledning att spela den där sången för studenterna…

Blir jag på dåligt humör brukar jag muntra upp mig med Malmö Högskolas visionsdokument. (Länk) Det funkar alltid.

Den spännande engelska valrörelsen

Ett pånyttfött liberalt parti stökar till politiken i England. Man skulle kunna säga att det var på tiden. Frågan är om de här annonserna i tunnelbanan verkligen fungerar så bra?

Engelsk skolpolitik försöker hitta tillbaka efter decennier av centralstyrning, testraseri och inspektionsterror. Nu tycks det råda en stor politisk enighet om att återupprätta den professionella nivån.

Studiebesök? Någon?

I Sydsvenskan hittar jag ett porträtt av  den liberale kandidaten Nick Clegg. En person som under sitt år i USA ser samtliga konserter av Prince kan inte vara ond. Länk

Prince – If I Was Your Girlfriend

Björklund – here, there and everywhere

Jan Björklund blir utfrågad i Korseld och klarar sig ganska bra i mötet med Rayman och Kielos.

Länk

Mest uppseende är kanske att daVincikoden är den bästa film han sett. Jag tror att det är ett unikt val.

Att han nämner Olof Palme, Tony Blair och Margaret Thatcher som politiska förebilder är också en smula oväntat. Det tycks mer vara intensitet och engagemang än åsikter som attraherar.

Björklund ser inga positiva sidor i patriarkatet, men menar att Schymans vänsterfeminism har gått för långt. Det finns en ny farbroderlig och statsmannamässig ton som jag gissar kommer från idog medieträning. Den gamle ettrige terriern har nu förvandlats till en mild cocker spaniel.

När det gäller skolans förfall inleddes det 1968. I Björklunds historiebeskrivning är det de lärare som inte tidigare har satt betyg som leder motståndet.
– De inser att nu får de nya arbetsuppgifter och det blir lite jobbigt (ungefärligen citerat efter 12 minuter)

Jag menar nog att detta är ganska dålig retorik och gränsar till den klassiska härskartekniken “förlöjligande”. Det finns lärare och forskare som är emot betyg av ideologiska och vetenskapliga skäl – inte lättja.

Björklund är för konkurrens inom högre utbildning men vill minska antalet högskolor/lärosäten?

Textilarbetarsonen vurmar för arbetarklassens barn och menar att det är extra viktigt med ordning i skolan för denna grupp. Jag håller motvilligt med.

På samma sätt är det svårt att säga emot Björklund i hans kritik av det teoretiska gymnasierna. Avhoppssiffrorna är katastrofala och han argumenterar väl.

Kielos pressar Björklund om den övriga politiken, där Fp framstår som ensamt och övergivet i skuggan av Moderaterna.

Björklunds försök att definiera”liberalismen” övertygar inte och han tycks inte förstå frågan. Ibland hamnar han till höger om moderaterna och det tycks inte vara ett problem.

Sifferexercisen om komvux är inte klargörande. Bodströms anklagelserna hänger kvar i luften.

Helena har sett samma program. Hon ger Björklund ett högre betyg än jag. (Länk)  Jag är ju egentligen  emot betyg, men hoppas att detta fungerar som “skriftligt omdöme”. Nog finns det mer information i den här texten än i ett bokstavsbetyg?

Två väldigt olika versioner av en vacker sång:

Emmylou Harris – Here, There And Everywhere

Jan Lundgren – Here, There And Everywhere

You can call me Manboy?

Jag har varit på några VFU-besök de senaste veckorna. På förvånansvärt många förskolor och fritidshem har det stått väldigt små barn och sjungit “Mänbåj, Mänbåj, jo känn kål mi Mänbåj”. Hårt prövade pedagoger har suckande ursäktat sig och skakat på huvudet. En del har accepterat barnens kärlek till melodin och diskret bett dem  stänga dörren. Jag har inte sett några allvarliga försök att ta vara på barnens engagemang.

Idag har jag vikarierat som danslärare för en grupp blivande fritidspedagoger och vi arbetade med att skapa en koreografi till Manboy. Låten är väl lämpad för en sådan övning och det är enkelt att analysera formen:

Intro – 4 takter
Vers – 8 takter
Brygga – 4 takter
Refräng – 12 takter o.s.v.

Förhoppningsvis kommer framtidens pedagoger att bli skickliga på att ta vara på barnens populärkulturella uttryck. Jag vågar inte tro att idrottslärarna ensamma ska orka bära upp danstraditionen i skolan. Kursplanemålet om dans i idrottsämnet misstänker jag är ett av svenskt skolväsendes mest förbisedda – men jag har gärna fel!

Välkommen till Loserville!

Lärarnas tidning publicerar en debattartikel om nivågruppering.

Länk

Jag undrar hur många ord det finns för att dölja den här formen av sortering – eller som det kallas i artikeln: “organiserad mobbning”. Begreppet “repetitionsklass” var nytt för mig.

Idag utsätts rektorerna för ett dubbelt tryck. Skolinspektionen förbjuder dem att nivågruppera och samtidigt ökar kravet på effektivitet. Forskningen ger inga entydiga svar, förutom att de snabbaste vinner resultatmässigt  på att slippa de svaga. De etiska aspekterna är svåra att mäta.

Vad heter grupperna på din skola? Har ni lyckats hitta något värdigt sätt att dölja funktionen?