Min vän Sven gör det igen

Ibland tycker jag att professor Persson  är väl försiktig i sitt sätt att skriva – men det finns en fördel med att kunna presentera kontroversiella resultat på ett sådan sätt att politiker lyssnar.

Den laddade frågan om tidigt skolstart och formaliserad undervisning belyser Sven i en forskningsöversikt som publiceras i en offentlig utredning. Det är stort!

– Jag har gått igenom både studier som följt barn och unga över lång tid och jämförande studier, svenska och internationella och det finns ingenting i den samlade forskningen som stöder tidig skolstart. Tvärtom pekar forskningen på att en tidig formaliserad undervisning har negativa konsekvenser på barns fortsatta lärande och prestationer i skolan.

Läs mer på Malmö högskolas hemsida (länk)

Jag älskar Stephen Fry

Hos Metabolism visar Janis vägen till ett klipp av Stephen Fry. (Länk)

Mer elegant och utmanande kan jag knappast tänka mig ett budskap framföras. Kärleken till språket är kärleken till människorna och livet.

Pojkars känslor i nya böcker?

Jag läser i senaste numret av tidningen Förskolan om nya böcker som behandlar pojkars känslor och blir nyfiken. Rubriken antyder ett essentialistiskt perspektiv – skulle pojkar ha en särskild sorts känslor?

Förra veckan presenterade Christian Eidevald en ännu inte publicerad undersökning om hur genuspedagogiken materialiserade sig på 86  förskolor som  fått bidrag av delegationen för jämställdhet i förskolan. Han beskrev två dominerande tolkningar som är svåra att kombinera.

Den första utgår från antagandet att könsneutralitet är eftersträvansvärt och att allt som av tradition skulle kunna kodas i traditionella kategorier bör tas bort – åtminstone till dess att barnet har blivit tillräckligt vuxet att göra egna mogna val.

Den andra vägen försöker belöna fram könsbrytande aktiviteter. Masserande pojkar och skrikande flickor dokumenteras av ivriga pedagoger som stoltserar med dessa bevis på den egna kompetensen. Väggarna fylls med troféer och barnen lär sig antagligen till sist vad som förväntas av dem. Risken finns att de blir en smula misstänksamma inför all denna sociala ingenjörskonst och väljer att leva ett  komplicerat dubbelliv. Jag har svårt att inte dra paralleller till 70-talets fredsfostran och Sven Melanders berömda dialog med en motsträvig flicka.

Åter till tidningen Förskolans 9/2010 (ingen länk) bokpresentation om pojkars känslor. Boken heter Kalle som lucia och handlar (inte helt oväntat) om en pojke som motarbetas när han försöker bryta mot en traditionell könsroll. Den här problembeskrivningen upprepas idag så ofta att den tycks har blivit en officiell förklaringsmodell. Billy Elliot-syndromet griper omkring sig och Sveriges förskollärare definierar sitt pedagogiska uppdrag som att pojkarna måste räddas från den förhatliga mansrollen. Världens balettscener ropar efter dessa viga och disciplinerade gossar?

Utifrån det här perspektivet är det kanske bäst om manliga pedagoger inte klampar in och stör de ömtåliga processerna.

Learning to play – min första prezi

Niklas tipsar om prezi.com och jag snubblar över en presentation som fångar mig fullständigt. Missa inte Blooms taxonomi tolkad genom Pirates of the Carribean.

Länk

Snart börjar en kurs om lek och all litteratur är inte direkt lekfull till formen. Här händer det något som utmanar mig olika plan.

Jag har klagat på fantasilösa användningar av powerpoint och letat efter något mer aktiverande. Nu måste jag testa själv!

Min första Prezi – Min Barndom

Den skånske zombien

Ibland befinner jag mig långt ute i periferin, Just nu tycks det rasa en strid på DN:s och Svd:s debattsidor om förstatligandet av skolan och Mats Gerdau summerar åt mig. DN Debatt.

Länk

Det verkar som om den här frågan skär rakt över partigränser och jag delar gärna åsikt med moderata utbildningspolitiker.

Det är väldigt talande att endast 1 procent lyfter förstatligande som en av de viktigaste åtgärderna. Nu borde vi kunna lämna den tröttsamma diskussionen bakom oss. Men det gör inte det mindre lärarfacket LR, som skriver på SvD Brännpunkt i stället. Det verkar inte riktigt som om LR hängt med i vad som nu händer, för det de säger sig efterlysa – ökat statligt ansvar – pågår redan i högt tempo. Jag säger bara Skolinspektionen, ny skollag, ny läroplan, Lärarlyftet, ny Gymnasieskola…

Metta Fjelkner vandra den ofrivilliga komikens törnbeströdda väg:

Men nu är landets lärarkår enig om att staten måste ta ett ökat ansvar för skolan.

Jag tror inte Fjelkner vet vad “enig” betyder. Däremot kan ordföranden ha gått vilse i utbildningsministerns retoriska skola.

Professor Persson påpekar…

Eller: Min vän Sven gör det igen…

Äsch – det här inlägget börjar verkligen inte bra. Jag försöker igen:

I dagens Sydsvenska sammanfattar professor Sven Persson det komplicerade läget i friskolefrågan.
Länk

På en strukturell och samhällelig nivå kan vi konstatera att den viktigaste enskilda faktorn för att en elev skall lyckas i skolan är att hon eller han har föräldrar med hög utbildningsnivå.

Samtidigt försöker forskningen hitta faktorer som visar att lärare och skolans inre arbete faktiskt gör skillnad. Som lärarutbildare är jag tacksam för att någon intresserar sig för frågan om kompetens och jag tror att de fackliga organisationerna gärna lyfter yrkesskicklighetens betydelse. Risken finns att forskningens romantisering av framgångsfaktorerna samtidigt legitimerar den ökande segregationen. I sagans form rider enskilda lärare  och modiga lärare ut och hugger huvudet av draken.

Lärare med goda ämnesdidaktiska kunskaper, som lyckas skapa ett gott socialt och emotionellt klimat i klassrummet, och som utformar undervisningen utifrån elevers förståelse av ämnet, visar sig vara de lärare som kan göra skillnad.

Skolan är ett ideologiskt och politiskt projekt, och forskningen ger inte lösningarna på hur problem och möjligheter skall hanteras.

De motstridiga förväntningarna på forskningens betydelse blir väldigt uppenbara i en tid då Skolverk och regering allt mer efterlyser evidensbaserade metoder och tron på generaliserbar kunskap breder ut sig.

Svens slutkläm är en smula vag – och jag önskar att han var mer precis:

Däremot efterlyser jag en politisk diskussion som grundar sig på samlade kunskaper om samhällsfaktorer, lärares kompetens och skolans inre arbete.

Det är verkligen en svettig fråga och jag  tror att diskussionen hotar att explodera i ansiktet på det parti som vågar driva frågan om friskolornas existens på allvar.

Skolverket skojar till det

En ny rapport betonar vikten av studievägledning till barnen. Antagligen är det bara Skolverket som tror att sorteringssamhället handlar om information. (DN

“Det är mycket angeläget att elever får allsidig och saklig information så att de förstår vad valen innebär och vilka konsekvenser deras val kan få”, skriver Helén Ängmo, tillförordnad generaldirektör på Skolverket, i en kommentar.

I dag måste elever redan i grundskolan noga planera sina val för att ha en chans att komma in på attraktiva högskoleutbildningar, skriver Skolverket.

Elever i årskurs fem kan till exempel få extra meritpoäng om de väljer att fördjupa sig i matematik eller språk. Dessa meritpoäng kan senare bli avgörande om konkurrensen är hård.

Jag vet inte om det är naiviteten eller cynismen som är mest stötande.

Bloggar, bloggar, bloggar

Jag föreläser om sociala medier för kolleger och studenter och det känns lite segt. En del ryggar inför de tekniska svårigheterna och andra är oroliga för att de plötsligt ska börja lämna ut detaljer om sina privatliv.

Det är svårt att beskriva hur bloggen påverkar dig och jag är ganska dålig på att ge inspirerande exempel. För mig är det nog så att det bara finns en väg – du måste prova. Sedan kan vi diskutera för- och nackdelar på ett djupare sätt.

Än så länge har jag mött de starkaste negativa åsikterna hos folk som INTE läser bloggar och det känns inte värdigt på en högskola.

Kolla källan har byggt upp den ultimata faktabanken och länksamlingen om sociala medier.

Länk

Tack, tack, tack!