As one of my favorite authors, Clay Shirky, has observed, “The change we are in the middle of isn’t minor and it isn’t optional.” But, as Mr. Shirky also notes, the contours of that change are not “set in stone.” None of us can be sure exactly what schools or classrooms will become, although as educators it is imperative we all add our voices to the discussion.
Ibland blir jag lite otålig. Det handlar om att se olikheter.
Frustrerade rektorer bildar en påtryckningsgrupp efter att ha träffats på Twitter:
Several clear themes emerged about how an alternative policy might be shaped if Labour was “brave enough” to set out something profoundly different “rather than hang on the coat-tails of the Tories”, said John Tomsett, a prolific blogger and head of Huntington school in York.
Det tycker jag är synd.
Förvånansvärt många handlar om skolpolitik och hoten mot den amerikanska modellen.
Frågan är väl varför jag är förvånad?
Jag tror att många är bortskämda. När en viktig artikel saknas i nättidningens gratisupplaga – då reagerar vi med indignation.
– Ska det vara så???!!!
Och nu finns en kort version:
Så här ser dagens slungbollar ut. Jag är chockerad.
Det blir säkert spännande. Jag hoppas att många lärare som går eller har gått Skolverkets kurser dyker upp och delar med sig av sina erfarenheter.
Det från svensk horisont mest annorlunda med Finland är ändå just det Pasi Sahlberg pekade på: förtroendet. I svensk skoldebatt är konfliktnivån hög. Gemensamt för alla som diskuterar den är egentligen bara missnöjet, övertygelsen att något i grunden är fel.
Om denna skillnad uppstått på senare år hade den kunnat ses som en spegling av resultaten i de internationella undersökningarna av elevers kunskaper. Det är klart att hälsan tiger still medan sjunkande resultat väcker kritik.
Men tidsordningen är den omvända: Tilltron till skolan föregick i Finland de goda elevresultaten, liksom misstron mot skolan i Sverige växte sig stark långt innan kurvorna vände nedåt.
Självklart är det inte fel att debattera skolan. Den självkritiska fråga vi borde ställa oss i Sverige är ändå om inte kritiken av skolan alltför ofta gått över respektlöshetens gräns. Den har underminerat lärarnas ställning och därmed sannolikt bidragit till flykten från yrket.
I Finland står studenter med toppresultat på kö för att bli lärare. Inte för att yrket är välbetalt i förhållande till andra de skulle kunna välja. Lönen är medelmåttig. Förklaringen får i stället sökas i känslan av mening. Studenterna vet att uppgiften är viktig – och att de har föräldrars och politikers uppbackning.
Sydsvenskan belyser idag hur barn som är födda sent på året drabbas av årskursindelning och mäthysteri. Skolan ska vara en plats där barn får utvecklas på sina egna villkor.
Tysta tankar 