Det är ett spännande ämne och det känns lite lyxigt att möta erfarna förskollärare under en hel dag.
Vi arbetar oss bort från magkänsla och försöker erövra en tilltro till kriteriebaserade bedömningar.
https://twitter.com/russeltarr/status/199584632709197824
Detta måste jag pröva. Påminn mig!
Jag möter studenter som talar om styrdokument med stor vördnad. När jag frågar varför de genomför en aktivitet tittar de undrande på mig och hytter med läroplanen. Ibland önskar jag att de var en smula mindre bokstavstrogna – ungefär som i England!
Headteachers are planning to boycott two new literacy tests for primary school children, throwing the future of the tests into doubt.
Delegates at the National Association of Head Teachers’ conference in Harrogate voted overwhelmingly in favour of refusing to co-operate with a compulsory new test of 11-year-olds’ spelling, grammar and punctuation, set to be introduced next year by Michael Gove, the Education Secretary. In addition, Russell Hobby, the union’s general secretary, warned that heads would also pull the plug on a new reading test for six-year-olds next summer if there was any attempt to publish school-by-school results.
I Sverige litar vi på att staten och politikerna vill oss väl. Det känns bara halvtryggt.
Jag har ingen åsikt.
Än.
ENQA:s kritik får dock inga formella konsekvenser för vare sig Högskoleverket eller regeringen. Systemet blir kvar. Men förtroendet för svensk utbildning får sig en rejäl törn och Sverige kan i värsta fall bli uteslutet ur ENQA. Den frågan ska beslutas om i juni.
Kritiken från högskolorna är fortsatt omfattande, och lär knappast bli mindre efter ENQA:s underkännande.
– Det är pinsamt för Sverige. Man har bekänt sig till riktlinjerna och sedan visar det sig att man inte håller måttet, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.
– Systemet är ett fullskaligt experiment, ingen annanstans i världen utgår man entydigt från studenternas resultat. Det är oerhört obehagligt och då talar jag för alla lärosäten i Sverige, säger Marita Hilliges.
Jag behöver verkligen fundera över det här. Många studenter förväntar sig en form av tro från läraren på budskapen i kurserna. Det är nog min sämsta gren.
…har sin motsvarighet i drömmen om det könsneutrala högskoleprovet.
Hoppet var att det nya högskoleprovet skulle jämna ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors resultat. Män har sedan starten 1977 haft högre snittresultat än kvinnor. Men det blev tvärtom.
I höstas när den nya provet, med mer matematik och färre ord och texter, hade premiär var mäns snittpoäng 9,4 poäng högre än kvinnornas. Sista gången gamla provet gjordes var skillnaden 6,1 poäng, visar siffror som Högskoleverket tagit fram åt Svenska Dagbladet.
https://twitter.com/trinejr/status/198811005759930369
Här finns uppslag att tänka vidare! Långt vidare. Kanske vidare cirklar?
Jag är fortfarande väldigt nöjd med artikeln i Pedagogiska magasinet. Dessutom innehåller tidningen ett välskrivet porträtt av Helena von Schantz som skriver en av Sveriges vassaste skolbloggar.
Helena berättar om reporterns och fotografens arbete vid intervjun och funderar över yrkeststolthetens betydelse.
Just yrkesstolthet var något jag hade orsak att fundera en hel del över i samband med intervjun. Först kom fotografen. Kvällen innan ringde han för en halvtimmes diskussion om vad jag skulle ha på mig och hur vi skulle lägga upp det hela. Sedan åt vi lunch så att han skulle få en känsla för vem jag var. Därpå följde två och en halv timme av poserande till detaljerade kommandon. Titta dit, lägg armen där, flytta huvudet två centimeter åt vänster. Allt detta för en bild i Pedagogiskt Magasin. Journalisten var lika mån om detaljerna. Ordentligt påläst, vassa frågor och förbluffande uppmärksamhet, sinne för betydelsefulla detaljer och även hon tog tid på sig.
Jag känner igen yrkesmannens besatthet vid detaljer. Tyvärr lider jag av den motsatta sjukdomen – en grundläggande brist på tålamod.
Ibland tror jag att det vore en bra idé att i rekryteringsarbete försöka fokusera på de killar som faktiskt har valt att arbeta med barn. Finns det några gemensamma faktorer som Skolverket kan bygga sina kommande kampanjer på? Alternativet – att vända sig till den stora gruppen män – kan vara lite naivt. Frågan är om en målgrupp verkligen måste definieras. Jag tror det riskerar att bli fördomsfullt.
Jag är mycket förväntansfull inför mötet med Skolverket och extremt nyfiken på hur de tänker organisera arbetet med att rekrytera fler män till förskolan i enlighet med regeringsuppdraget från Nyamko Sabuni.
Tyvärr har jag inget klockrent råd att ge. De åtta killar jag träffade var en brokig grupp med ytterst blandade föreställningar om maskulinitet.
Tysta tankar 