Ibland tröttnar jag på skoldebatten. Det tycks finnas en grupp som menar att arbetsro är viktigt och en annan grupp som anser att skolan ska vara rolig.
Jag undrar vem de polemiserar mot. Finns det verkligen någon som vill göra skolan tråkig och bråkig?
Hadar är fortfarande ett ljus i fritidshemsmörkret. Det handlar på många sätt om att bygga upp självkänslan hos en stukad yrkesgrupp som riskerar att se på sig själv med skolans ögon.
Skoldebatten pausar inte.
Och en annan fråga vibrerar i bakgrunden.
Vissa debattörer borde nog ta ledigt. DN är tröttast.
Pedagogiska metoder döljer makten
I ämnet livskunskap tränas eleverna i att styra sig själva, i dialog och synbarlig frivillighet. Men makten över dem har inte försvunnit, den har bara gjorts osynlig, skriver liu-forskare i en kritisk granskning.
Jag har beskyllts för att bara besatt av att analysera makt. Det tog jag som en komplimang.
Att kunna välja och förutse konsekvenserna av sina val är ytterligare en metod i SET och ART. Eleverna får lära sig att alla har ett val, ingen är ett offer för omständigheterna. De kan själva välja sin framtid. Men hur de väljer får konsekvenser och det gäller att väga in dem. Om eleven väljer att gå illa klädd till en jobbintervju, så får han troligen inte jobbet, och det bör han kunna förutse.
I teorin är valmöjligheterna oändliga, i praktiken reduceras de snabbt.De här metoderna stämmer väl med den neoliberala syn på frihet och styrning som råder idag, hävdar forskarna. Medborgarna har frihet att välja, men bara inom bestämda ramar som inte alltid är synliga. Vad vi har är inte frihet från styrning, utan styrning genom frihet. Vi har inkorporerat de för samhället önskvärda beteendena, att avvika blir alltför kostsamt.
Med jämna mellanrum debatteras förhållandet mellan kunskap och förståelse.
Det är ingen fotbollsmatch mellan olika lag.
När jag ser sådana här försök att bemästra skriftspråket blir jag väldigt glad. Lusten att formulera sig är stark hos barn. Jag hoppas vi utbildar förskollärare som kan elda under den.
Uppdatering:
Jag la bilden på studenternas facebooksida med en pedagogisk fråga om korrigering och fick den här dräpande repliken från Maria:
Inom universitetsvärlden finns på många ställen att mäta kursers värd genom litteraturlistans längd. Böckerna skulle helst vara på engelska och antalet referenser avgörande för kvaliteten.
Vi borde arbeta mer med bilder.
Klicka på HTML5-versionen.
Jag citerar Johannes Åman:
Att skolan är politiskt het beror inte bara på att svenska elever under många år haft sjunkande resultat i internationella undersökningar. Där finns också tacksamt stoff för berättelser. Alla väljare har egna skolminnen. En del hävdar att de gillade skolan. Andra att de vantrivdes. Till stöd för detta kan de plocka fram bilder ur det förflutna, beskriva en inspirerande lärare eller återkalla känslan av leda inför skoluppgifter som kändes meningslösa.
Från dessa bilder eller episoder är steget inte långt till politiska slutsatser. En del hävdar att skolan framför allt måste locka mer färgstarka personer till läraryrket. Andra menar att skolan borde organiseras så att eleverna oftare får uppleva lärandets glädje. En tredje vanlig föreställning är att skolan framför allt måste ställa högre krav och vänja eleverna vid att anstränga sig mer när det tar emot.
Inget av detta är direkt fel. De flesta sådana slutsatser säger någonting om hur elever skulle kunna nå längre. Men proportionerna är förvridna. Fragment av egna erfarenheter behandlas som om de rymde all väsentlig insikt om hela skolsystemet.
Slutsatsen är viktig och löftesrik:
Efter 40 år av reformer som gått i de mest skiftande riktningar är ett perspektivskifte som gör klassrumsvardagen till utgångspunkt möjlig. Från flera partier märks i dag ett ökat intresse för undervisningen och lärarnas villkor.
För att leda till en vändning måste dock de nya insikterna tillämpas – konsekvent och uthålligt. Risken är att den skärpta partipolitiska konkurrensen om vilket som är det bästa skolpartiet i stället förstärker fragmenteringen och driver skolan in i en ännu djupare kris.
Vad gör alla flugorna under tälttaket?
Uppdatering:
Helena är som alltid klok och välformulerad. Min hjärna har tagit semester.
Tysta tankar 