– Vem lärde dig att tänka?

Eller:
– Går det att lära ut kritiskt tänkande?

Mina studenter tycker nog att jag är besvärlig. De brottas med Dion Sommers Barndomspsykologi och självförtroendena svajar. Jag försöker konsekvent undvika enkla svar och deras tålamod är inte oändligt.
– Kan du inte bara säga hur det är så att vi slipper de här diskussionerna!

Ibland tänker jag att ett kritiskt inställning är en lyx man kan unna sig när man har koll på alla grundläggande teorier. Samtidigt handlar det om ett förhållningssätt till det egna lärandet som är helt nödvändigt för att inte fastna i reproduktion av gamla ideal.

Jag läser Bryan Bretags funderingar kring betydelsen av att jobba med frågor om kunskapens natur i skolan och på lärarutbildningen. Det finns en risk att jag kommer bli ännu jobbigare.

Länk till viktig artikel och film!

Jag skickar frågan vidare:
– Vem lärde dig att tänka?

Morrica startade funderingen

Kristina Alexandersson tänker vidare

Brian Kotts finns som vanligt i bakgrunden – följ honom på twitter!

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Personligt, Skola, Utbildning. Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till – Vem lärde dig att tänka?

  1. Monika skriver:

    Nej, men lära sig kritiskt tänkande …

    Gilla

  2. Intressant och mycket viktig fråga. Visst kan det vara tryggt med färdiga svar, men kritiskt tänkande kan också skapa trygghet, en trygghet i att våga ifrågasätta orättvisor och olika tolkningsramar. Läs gärna mitt inlägg om min egen skolgång på en Waldorfskola.

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/03/mitt-forhallande-till.html

    Gilla

  3. Maths skriver:

    Det känns lite som zenbuddistiska koans och paradoxer. Hur låter det när man klappar med en hand? De unga munkarna blir förvirrade och tappar modet, men de kämpar vidare. Och så, plötsligt, kan man uppnå zatori, upplysning.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Det finns ett drag av underkastelse i de här filosofierna som inte riktigt harmonierar med våra föreställningar om självförverkligande – ytterligare en paradox!

      Gilla

      • Jan Lenander skriver:

        Ja, den här kommentaren får mig att fundera på om du inte skulle lyssna mer på dina egna känslor av obehag. Jag tror att du lyckligtvis gör det i hyfsad utsträckning.

        Den återberättade situationen får mig att tänka på en scen ur en film om Stalintiden där objektet ska tänka kritiskt och besvara en väldigt dubbelbottnad fråga. Objektet personen försöker och försöker hitta rätt svar och få ledtrådare kring hur han inte ska säga något felaktigt men till slut säger han ändå fel och det blir exekutionsplutonen.

        Ber om ursäkt för min tuffa parallell den är bara för att belysa faran med vissa typer av pedagogiker för att odla kritiskt tänkande. De svar som den som känner obehag presterar är otäckt stereotypa.

        Gilla

      • Mats skriver:

        Jag tar inte illa upp och tycker du sätter fingret på precis det som jag försöker lyfta fram: Kan jag som bedömare verkligen lära studenterna en kritisk hållning? Riskerar det inte att bli ett poserande spel på mina villkor?

        På ett djupare plan handlar det om maktbalans. Är jag beredd att ta konsekvenserna av om de börjar använda sina kritiska insikter till att ifrågasätta utbildningens innehåll? (Fast då har jag kursplaner och examensordning att luta mig mot)

        När det gäller ”genus” blir mönstret väldigt tydligt. Studenterna förväntas ta avstånd från ”traditionella könsroller” men är inte säkra på om det även gäller dem själva. Hur kvinnliga får de vara i utseende m.m.? Skolan som ideologifabrik?

        Gilla

  4. Mats skriver:

    Krtistina Alexandersson blev också inspirerad:
    http://www.kristinaalexanderson.se/?p=6146

    Gilla

  5. Christermagister skriver:

    Som student kastas man ofta mellan lusten att lära genom att bli utmanad av ”besvärliga” frågor och diskussioner och behovet av att bli godkänd på tentan. Ska de bedömas efter sin kunskap om litteraturen eller i hur väl utvecklat deras kritiska tänkande är? Vet de svaret på frågan?

    Gilla

  6. Plura skriver:

    Oj, det var stort! Vem lärde mig att tänka?

    Ärligt jag vet inte.

    Jag har väl pendlat mellan min egen bubbla och ett extrovert varande. I bubblan fundera jag. I den extroverta scenen älskar jag publiken och kickarna att blir bekräftad. Ett av eller på förhållande.

    Men ett är säkert det logiska tänkandet lärde mig universitetslektor Leo Ullemar i matematik på KTH 😉

    Gilla

    • Mats skriver:

      Logiskt tänkande är en dimension:
      Kristina Alexandersson citerar den här imponerande listan på andra former:
      Eller med Bretags beskrivande ord, hur får blir vi kritiskt tänkande så att vi kan tänka:

      Abstract
      Active Thinking
      Adaptive
      Adventurous
      Advocacy
      Alternative Action
      Analytical
      Application
      Bias Recognition
      Challenges assumptions
      Cognitive Maturity
      Coherent
      Conceptual Basis
      Concise
      Connections (build & see)
      Consciousness
      Consequences
      Construct Knowledge
      Contextualized
      Craftmanship
      Creative
      Curiousity
      Degrees of Beliefs
      Depth and Breadth
      Discarding Irrelevant
      Draw Conclusions
      Efficacy
      Empathy
      Evaluation Skills
      Fairmindedness
      Flexibility
      Generalize
      Higher Order Thinking
      Implications
      Independent Learning/Thinking
      Information Processing
      Inquiry
      Inquisitiveness
      Interdependent
      Interdisciplinary
      Interpretation
      Interrelationships
      Intellectual Due Process
      Judgment and Decisions
      Linking
      Logic
      Maturity
      Metacognitive
      Model
      Multiple Views
      Objectivity
      Open Mindedness
      Organized
      Patterning
      Persistant
      Problem-Finding
      Problem-Solving
      Purposeful
      Questioning
      Rationalizing
      Reasoning
      Reflective Thinking
      Repertoire of Strategy
      Self-Confidence
      Self-Monitoring
      Self-Regulation
      Skepticism
      Strategic
      Support with Data/Evidence
      Synthesis
      Systems Thinking
      Thought Process
      Truth Seeking
      Understanding
      Values
      Wondering
      Worldview

      Gilla

      • Plura skriver:

        Imponerande lista.

        Men det är väl som alltid ibland måste man upp i helikoptern och se helheter. I nästa stund måste man ned i myllan och få skit under naglarna för att kunna tänka.

        Problemet är väl om man fastnar i ett edimensionellt tänkande;)

        Gilla

    • Mats skriver:

      Jag tror att allt tänkande till sin natur är just logiskt – det strävar efter att utvinna någon form av mening ur tillvaron. Piaget försöker beskriva det som en rörelse från konkretion till abstraktion:
      http://sv.wikipedia.org/wiki/Jean_Piaget
      Den sensomotoriska fasen som varar mellan 0 till ca 2 år
      Den för-operationella fasen från 2 till ca 6/7 år
      Den konkret-operationella fasen från 6/7 till ca 11/12 år
      Den formal-operationella fasen från 11/12 år till ca 15 år

      Kritiken mot honom är att han underskattar barnets förmåga till abstrakta operationer eftersom den inte är ”biologiskt” mogen.

      Men utifrån Gärdenfors tankar är vi dömda att söka efter mening och våra liv domineras av en ständig längtan efter logik. Vi tror alltid att saker har en inneboende betydelse som våra hjärnor famlar efter att förstå.

      Utifrån det här perspektivet är slumpen den ultimata förolämpningen mot människan.

      Gilla

  7. jespershuja skriver:

    Mats, du säger att krItiskt tänkande är en lyx som man kan använda sig av om man har koll på teorierna? Har själv inte läst boken ni diskuterar, men som Monica säger, verkar det vara en tuff bok? Finns det inte en risk att hela situationen blir kontraproduktiv om elverna inte har tillräcklig bakomliggande kunskap? Eller det har de kanske?

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jo – du sammanfattar min känsla. Om du inte har koll på gunderna och befinner dig i en utsatt position är riskerar ”kritiskhet” att bli en sorts färdighet som inte bottnar i erfarenheter.

      Det goda lärandet handlar om att kunna jämföra teorier med varandra – men också pröva deras relevans på den egna erfarenheten.

      Gilla

  8. Mats skriver:

    Ni anar säkert var tipset kom ifrån?

    Följ honom!

    Gilla

  9. tråkmagistern skriver:

    ”An argument isnt the automatic gainsaying of what the other person says”

    Utan kunskap kommer man ingen vart.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Du har en gåtfull tendens. Kan du utveckla?

      Gilla

    • Morrica skriver:

      Well said, tråkmagistern

      (men tänkt på att markera positionen där du tar bort ett grafem, i det här fallet o, med en apostrof [is not -> isn’t] såvida inte felet står i en originaltext du citerar också. Om så är fallet kan det vara en god idé att understryka detta genom att skriva (sic!) efter felet, så slipper man besserwisserkommentarer från yrkesskadade engelsklärare =)

      Gilla

      • tråkmagistern skriver:

        Vad gäller vid lösa citat? Men det var inte från en text utan från TV, ingen som vet varifrån?

        Om jag är gåtfull så beror det på att du och Christermagister fått mig att fundera på Kuhns inkommensurabilitet, vilket är irriterande för mig som är vetenskaplig realist.

        Gilla

  10. Ping: Vem lär oss att tänka? Vad är kritiskt tänkande? | Kristina Alexandersons blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s