Vad behöver en lärare kunna för att vara en del av utvecklingen?
Det behöver vi prata mer om på lärarutbildningen.
SVT publicerar en ny undersökning om pojkarnas svaga skolprestationer.
Förutom den vanliga förklaringen om antipluggkultur beskriver en flicka hur pojkarna inte vågar anstränga sig eftersom de är rädda att misslyckas. En lärare skyller på att föräldrarna i kommunen är småföretagare och erbjuder en alternativ karriärväg för dem som inte trivs i skolan.
Jag väntar fortfarande på att någon ska lyfta innehållsfrågor och arbetsformers betydelse. Rektorn tycks se det som ett helt individuellt problem.
#Lärartycket är en bloggstafett där lärare skriver om sitt yrke. Många är trötta på att låta sig definieras av andra. Det bästa sättet att ta makten över bilden av sig själv är att formulera den – och dela den.
Missa inte Fröken Anns enastående inlägg.
“Demokrati är att förstå och respektera att andra kan tycka olika”
Orden från en ung Olof Palme berör efter 41 år. Den skarpa ljussättningen och de osynkade läpprörelserna tar bort all inställsamhet. Plötsligt förstår jag vad läraryrket handlar om.
Det är inte ytlig disciplinering.
Det är inte sortering av arbetskraft.
Det är inte förmedling av ytliga faktakunskaper.
För att kunna förstå andras tankar krävs bildning. Det går att se tillvaron ur olika perspektiv. Det finns inga givna sanningar. Vi måste lära oss att stå ut med tanken att vi inte vet. Skolans uppdrag är att skapa utrymme för samtal som leder till att vi respekterar olikheter.
Jag möter ofta blivande studenter som är upptagna av att tänka rätt. De vill gärna visa mig och världen att de är goda representanter för samhället och ibland önskar jag att de vore en aning mindre stränga mot sig själv. Jag är orolig för att de inte orkar bevara sin moraliska föredömlighet och bakom normativiteten ruvar föraktet för svaghet.
Det är ingen rättighet att misslyckas – det är en skyldighet. Jag tänker ofta på Hedvig som anstränger sig för att förstå nya och lockande ord. Programmets innersta budskap är inte att vi måste ha ett stort ordförråd – det handlar om att våga pröva.
Många försöker skydda sig mot misslyckanden genom kvalitetssäkring och evidensbaserade metoder – vi andra prövar oss fram. I diskussioner med kollegor, barn och föräldrar arbetar vi oss fram mot ett professionellt förhållningssätt. Det finns inga andra vägar.
Detta inlägg är del 13 av bloggstafetten Lärartycket. Läs mer här.
Maria Schottenius presenterar Emma Leijnses bok om skolan.
När reportageboken är slut står också slutsatsen klar. Forskning måste till. Utan den kommer inte yrkeskåren att kunna kallas professionell. Och:
”Den lärare som får förtroende istället för att bli kontrollerad, som får rensat i sina arbetsuppgifter för att ge tid till undervisning och som får en fortbildning värd namnet, blir också en lärare som ger eleverna bättre kunskaper”.
Just det. Hur rasande man än blir när man läser den här boken är det väldigt bra att den blev skriven.
Jag var inte glad när sexåringarna fördes över från förskolan till förskoleklass (läs: skolan). Verksamheten i förskolan utarmades och tappade energi. Det var mycket tal om samverkan och pedagogiskt innehåll.
Nu vet vi.
Bob Hansson delar med sig av viktiga Tankar för dagen
Varför är det OK att vuxna bedömer barn utifrån vaga tankar om framtiden – men moraliskt förkastligt att barn sätter betyg på hur deras kamrater är just nu?
Zoran antyder att det finns grupper som inte vill ompröva sina åsikter. Vi kan väl träna på det härmed rökrutor.
https://twitter.com/zoranalagic/status/202760131497312256
Jag undrar vem han syftar på?