Tipshörnan

Ibland önskar jag att IKT var lite mer mystiskt. Förr kunde jag sväva in i ett klassrum och blända studenterna med ett hemlighetsfullt ctrl-alt-delete-kommando och njuta av det förvånade utropen när datorn plötsligt fungerade igen.

Idag är det svårare att bygga upp en sådan position och dagens studenter blir inte alls lika imponerade över att jag lyckas förklara nya program. Ofta tittar de medlidsamt och säger:
– Jaha, var det bara så enkelt. Flytta på dig så kan jag själv.

Öpedagogen har samlat instruktionsfilmer på en blogg och det blir svårare att motivera en maktposition. Nu kan ju vem som helst lära sig själv!

http://instruktionsfilm.wordpress.com/

 
Så här till exempel:

Tipset kom som vanligt från Twitter och jag rekommenderar alla att följa öpedagogen

Lunds universitet och rektorns meriter

Jag försöker skriva något klokt om Per Erikssons sätt att beskriva sina meriter när han ansökte om professur och rektorstjänsten vid Lunds universitet. Sydsvenskan avslöjar halvsanningar och smålögner i en utmärkt artikelserie.

Länk

I de flesta världar skulle antagligen de flesta rycka på axlarna åt det här och tänka ungefär:
– Vad spelar det för roll om han var biträdande handledare eller huvudhandledare åt en doktorand?

Problemet är att i akademiens värld är meriter och ärlighet allt. Just nu leder rektor Eriksson en grupp som jagar fusk inom universitetet.

Jag lägger rivaliteten mellan Malmö och Lund åt sidan och bekymrar mig för hur allmänhetens syn på akademien påverkas av den här affären.

27 tweets och 154 facebookrekommendationer tyder på att frågan är het. Min gissning är att framgången i ESS-projektet har gjort rektorn osårbar. Men det kommer att bli spännande att se hur moralen inom organisationen påverkas när chefen visar ett rymligt samvete.

I dagens tidning förklarar sig rektorn (Länk)

För en gångs skull är artikelkommentarerna läsvärda.

Antipluggkulturen och den bristande motivationen

Två förklaringsmodeller finns till pojkarnas svaga skolprestationer.

DEJA och utbildningsministern fördjupar sig gärna i något som de kallar antipluggkultur. Denna  skulle förkomma bland framför allt pojkar i arbetarklassen. Problemet är att förklaring förlägger orsakerna utanför skolans murar – det riskerar att bli en mystifikation.

Ett annat sätt är fundera över skolans innehåll och de metoder som används.

I Stockholm presenteras en undersökning (DN) vars resultat  jag tror stödjer det andra förhållningssättet:

Exempelvis tycker 70 procent av flickorna i åttan i en viss skola att deras lärare är bra på att väcka deras intresse – samtidigt tycker bara 45 procent av pojkarna samma sak.

(…)

Jämställdhetsutvecklaren Maria Näsström, som varit en av dem som drivit projektet, konstaterar att den nya statistiken har varit det viktigaste instrumentet för att synliggöra att flickor och pojkar av olika skäl inte får en likvärdig utbildning.

– När man tittar på den samlade könsuppdelade statistiken från alla skolor i staden så syns inte de olika problemen utom på några få områden, som exempelvis pojkarnas sämre läsutveckling. När vi i stället bröt ner statistiken på varje skola så framträdde olika allvarliga problem relaterade till könen, säger Maria Näsström.

Jag har försökt beskriva pojkarnas svårigheter i förskola, skola och högskola länge men mött kompakt motstånd från jämställdhetsetablissemanget. Ibland tror jag att det handlar om mitt sätt att framföra budskapet och har försökt skriva om och linda in. Nu läser jag i vår största dagstidning:

Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) konstaterar att jämställdhet inte kan hanteras som en ”sidofråga” och att staden nu ska jobba vidare utifrån resultaten.

– Det är otroligt spännande statistik som vi nu måste göra tillgänglig. Det är ju fullkomligt självklart att flickor och pojkar ska ha lika möjligheter att klara skolan oavsett kön. Många människor tror att jämställdhet bara handlar om kvinnors makt men det finns även strukturer som missgynnar pojkar, säger hon.

Jag säger som Joseph Heller:
– Någonting har hänt

This slideshow requires JavaScript.

Somliga gör vad som helst för att slippa gå i skolan.

 

 

HBO kan utbildningspolitik!

Min bild av en bra lördagsmorgon innefattar numera The Wire. I det andra avsnittet av femte säsongen diskuterar nyhetsredaktionen på den stora Baltimoretidningen hur de ska bevaka krisen inom utbildningsväsendet. Den ansvarsfulle mellanredaktören föreslår en sammansatt analys av problemets sociala bakgrund, medan den mer upplageinriktade chefen bestämmer att vinklingen ska vara hårdbevakning av skolor med dåliga resultat.

Varför tillbringar inte regeringen mer tid framför teven? Det finns mycket att lära från amerikanska teveserier!

Särskilt intressant blir det om man jämför med den uppburna teveserien 9A vars dramaturgi genomsyrades av en romantisering av enskilda lärarinsatser.

Verkstadsmetaforen

Ibland lever vårt hus. Idag är en sådan dag. Studenterna arbetar med att bygga tittskåp, skriva haiku, göra rörelseformer, fotobildspel och preziberättelser.

Plötsligt händer det något och  studenterna utmanas på olika plan. Min grupp har stora problem att förstå frågor om upphovsrätt kring bilder:
– Men varför finns bilderna på Google om man inte får använda dem?

Är Christer Sveriges roligaste specialpedagog?

Björklund restaurerar geografiämnet:

Att kunna namnet på länder och huvudstäder i Europa, att kunna de största sjöarna i Sverige, att kunna namnen på de svenska landskapen, det är inte gammeldags, säger Jan Björklund. (SR)

Och Cristermagister kommenterar:

Om inte drillning av de svenska landskapen är omodernt, då undrar jag vad som är det…

Blindkartornas tid är ännu inte över.

(länk till namnkunnigt upprop i svd)

Jan Björklund replikerar

Skolverkets implementeringsfilm

Jag har tidigare bekymrat mig för att ordet skolutveckling håller på att få en ny innebörd nu när Lgr11 ska implementeras. Perspektivet är uppifrån och ner och lärarna reduceras till objekt för massiva utbildningsinsatser.

Idag ser vi Skolverkets Implementeringsfilm (Länk 11 minuter) och studenterna, som går sista terminen av sin lärarutbildning, är undrande över Niclas Westins framträdande.

Räkna gärna hur många gånger han använder ordet “tydlig” på en minut. Om du missar budskapet upprepas det i slutet av filmen. Jag får en känsla av att vi bara har sett början på denna tjatighet om påstådd tydlighet.

Johan Kants granskning av innehållet förtjänar däremot att läsas två gånger. (Länk)

Studenterna är också bekymrade över vad Allmänna råd egentligen betyder. De är alltså juridiskt bindande och läraren BÖR och KAN följa dem om hon inte lyckas bevisa att andra sätt är bättre.

När ska läraren bevisa det?

Är gränderna trängre?

Är gränderna trängre?

Om Skolverkets övriga material håller samma klass är bloggvintern räddad.

Jag borde verkligen engagera mig…

…i den nya läroplanen och de icke existerande betygskriterierna.

Johan Kant skriver elakt och roligt om spelet mellan Skolverket och regeringen. Det är verkligen en intressant fråga varför Skolverket har åkt landet runt och försökt implementera något som inte finns.

Den där filmen måste man nog se. Länk

Uppdatering

Nu har jag sett filmen om Implementering – det blir oavsiktligt komiskt att se projektledaren Niclas Westin stapla samma klyschor om tydlighet två gånger.
Joke Photograph: Rotarians Holding Pat Rood's 500 Pound Salmon

Lunaria – varje svensklärares dröm

Vi talar ofta om flerstämmiga klassrum och betydelsen av olikheter i tolkningar av verkligheten. Samtidigt är lärarutbildningen indränkt i normativitet och ibland känns det som om alla tävlar om att bära upp den allra korrektaste åsikten. Kanske ligger det i yrkets natur att vilja vara klok och trovärdig, men jag längtar efter att vi i vår egen utbildning lyckas bejaka den där olikheten som vi så gärna talar om när det gäller barnens nivå.

Jag tror Wilhelm Ekelund sa det bättre – men jag är mer än öppen för andra tolkningar av dikten Lunaria.

Här tätt vid den yppiga klyftan
flammar din ensamma prakt,
sig hög i skuggan reser
din spensliga ljusa växt.

Din gestalt, så lätt och så kraftig,
aldrig beundrar jag nog,
ett ädelt barn du är
af den blomsterrika dunkla jorden,
dess klara safter välla
i din höga friska kropp
så genomskinliga rena,
där spänstigt fri och stolt
i skönhetsbräddad kraft
du öfver svarta grunden strålar
det lefvandes symbol.

Så skild från de andra du synes stå,
så främmande och tyst,
och din blick är egen och kall;
men djupet är tungt af längtan.
Ingen ditt lynne liknar.

Men soliga klyftan upptill
är full af den sorlande sommar,
där dallrar törnros, konvolvel glad
och kaprifol i flamma;
de spela i vinden, de vaja mot hvarann,
de le och sjunga,
och alla blommor äro glada mot hvarandra,
och alla blommor äro vackra mot hvarandra.
Ingen dig ser,
ingen märker dig af de andra.
Hvar har du din vän, du blomma kall?

Eller kanske när allt i slummer sänkts
och sjupen blanka darra
och den tysta klyftan fylls
af svart och hemligt sus,
med stjärnorna du talar?

Wilhelm Ekelund samlade dikter 2

Bilden är tagen av  Christian Fischer och licensierad under Creative Commons

Märks det att jag tränar på upphovsrättsfrågor?