En solskenshistoria från Nosseby

I en värld av eländesskildringar kanske det är värt att lyfta fram de goda exemplen. Sydsvenskan presenterar Nossebys utveckling från katastrofområde till mönsterskola och det finns säkert mycket att lära av hur de arbetar med att skapa inkluderande arbetsformer.

Länk

Specialpedagogen Johanna Lundén var en av dem som förordade att skolan skulle ändra på sättet som de jobbade med specialpedagoger. Hon hade varit med i ett försök under våren som visade sig vara väldigt lyckat. En vikarie hade bett om hjälp med sin klass. Istället för att ta ut de elever som behövde extra hjälp hade Johanna Lundén gått in som en extra resurs i klassrummet.

 

Mikael Stigendal om SD och betygen

Mikael Stigendal menar på SOS att det är möjligt att tolka SD:s framgångar som en form av trots och att det kan vara ett nödvändigt uppvaknande för många.

Fanns det något värre man kunde göra i detta val än att rösta på Sverigedemokraterna? Det gick uppenbarligen för sig att ligga kvar på sofflocket och därmed vända demokratin ryggen. Men den som röstade på Sverigedemokraterna passerade alla anständighetens gränser.

Stigendal antyder att det är en havererad betygsdiskussion som ligger bakom förändringarna på den politiska kartan:

Enligt min uppfattning beror Sverigedemokraternas valframgångar på att vi i det här landet har berövats en tänkandekultur. Kunskap har gjorts liktydigt med fakta, i enlighet med Jan Björklunds tvångströja.

Jag är inte säker  på att argumentationen är vattentät men delar slutsatsen helhjärtat:

För att hejda den pågående splittringen av samhället kommer det, enligt min uppfattning, att krävas grundläggande diskussioner om vad man ska mena med kunskap, villkor för lärande, hur kunskap ska bedömas, sambandet mellan kunskap och demokrati o.s.v. Förhoppningsvis lär vi oss då förstå varför folk röstade på Sverigedemokraterna.

Den monolitiska skolan?

Den monolitiska skolan?

Betygen som teknologiskt redskap – jag får vaga associationer till en känd filmscen:

Den generöse professor Kroksmark

Det hör till ovanligheterna att en bok får pris innan den kommit ut, men jag gissar att juryn har fått smygläsa Tomas Kroksmarks De stora frågorna om skolan.

Jag skulle kunna tänka mig att dela ut ett extra pris för generösaste tilläggsmaterial på hemsidan:

http://destorafragornaomskolan.se/

Det utvidgade textbegreppet – dags att ta strid

Många talar gärna om det utvidgade textbegreppet och betydelsen av varierad undervisning, men när det kommer till kritan är vi lärare ytterst osäkra när det gäller att bedöma andra former än det verbala nedtecknade språket. Utbildningsministerns ramsa “Läsa – skriva – räkna” har trängt ut andra sätt att beskriva lärande och vi är fjättrade i den Gutenbergska galaxen.

Damien Hirst menar nog att färger är minst lika betydelsebärande och omstörtande som vårt alfabete. Jag borde kanske tvinga studenterna att bekanta sig med utbildningssemiotikens svala källor. Allt är tecken – allt måste tolkas.

Länk till en kulturskola för alla



Ingen har sagt att det ska vara lätt att svara på enkäter…



“Kompensatoriska aktiviteter”?

En vanlig teori är att samhället håller på att bli alltför tryggt. Myndigheterna skyddar oss från oss själva och om vi skulle skada oss gäller det att hitta någon att skylla på.

I England presenteras en utredning som menar att myndigheterna måste sluta upp att ta ansvar för dessa “kompensatoriska aktiviteter” där människor utmanar sig själv och varandra genom galna tävlingar.

Länk till BBC

Advokatsamfundet protesterar och menar att tydliga regler och åtalsmöjligheter behövs. Jag tror att den konservativa regeringen plockar en mycket billig poäng genom att luckra upp bestämmelserna.

Vem vågar äta av den här glassen?

Vem vågar äta av den här glassen?

Den nöjde kursledaren

Det är ett stort ansvar att möta 310 nya studenter. Jag vill att de ska känna sig välkomna, trygga, intellektuellt utmanade och fria samtidigt. En del av dem mår bra av strikta instruktioner och andra njuter av att få testa gränserna. Dessutom ska undervisningen hjälpa dem att klara kursens examinationer.

Idag har de presenterat sin första uppgift och jag är väldigt nöjd. Vi testar att att använda wordpress som presentationsredskap och efter varje redovisning vände sig gruppen mot åhörarna och sa:
– Ni kan naturligtvis gå in på vår hemsida och läsa vidare och diskutera våra påståenden!

Genom att öppna kursen mot världen har de satt press på varandra att arbeta igenom materialet en gång till. Kanske har de även blivit en aning mer självständiga i förhållande till lärarna?

Här kan du se hur 50 grupper har löst uppgiften Uppväxtvillkor – klicka på Länkar till presentationer – basgruppsvis (Länk) Lämna gärna en kommentar!

Är Skolinspektionen ett hot mot skolutvecklingen?

Det hävdar min vän arge rektorn och nu får han stöd av Professor Gunnar Berg (Länk)

Gunnar Berg menar att inspektionerna påverkar lärarnas och skolledarnas professionella självständighet på ett negativt sätt i längden.
– Inspektionen gräver inte ut deras autonomi helt, men den är ett steg på vägen i den riktningen.
Att lärarna och skolledarna har en professionell självständighet är absolut nödvändigt för att upprätthålla kvaliteten i verksamheten, anser Gunnar Berg. Komplexa verksamheter som skolor kan inte detaljstyras uppifrån. Det måste finnas utrymme att fatta beslut på varje skolgolv och därför måste det finnas ett professionellt frirum.
– Det behövs bland annat för att kunna lösa situationer som har med elevernas behov i vardagen att göra och som inte går att förutse.

Ibland känner jag mig iakttagen

Ibland känner jag mig iakttagen

Ska jag arbeta på en finlandsbåt?

I höst kommer jag att att jobba med en kurs om entrepenörskap i skolan. Det ska bli spännande och jag försöker läsa in mig på ämnet. Det finns en traditionell tolkning som handlar om att starta företag – det är jag inte så bra på och mina kamrater skrattar åt min lilla firmas brist på kreativ redovisning. Å andra sidan talar många om socialt entrepenörskap och då handlar det om att få saker gjorda utifrån annorlunda utgångspunkter.

Skolverkets lilla bok Skapa och våga är den gemensamma grunden för kursen och jag läser med allt större tillförsikt. De här känner jag igen – kanske kan jag till och med tillföra något i kursen?

Ur presentationen:

Men entreprenörskap i skolan är lika mycket ett pedagogiskt förhållningssätt i klassrummet som det är kunskap om egenföretagande. Det handlar om att bevara och utveckla elevers inneboende nyfikenhet, initiativförmåga och självförtroende redan från tidiga år. Det handlar om att fostra barn så att de kan skapa och våga, i alla livets delar.

Störst problem har jag med begreppet “entrepenöriella”. Det låter som en finlandsbåt.

M/S Entrepenöriella?

M/S Entrepenöriella?

Jag läser vidare och blir allt mer sugen på att dra igång::

Det entreprenö­riella handlandet innebär att eleverna använder sig av sin skaparkraft, sin fantasi och sin intuition. Författarna menar vidare att entreprenöriella tankar och handlingar sätter fokus på alternativa föreställningar om hur sam­ hället fungerar och ger möjlighet till att lösa och förstå problem på andra sätt än de vanliga. En entreprenör ser lätt sammanhang och har förmåga att finna mening i det som andra uppfattar som kaos. Entreprenören har lätt att ta för sig och ta ansvar för att saker och ting blir gjorda. Det företagsamma lärandet leder till entrepre­ nöriella handlingar vilket innebär att eleverna får arbeta undersökande, nytänkande och gränsöverskridande. Handlandet styrs av lusten att upptäcka och pröva sig fram. En användbar metod är leken eftersom leken och det entreprenöriella handlandet har det gemensamma att effekterna aldrig kan förutbestämmas.

Det kan bli hur flummigt och roligt som helst. Kanske ska jag damma av Morricas förslag om att tvinga studenterna att spela World of  Warcraft. Den som lyckas organisera en raid med 20 deltagare från olika länder har antagligen inga svårigheter att driva ett företag.

Se kommentarerna här

Hur tråkigt kan det bli?

När jag arbetade på förskola försökte jag hålla mig informerad om vilka pedagogiska spel som fanns. Vi gjorde en del egna varianter med Hyper studio men det mesta var ganska trista försök att paketera traditionell kunskap med modern teknik. Ofta var bildspråket platt och övningarna förutsägbara.

Bloggen Dangerously – irrelevant ställer frågan huruvida pedagogiska spel suger?
Länk

Jämförelsen med den visuella uppfinningsrikedomen i äventyrsspelen är förödande:

Då sågs datorerna som en del av en demokratisk revolution och förskolorna hade en viktig uppgift att ge alla barn en möjlighet att ta del av det nya och underbara. Idag är det nog få som tror att de pedagogiska spelen på allvar har förändrat synen på kunskap i skolan. Datorerna användes till att göra de gamla sakerna på ett i bästa fall mer effektivt sätt. Barnen genomskådade avsikterna och insåg snabbt att datorer ska bemästras – inte vara ett redskap för disciplinering.