Jag läser om kursboken Relationskompetens och hoppar till inför det radikala budskapen. Vad händer om studenterna tar talet om olydnad på allvar? Jag är rädd att vi ska hamna i en banal diskussion och funderar över hur vi ska sätta ord på vad “inre ansvarstagande” egentligen är.
På sidan 60 beskriver författarna vad som händer när ett barn tvingas äta mat. Utgångspunkten är att “… små barn hyser en obetingad tillit till sina föräldrar. Därför mister de tilliten till sina egna känslor och upplevelser innan (min kursivering) de mister tilliten till sina föräldrar”.
Integritet och självkänsla – dagens två viktigaste ord. Frågan är hur de förhåller sig till varandra?
Att bli någon – och samtidigt bli något. Är det möjligt? Går det att gestalta i koordinatsystem?









