Vem vill inte ha en lila slips?

Jag läser i The Guardian:

“Students with purple ties are gifted and talented. All the children at Crown Woods college in Greenwich, south London, know that. They are taught in separate colour-coordinated buildings, play in fenced-off areas and eat lunch at separate times. At 11 years old, all pupils at the college are streamed according to ability in what the headteacher argues is the only way to survive in the brave new world of market-driven education.”

(…)

“Courtney cites famous research conducted by American teacher Jane Elliott in the 60s, in which blue-eyed children did better and began bullying brown-eyed children after being told that they were superior. “There are very established studies showing that kids take the message that they are given from schools and teachers and internalise them,” he says. “We moved away from secondary modern partly for that reason and it is depressing to see the system return.”

20110730-083304.jpg

Bild: The Guardian

In treatment

Jag har inte lyckats följa serien helt, men SVTplay erbjuder tröst.

Mötena mellan Paul och Adele är sanslöst intensiva. För oss som älskar The Wire är det svindlande att se Amy Ryan i den här rollen.

20110722-095527.jpg

Vad är det som händer när vi tappar passionen? Går det arbeta utan engagemang? Är det en flykt att vilja hjälpa andra?

Borde vi lärare gå i kollektiv terapi?

Slumpläsning

Tidigare var jag ofta orolig för att hamna i sysslolöshet utan läsning. På senare tid har jag nog bekymrat mig mer över dålig internetuppkoppling. Efter en dag på Kiviks marknad utan böcker och nät är jag glad över iBooks. Gratis klassiker, sparade för lämpliga tillfällen.

När det gäller Nalle Puh är alla tillfällen lämpliga. De här raderna är från jakten på Heffaklumpen.

20110720-120057.jpg

Så här ser mitt bibliotek ut just nu. Pdf-filerna med utredningar står på en annan hylla.

20110720-120311.jpg

Jag begriper mig inte på LR

https://twitter.com/lararnas/status/93545674527879168

Jag förstår att läkarbrist är bra för läkarnas löneutveckling, men är det verkligen en strategi som LR tror ska öka kvaliteten i skolan?

Det finns en uppenbar risk att det här cyniska spelet drabbar eleverna. Samtidigt är jag imponerad av att förbundet lyckats förankra strategin på regeringsnivå. Utbildningsministern och Metta Fjelkner tycks ha ett mycket nära förhållande.

https://twitter.com/anna_kaya/status/93618016356548608

Det är aldrig för sent för en rasistisk eftermiddagsfilm?

Michael Tapper skriver spännande om en undanskymd del av den svenska filmhistorien.
Länk till sydsvenskan

Inte en enda kritiker invände mot dessa filmer som rasism. Tvärtom kan man i exemplet “I mörkaste Småland” se ett beklämmande exempel på konsensus tvärs igenom dagspressens politiska beteckningar.

Signaturen Lill (Ellen Liljedahl) i Svenska Dagbladet hyllar den som “varm och äkta folklivsskildring” där man “trots inslaget av tattarpack” aldrig blir “direkt rå”. Movie (Robert Stångberg) instämmer i Stockholms-Tidningen och kallar filmen en “äkta miljöskildring” där “uppgörelsen med tattarna hade en pricksäker komedieffekt”. Dagens Nyheters Jerome (Göran Traung) upphöjer den till “bilddikt av förnämlig kvalitet”, där fördrivningen av “tattarbyket” från bygden är “fyndigt tillrättalagt för ett bra filmslut”.

Denna obekymrade normalisering av rasism är dessvärre åter aktuell, fast med biologin utbytt mot “kultur”. Just därför är det viktigt att lyfta fram rasismens svenska historia, gärna åskådliggjort på film och gärna inramat av en diskussion med filmvetare, historiker och företrädare för den utpekade etniska gruppen. På så sätt kan vi synliggöra denna perversa idétradition i all sin försåtlighet

Tisdag 13.00 sänds I mörkaste Småland. Kanske är det ett bra material för att diskutera rasismens folkliga rötter?

 


Allt är Folkpartiets fel?

Jag är en osedvanligt lat semesterbloggare som dock inte kan missa sådana här öppna mål…