PISA är byggt på lösan grund

Svensk skolpolitik bygger i hög grad på PISA-undersökningarnas sätt att mäta kvalitet. Nu höjs röster som menar att vi inte kan lita på siffrorna.

Länk till Ekot

– Konsekvensen av mina analyser är att det inte går att säga hur rangordningen ser ut. Danmark kan hamna var som helst på Pisas lista, säger Svend Kreiner, professor i statistik vid Köpenhamns universitet.

(…)

I Danmark pågår diskussioner om hur man ska förhålla sig till Pisa-undersökningen i fortsättningen. Här i Sverige har Skolverket läst Svend Kreiners rapport och Anita Wester som ansvarar för Pisa på Skolverket är bekymrad över vad det skulle betyda om Pisa-resultaten inte stämmer.

– Skulle det visa sig att Pisa inte är tillförlitligt måste vi ompröva mycket av det här och det gäller alla länder, inte bara Sverige. Visar det sig att det är så skakigt, med variation i det möjliga utfallet, då är det inte trovärdigt och då blir ju hela målet och syftet med sådana här studier inte meningsfullt.

Vågar vi hoppas på en notis i DN?

Men anledningen av DN:s ynkliga dementi av den felaktiga ingressen i den tredje Zarembaartikeln:

http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/57478376415432705

Zoran menar att det är vanligt att redigerare tar sig sådana friheter. Jag är förvånad över de påstådda rutinerna vid Sveriges största morgontidning och undrar om inte ansvariga redaktörer bör stå för misstagen. Det kanske är tidningsbudets fel?

http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/57558389596749824

Jag tycker det är lite rörande när presschefen bedömer värdet av sina slutsatser.

 

#merkateder tweetup!

Jag erkänner att jag inte har full koll på vad en tweetup är, men tror det har något med att träffas i den materiella verkligheten:

Tweetup

Nu tar vi debatten om #merkateder på Twitter ett steg vidare! Vi träffas för ett tweetup där vi kan prata, diskutera, lära känna varandra lite mer etc. Tweetupen äger rum i Stockholm den 12 april med start kl 18.00.

Under kvällen kommer vi ha ett par inbjudna talare som gör korta inlägg för att stimulera debatten. Vi kommer att servara en enklare förfriskning. Det kommer att finnas gott om tid för diskussioner.

Mer information om tweetupen publiceras löpande här på merkateder.se

Länk till flyer

Jag tror att händelsen kommer att sändas över nätet. Du hittar nog länken på hemsidan

På min arbetsplats antyder någon att #merkateder är en kommersiell rörelse som initierats av mediekonsulter. Tänk om det vore så enkelt.

#merdamskrivbord

#merdamskrivbord

“”Man måste låta rätt gå före galet.”

Med en så kaxig rubrik kanske man kan kräva att en tidning kollar fakta. Zarembas text om Minervaskolan är ett rabulistiskt hastverk. Läs lärarlistans granskning och Elza Dunkels alternativa berättelse.

Dementin hittar du idag efter texten. Den är inte lika storslagen som artikeln.

I ingressen fanns tidigare en uppgift om Minervaskolans avgångsbetyg som inte finns i artikeln. Denna uppgift har nu tagits bort. DN beklagar.

Några  kollegor skrockar förnöjt och tycks känna igen sig i den av Zaremba beskrivna motsättningen mellan “fri undervisning”  och “faktakunskap”. Dessutom menar de att man inte bör ställa höga etiska krav på den här sortens journalistik.

Jag kanske är skadad av ett långt äktenskap med den fria pressen, men i Skåne håller vi på de pressetiska reglerna.

Hör båda sidor
13
Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande
material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.
Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.
Var uppmärksam på att anmälningar av olika
slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit
anmäld.

Idag publicerar DN (helt utan varning) en positiv artikel om skolan.

Länk

Botgöring under galgen?

De “duktiga” lärarnas löner

Jag vaknar till Ekots granskning av den bristande lönespridningen inom lärarkollektivet.

Läraren Ulla Wetterdahl Wessman, som undervisar i NO på Vällingbyskolan, är en av dem som känner besvikelse över löneutvecklingen bland lärarna.

– Jag blir förbannad, det känns lite meningslöst. Det spelar ingen roll vilket jobb man göra. Man får inget bättre, det blir liksom ingen skillnad, säger Ulla Wetterdahl Wessman till Ekot.

Enligt färsk statistik från Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund skiljer det i dag i genomsnitt 31 procent – motsvarande 7195 kronor – mellan de lärare som tjänar mest och de som tjänar minst. Detta oavsett hur gammal läraren är eller hur många års arbetslivserfarenhet personen har.

Ulla Wetterdahl tjänar i dag 31 900 kronor och kan därmed anses vara relativt högavlönad i sammanhanget. Men hon anser ändå att hon med sina 20 år i yrket borde ha mer i lönekuvertet. Men att hon skulle få något mer i år tror hon knappast.

Jag anar att Ulla Wetterdahl räknar sig själv till de duktiga. Själv befinner jag mig i de nedersta percentilen (de mindre duktiga?) och tjänar efter 25 år på förskolan och tio år på högskolan som universitetsadjunkt mindre än vad hon gör.

Man skulle kanske satsa på den kommunala världen ändå.

Jag är lite undrande inför statistiken. En gästprofessor tjänar ofta mer än dubbelt så mycket som jag. De är också lärare. Vem räknas in?

Eva-Lis Sirén talar vänligt till oss men övertygar inte. Den här veckan börjar inte bra.

Ozzy Osbourne – Secret Loser

 

Det är jag som är “somliga”

Aftonbladet har dragit igång sin olustiga kampanj Skolraset:

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Så här inleds texten:

Somliga verkar tro att vi tänker rasa mot lärarna och smutskasta skolan. Det stämmer inte riktigt. Vi vill granska skolan tillsammans med lärare, elever och föräldrar! Raset syftar på hur den svenska skolan faller i internationella mätningar, som PISA-undersökningarna.

Min misstänksamhet delas av många. Följ #skollyftet på twitter och hemsidan.

Merkateder känner ni väl redan till?

Det är svårt att bevisa att en utbildningsminister har fel

Marie Linder gör ett väldigt bra försök:
länk

Jag anar att diskussionen om katederundervisningens effektivitet inte är över. Just nu diskuteras om Aftonbladets sunkiga hashtag #skolraset ska kompletteras med #skollyftet. Det är inte så lätt att skapa meningsfulla trådar med 140 tecken på Twitter.

Vi är på väg!

Vi är på väg!

 

Jag brukar rekommendera twitter och #merkateder…

…men tråden blir allt mer obegriplig. @LRradicals och @zoranalagic vårdar dolkstötslegenden om kommunaliseringen som en avgörande händelse och alla försök att diskutera undervisning ur andra perspektiv lever farligt.

Därför är det befrinade att möta en annan historieskrivning på Skola och samhälle där Elisabeth Hultqvist diskuterar  Skolans vacklande legitimitet ur ett sociologiskt perspektiv.

Inom alla de områden boken behandlar, skolan, vården och omsorgen har greppet om människorna ökat, samtidigt som de professionella upplever en motsägelse mellan den makt och ansvar de har över individerna och den legitimitetskris de står mitt i. Alltfler förväntar sig alltmer av dem utan att de ges tillräckligt med legitimitet och erkännande, ett underskott som förklarar det återkommande kraven på status och erkännande. Samtidigt blir det mätbara det enda värde som kan uttryckas. Tester och prov, nationella som internationella, har blivit måttstocken för skolans framgång. Men hur mäter man t.ex. förmågan att bygga relationer med unga människor?

#merkateder – handlar det om skolans uppgift?

Jag sneglar på twitterflödet #merkateder, men tappar lusten att delta. Missförstånd och misstänksamhet gör trådarna svåra att följa. Kanske handlar det om synen på skolans uppgift och jag misstänker att deltagarna inte är överens. LR  gör det inte lätt för sig själv och jag har svårt att se när de är allvarliga och när de försöker provocera.

Blå Tåget – Den ena handen vet vad den andra gör

Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
om kvastarna ska sopa bra
får man inte slarva med skaften
spärrar och kvoter och testprogram
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till hans rätta fålla

Är kateder en bra symbol för skolan som förvaringsplats?  Absolut!

Är kateder en bra utgångspunkt för övervakning och disciplinering? Helt säkert!

Är kateder en bra plats för sortering av elever? Visst – om läraren bestämmer frågor och svar kommer proven att bli lätträttade.

Är kateder ett bra redskap för att kvalificera framtidens arbetskraft? Mer tveksamt.


Från rättshaverist till hyfsat mainstream…

Jag har tjatat länge om pojkarnas villkor i skolan och förskolan. Ofta har jag blivit bemött med nedlåtande blickar (“är han igång nu igen”) eller öppen fientlighet (“han är nog antifeminist”).

Samtidigt upplever jag att kartan förändras och det finns utrymme att lyfta frågor som tidigare har varit tabuiserade. På lärarutbildningen diskuterar vi orsaker till de manliga studenternas avbrott och Lärarnas tidning presenterar ett fylligt reportage om pojkarna och de manliga lärarnas situation.

Länk

Genusvetarnas hatobjekt #1 Bertill Nordahl kritiserar DEJA på sitt danska “frispråkiga” sätt:

— Män styr och ställer i offentligheten, men förskolor, fritids och skolor är matriarkat, präglade av kvinnliga värderingar och beteendemönster. Det gäller även manliga lärare som har förvandlats till undflyende och kastrerade hankatter.

Så skarpt uttrycker inte jag mig.

Göran Svanelid tror att pojkarna behöver mer lärarledd undervisning och positionerar sig därmed i den infekterade katederdebatten. Jag skulle hellre se ett fokus på innehåll än undervisningsformer.

Skolverkets nya generaldirektör Anna Ekström har ansvarat för två tunga utredningar inom jämställdhetsområdet. Hur ser hon på de nya vindarna?

Ibland tar jag på mig vanliga kläder…

…och besöker studenter på deras VFU (praktik).

Ofta är det spännande möten och jag inser att de ställs inför stora utmaningar när de ska undervisa en klass misstänksamma högstadieelever om diktens kraft och möjligheter.

De teoretiska diskussionerna om betyg och bedömning på högskolan blir högst konkreta när studenten  möter mina och barnens frågor:

– Är det här ett examinerande moment?

– Hur ska du bedöma de här dikterna?

– Hur påverkas barnens skrivande av bedömning?

– Vilket kursplanemål arbetar du mot?

– Går det att bedöma dikter?

Barnen bläddrar i antologin Kärlek och uppror. Någon fastnar för  Sonja Åkessons dikter:
– Får man verkligen skriva så?