…förrän jag somnade i solstolen och vaknade frusen – muttrande över att tentorna fortfarande är orättade och dammen full av blomblad från körsbärsträdet.

Det sägs att varje dags tas 20 000 000 000 fotografier och att 2/3 av dem är närbilder på nyutslagna tulpaner. Här kommer mitt bidrag:

Förstora!

Utan batterieliminator till min Macbook i två dagar på Österlen (s:t Olof) försmäktar jag.
( fritt efter Pippi Långstrump)

Men magnolian blommar och gräset växer.

https://twitter.com/lararforbundet/status/70509733664145408

Ett viktigt och svårt ämne.

Finns – finns inte?

Brian Kotts tipsar om en nödvändig artikel.

Länk

Hur ska jag förhålla mig till de här olikheterna? Och i vilken kategori placerar jag mig själv?

Vi förlitar oss ofta på att examinationen skapar ordning inom det krig vi kallar utbildning. Det är en bräcklig grund.

Min kollega och bloggkamrat Lars Pålsson Syll skriver långt och läsvärt om ett viktigt ämne.

Länk

Jag har hört att det finns familjer där en av parterna lägger ner oresonligt mycket tid framför engelska mäklarprogram. För mig är de norska husannonserna betydligt roligare:

Länk till annons

Den här tröjan köpte jag inte i Köpenhamn!

Jag är inte särskilt lättprovocerad men måste ändå för formens skull, protestera mot Heidi Avellans stillsamma tes i Sydsvenskan. Länk

Att mitt i allt detta komma dragande med ”klädkod” kan verka futtigt.

Se det som en bit i mosaiken – djävulen bor ju i detaljerna.

Det handlar naturligtvis inte om kritik av enskilda lärares klädsmak. Det handlar om attityden, om att ta plats, om att visa respekt för lärarrollen och eleverna och den gemensamma arbetsplatsen.

Svårt i mjukisbyxor, helt enkelt

Själv ser jag kläder som en viktig del av skolans mångfaldsarbete och saknar mina röda snickarbyxor från 70-talet…

Sven Persson och jag 1979

…men jag litar på Magnus Mörck!

http://twitter.com/#!/magnusmorck/status/69093161489801216

Jag håller på att planera en kurs som heter Perspektiv på ungdom och brottas med det där besvärliga begreppet “Ungdom”. I Slöjdnytt hittar jag en spännande intervju med Thomas Ziehe. Hur mycket frihet behöver de där ungdomarna egentligen? Alla pratar ju om trygghet och ramar…

De som är unga i dag har en annan mentalitet jämfört med för 30 år sedan, anser Thomas Ziehe. De växer upp i en individualistisk tid, vilket innebär att de har ett större avstånd till samhället än tidigare generationer hade. Förr var socialisationen starkt reglerad genom normer för olika livssituationer, i dag spelar ungdomars egna preferenser störst roll.

– De är vana att välja vad de vill göra i sina liv, att ifrågasätta vad andra säger och själva bestämma vad de vill ta till sig. Det är positivt på många sätt, men gör det svårare för dem att handskas med det främmande; det man inte brukar göra undviker man gärna.