Det är lätt att känna sig stressad. Man måste inte ha koll på allt.
Category Archives: Utbildning
Förskolan får för lite – uppdaterat
Uppdaterat – stöd uppropet genom att skriva under det här!
Från Lärarnas tidning 2012-09-20 16:18
Vad hände med satsningen på barns tidiga lärande? En grupp debattörer är kritiska till att regeringen struntar i förskolan.
Regeringen avsatte i augusti 148 miljoner kronor för att stimulera till bättre undervisning i naturvetenskap och teknik i skolan. Men varför nästan helt utesluta förskolan?Inom hela OECD-världen har barns tidiga lärande uppmärksammats under de senaste åren. Satsningar riktas allt tydligare mot de yngre barnen, vars vetgirighet och lärandekapacitet är väl kända.
Tidiga välunderbyggda insatser ger utdelning i senare måluppfyllelse och framgångar, både för barnet, eleven, förskolan, skolan och samhället.
Den svenska regeringen har varit framsynt vad gäller satsningar på lärande i de tidiga åldrarna. Med den nya lärarutbildningen som nu genomförs på sitt andra år, utbildas också alla blivande förskollärare för första gången i matematik, teknik och naturvetenskap för att bättre kunna stödja barnens kunskapsutveckling.
Forskning visar tydligt på vikten av lärarens kunskaper och förtrogenhet med de olika ämnesområdena för barnens lärande. Regeringen har också aktivt stött denna utveckling genom bidrag till ett antal forskarskolor som syftar till att stimulera förskolans och skolans kunskapsutveckling inom bland annat naturvetenskap och matematik. Här står vi nu inför ett gott tillskott av studier och kompetens för att vidareutveckla förskolans och skolans didaktik.
Det senaste riktade stödet till barns och ungas lärande är alltså regeringens satsning om 148 miljoner kronor till skolans undervisning inom naturvetenskap och teknik. Här inträffar dock ett logiskt fel. Regeringen bryter mot de tidigare sjösatta ambitionerna och släpper uppföljningen av sina egna tidigare satsningar.
Av det som kunde bli verkningsfullt och kumulativt i förhållande till det som påbörjats, blir det ingenting. För uppbyggnadsperioden av utvecklingsinsatserna år 2012 får, som det formuleras, högst 0,5 (!) av 28 miljoner (enligt uppdraget till Skolverket) gå till förskolan, det första steget i skolsystemet. Det steg som bildar bas för senare intressen och bejakande av dessa kunskapsområden — och som visat sig särskilt betydelsefullt i dessa ämnesområden. Förskolans andel motsvarar cirka en krona per barn.
Beslutet är motsägelsefullt i förhållande till regeringens tidigare utbildningspolitiska satsningar inom området. Ryckighet i de utbildningspolitiska satsningarna är generellt förödande för framgången.
I detta fall ger den också felaktiga signaler till alla som nu arbetar med att förverkliga de tidigare satsningarna i lärarutbildning, forskning och forskarskolor för förskollärare. Dra nytta av dessa i stället! De är förebildliga internationellt.
Ta vara på påbörjad kunskapsutveckling och ge förskolan en starkare roll i dessa satsningar! För trovärdighet och en hållbar framtid.
Ingegerd Tallberg Broman
Professor, Malmö högskolaIngrid Pramling Samuelsson
Professor, Göteborgs universitet
Lysande krönika av Mikael Ekström i Lärarnas tidning
Vi låtsas inte om den spritromantiska undertonen och tvångsansluter Mikael till rörelsen 100% människa.
Och en Joakim.
Själv experimenterar jag med olika identiteter.
Av alla konstiga debatter…
Det är ju det jag gör!!!
Friskolor som utbildningens kastväsende
Nu börjar allt fler tröttna på orättvisorna.
Our schools should be at the forefront of promoting civic solidarity and guaranteeing social mobility; private schools, however, do the opposite. They produce not a meritocracy but a plutocracy, in which a tiny minority is able to entrench its power and privilege. Thus the inconvenient truth is this: if we genuinely want to create a level playing field for our children, and ensure equality of opportunity and social justice, there can be no place for private schools. It is time to abolish our educational caste system.
Lärarna strejkar i Chicago
Det tycks handla om mer än lönen:
If I ignore the contradictory argument in the article that the strike is not really about money, yet the teachers should just accept a deal because the district is offering a raise, I can agree with them that this strike is about the future of Chicago. We just have a different notion of what that future should look like.
For the Tribune, that ideal future seems to be a privatized education system, wherein public schools no longer exist. The Tribune is very explicit in its belief that the solution to the educational issues of Chicago is the destruction of the Chicago Teachers Union. The problem is that they never explain why this will actually improve student education.
So you might ask: if many charter schools have a higher percentage of inexperienced teachers, and perform at a comparable level to traditional public schools, why does experienced teaching matter? If charter schools replace all of our traditional public schools, the advantages that charter schools currently hold would be gone. Charters would be forced to accept and teach all students, no matter their discipline, special education, or parental involvement issues. In this world, with a revolving door of inexperienced teachers ill-equipped to handle those issues, Chicago would see its student test scores decrease, and a decline in the overall educational experience of its students.
Instead of that vision for Chicago, I hope for a future with strong neighborhood schools where teachers work together with CPS to create safe environments and strong learning communities. I hope for a future Chicago where students learn in classrooms that have small class sizes (which research suggests is beneficial to student learning) and sufficient technology (computer labs, libraries, and climate-controlled environments). I hope for a future Chicago where principals evaluate teachers using a fair, objective, and multi-faceted system, not one that is largely based on student standardized tests (which have been found to be unreliable and invalid at measuring teacher performance). I encourage Chicagoans to share my vision of the future, and to speak out against those that seek to privatize our public education system.
Hen igen
Per Svensson sammanfattar hendebatten i Sydsvenskan.
Det är sällan jag jag varit mer överens med en skribent. Slutklämmen är magnifik.
När jag var ung rådde det i upplysta kretsar konsensus kring ståndpunkten att ”intresset” aldrig ljög. Idéer, åsikter och konstnärliga uttryck – allt det som rymdes i det som på skolmarxistiska kallades överbyggnaden – kunde förklaras med hänvisning till ekonomiska och materiella förhållanden, den så kallade basen. Sa man sig älska sol var man antagligen delägare i Nivea. Språket var bara en spegel. Verkligheten producerades på fabriken.
Mer sofistikerade marxister brukade avfärda det sättet att förhålla sig till världen med skällsordet ”vulgärmaterialism”. Sedan flera år tillbaka präglas det svenska debattklimatet snarast av motsatsen, ett slags vulgäridealism. Det råder en närmast manisk fixering vid tecken, bilder, ordval och symbolhandlingar. Fabriken existerar inte längre. Verkligheten produceras av logotyper på godispåsar, affischer för barnfilmer och vokalbyten i personliga pronomen.
Alla samhällsproblem finns och kan åtgärdas i överbyggnaden.
Hur övertygad jag än är om språkets makt och de postmoderna teoriernas förklaringsvärde så måste jag ändå tillstå att relationen mellan språk och verkligheten är något mer komplex än så. Och detta ensidiga intresse för det betecknande på det betecknades bekostnad tenderar hur som helst att göra den svenska kulturdebatten på en och samma gång lätt hysterisk och en smula småttig. En förskjutning mot mer dialektiska förhållningssätt skulle inte skada.
Det liknar en slutreplik.
Den hemliga doktrinen och posthumanismen
Jag gled in på ett forskningsseminarium om posthumanism idag. Där nämndes den den tidiga föregångaren Helena Blavatskys verk The Secret doctrine och jag blev nyfiken. Kvinnliga inflytelserika filosofer från1800-talet växer inte på träd.
Jag försökte återge seminariet på Twitter. Responsen uteblev. Antagligen var tiden inte mogen. Läs bakifrån.
Att begrava ett uppdrag – uppdaterad
Jag citerar ur pressmeddelandet från förskole- och jämställdhetsminister Sabuni:
Regeringen har beslutat att ge Skolverket i uppdrag att genomföra insatser i syfte att främja jämställdhet i skolväsendet. Regeringen föreslår att 16 500 000 kronor avsätts för uppdraget 2012.
Ett av insatsområdena, som inte funnits med i tidigare satsningar för jämställdhet i skolan, handlar om att Skolverket utifrån en kartläggning och analys ska föreslå åtgärder för att öka andelen män som arbetar som förskollärare och barnskötare i förskolan.
-Förskolan ska vara en attraktiv arbetsplats för både kvinnor och män. Det är viktigt att barn i förskolan får möta kompetent personal och vuxna förebilder som är både kvinnor och män, säger Nyamko Sabuni.
Skolverket fick uppdraget den 19/11 2011. Nu har ger de Inga Wernersson i uppdrag att utreda frågan. Jag menar att frågan är grundligt analyserad och kartlagd redan. (Länk 1 och 2). En komplikation är att Skolverkets GD Anna Ekström var ordförande i Delegationen för jämställdhet i förskolan, som avfärdade frågan om att rekrytera män till förskolan som ointressant. (det var viktigare att hitta “rätt” män)
Dessutom har Inga Wernersson i sin delrapport till DEJA tagit ställning mot att pedagogens kön skulle vara en viktig fråga för skolprestationer och det finns ingen anledning att misstänka att hennes engagemang för könsbalans i förskolan skulle vara större.
“Det viktiga är att det är duktiga vuxna människor med lite olika egenskaper som arbetar i förskolan”.
“Det spelar inte så stor roll för barnen”
Jag är inte långsint men undrar var den vetenskapliga underbyggnaden finns för de här påståendena? Att enstaka män inte påverkar förskolekulturen, det kan vi vara överens om – men vågar Inga Wernersson verkligen påstå att förskolan är en könsneutral arbetsplats med könsneutralt innehåll och könsneutrala metoder?
Vilka undersökningar stödjer den tesen?
Om Skolverket inte tycker om uppdraget hade det varit ärligare att säga det direkt till ministern. Och billigare.
Det går lika bra med selleri?
Uppdatering:










