Carl-Anders Säfström är en lysande föreläsare och jag måste nog läsa om Skillnadens pedagogik.
Jag försöker sammanfatta på twitter och förutom min dåliga franska gick det ganska bra.
http://twitter.com/#!/tystatankar/status/52709915411746816
Säfström överöser oss med oneliners och föreläsningen utmynnar i ett politiskt crescendo.
Ni skulle varit med!
Den frågan försvinner lätt när skolan diskuteras. Idag föreläser C-A Säfström på Lärarutbildningen och jag citerar rakt av:
| Tid: | 2011-03-29 13:00 – 2011-03-29 15:00 |
|---|---|
| Plats: | OBS! Ny lokal! Orkanen C231 |
Som lärare tar vi ofta rätten att undervisa för given. Det är vår uppgift. Men om undervisning inte endast handlar om att informera om enkla fakta – utan om en speciell form av relation i vilken vi som lärare avkräver någon att bli annan än den hon för tillfället är. Med vilken rätt undervisar vi då? Och hur kan en sådan rätt grundas? I denna föreläsning kommer jag hävda att rätten att undervisa aldrig är given på förhand utan endast som en gåva från den vi hävdar att vi undervisar. Jag kommer med andra ord att tala om undervisningens etiska grund. Föreläsningen är upplagd på ett sådant sätt att den blandar konkreta exempel med pedagogisk teori.
Arrangör är Centrum för professionsstudier (CPS), http://mah.se/cps
Anmälan till ola.fransson@mah.se
Missa inte diskussionen hos Morrica om en undersökning som varnar för skolliknande arbetsformer i förskolan. I kommentarerna försöker vi hitta ord som beskriver vad som händer när barn lär sig och det är ett minerat fält. Jag är inte säker på att det är meningsfullt att skapa nya begrepp för mindre barn och skollagen beskriver verksamheten som undervisning och definierar förskola som en skolform. Där borde diskussionen vara slut.
Länk till Morrica, Länk till skäggig dagisfröken
Anders B Westin ställer en intressant fråga och jag försöker fundera vidare.
Min första tanke är att teknikämnet inte ser ut på samma sätt längre. Uppdelningen mellan humanister och naturvetare är överspelad och i dagens samhälle finns det inte utrymme för den sortens revirtänkande. I vår generation var det vanligt att barn kategoriserades utifrån “händig”, “mattesnille”, “språksinne”, “konstnärlig”, “bollbegåvad” och jag menar att alla de här etiketteringarna hindrar oss från att utvecklas. De verkligt stora innovationerna sker av personer eller forskarlag som vågar tänka över gränserna.
En föreläsare sa ungefär så här:
– Om du presenterar en idé för tio personer och alla gillar den – då är det nog ingen bra idé! Om du presenterar en idé och ingen gillar den – då är det nog inte heller någon bra idé! Men om du presenterar en idé och det finns en person som förstår och gillar den – då kanske det är en bra idé!
Min eventuella poäng är att de högskolor som vågar tänka ämnesövergripande har ett försprång när det gäller att ta tillvara det som tidigare kallades “teknik”. Idag heter fälten andra saker och på Malmö högskola händer spännande saker inom något som kallas Interaktionsdesign. Vad sker i mötet mellan människa och maskin? Alto University of tomorrow visar att det går att förena forskning och entreprenörskap. Angry bird skapades nog inte av en renodlad tekniker. Någon hade funderat över hur människan fungerar också.
– Men till sist måste någon ändå kunna skriva källkoden och skruva ihop maskinen, hör jag någon muttra. Sant, så sant. Och bilmekanikerna är värd en egen hyllning (se bild)
Jag anar att Anders engagemang handlar om barnens tidiga möten med teknik och naturvetenskap. Tyvärr kan jag inte lugna honom på den punkten. DEJA utgår från att pedagogernas kön inte har betydelse för hur skolan tolkar sitt uppdrag. Det är ett vanskligt antagande.
Frågan är om fler katedrar räddar teknikämnet? För mig handlar teknik mycket om att utforska och pröva.
I London demonstrerar 500 000 mot nedskärningar inom den offentliga sektorn och familjen är representerad. Som far kunde jag inte vara stoltare.
Bild från the Guardian
De flesta skolpolitiker beundrar Finlands ganska traditionella skolsystem och resultaten från PISA inger respekt.
Jag är mer imponerad av verksamheten vid University of Tomorrow Aalto University som verkligen inspirerar oss som tror på entreprenörskap och friare arbetsformer.
Under konferensen Högre ubildning förändrar indivis och samhälle talade Jan Björklund utförligt om vikten av att återskapa frihet och kritiskt tänkande på högskolenivå. Det verkade inte vara lika viktigt i grundskola och gymnasium, men talet ingav ett visst hopp. Tidigare inlägg om konferens
När Will Cardwell presenterade verksamheten vid Aalto University var det många som rynkade på näsan åt de verkstadsliknande och självstyrande arbetsformerna. För mig var konferensens höjdpunkt det ögonblick då han berättade att Angry birds hade skapats inom universitetet. Hälften av konferensdeltagarna såg djupt förvirrade ut (arga fåglar – vad ska det vara bra för?) och vi andra insåg att detta var nog en miljö där vad som helst kunde hända!
De som följer bloggen vet att jag drabbas av regelbundna svackor två gånger per termin. De sammanfaller med examinationen och på måndag är det salstenta i en kurs som heter Perspektiv på barndom.
Just nu tror jag att mina studenter sitter och svettas över kurslitteraturen och skickar därför den här länken där Lars H Gustavsson förklarar vad kursen egentligen handlar om. Ibland känns det som att vi krånglar till det .
Gustafsson översikt griper rakt in i skoldebatten. Kanske behöver vi historien för att förstå #merkateder ?
Länk till Nyhetsmorgon.
En undersökning visar att det inte går så bra för jämställdheten i svenska skolor. 50 år efter att målen införts har ingenting hänt enligt Anna Ekström. Marianne Rundström ställer ivriga frågor men lyckas undvika problemets kärnfrågor:
Jag sammanfattar lite slarvigt:
M .R: Handlar det om diskriminering?
A.E: Det är könsrollerna som begränsar barnen i skolan. Samhället har förändrats men i skolan har ingenting hänt.
M.R: Ställer vi omedvetet högre krav på flickor?
Maria Näsström (gymnasieläraren) jobbar medvetet i sitt ämne och räknar talutrymme i klassrummet. Hon saknar stöd från sina chefer.
M.R. : Kan lärare förstärka traditionella könsroller.
A.E.: Förväntningarna har stor betydelse. Skolan har mycket att lära av andra verksamheter i samhället. Staten bör lyfta fram bra metoder.
Min kritik av DEJA på Newsmill var tyvärr alltför försiktig. Utredningen är ett haveri.
DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna
Får män kritisera en kvinnodominerad skola?
Torbjörn Messing från DEJA försvarar betänkandet:
Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys
Jag svarar på bloggen:
Är jag förskollärarnas John Wayne?
Jag brukar värja mig mot tanken på att männen i förskola och skola skulle ha ett särskilt ansvar som goda förebilder. När det manliga nätverket träffades senast diskuterade vi också de här förväntningarna utifrån Torbjörn Messings text på Newsmill. Han utser mig till förskollärarnas John Wayne och jag tror inte det är menat som en komplimang.Vad menar han med “En ny mansroll”? Vill vi vara en del av det projeketet?
Läs hela artikeln: Länk och mina svar till höger. Kommentarerna är som vanligt ett äventyr för sig.
Samtidigt är det viktigt att fundera över vilka förebilder vi själva använder för att skapa riktning i våra liv. Går det att växa upp utan tydliga förebilder?
Vi tänker olika. Någon vill rädda världen och använder Bono som inspiration. John Lennon hjälper oss att tro på fred och människan. Jag nämner Bob Dylan som ett exempel på en förebild som vägrar vara förebild. Den mest oväntade hjälten är nog Leif G W Persson som på något sätt förkroppsligar integritet som livsstil.
Vilken är din manliga förebild?
Tysta tankar 