Ovan där?

kraften

Lärarutbildningen har haft partnerområdesdag och tillsammans med rektorer och samordnare har jag diskuterat skolans framtid – eller rättare sagt hur vi ska kunna göra dugliga lärare av våra studenter. Frågan om anpassning är ständigt aktuell och Rasmus Wennergren från kåren undrade i panelsamtalet om det är möjligt att utbilda framtidens lärare i dagens skola.

På eftermiddagen träffades vi i mindre grupper och en rektor suckade uppgivet när han beskrev gapet mellan sin skolas yngre och äldre åldrar:
– Den ena halvan av lärarkåren läser läroplanen och den andra halvan läser kursplanerna!

Många tycks tro att kraften kommer ifrån ovan.
Själv är jag mest o-van.

Det finns grader i helvetet 2

Jag läser Skolverkets Redovisning av uppdrag om Förslag till förtydliganden i förskolans läroplan – Delrapport och pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det finns formuleringar som antyder att Skolverket inte vill spela med i den pedagogisering av barndomen som regeringen vill driva igenom, men Skolverket är naturligtvis en lydig myndighet

Förändringarna i läroplanen ska syfta till att förstärka förskolans pedagogiska uppdrag och leda till en ambitionshöjning i verksamheterna.

Vad är det för låga ambitioner som åsyftas? Vilka undersökningar har avslöjat dessa brister? Går pedagogerna och slöar?

I uppdraget anges som skäl för detta att förskolans potential att stimulera barns naturliga lust att lära inte har utnyttjats fullt ut.

Jag undrar över begreppet “naturlig lust att lära”? Finns det en “onaturlig lust att lära” som har spelat pedagogerna ett spratt

Förskolan ska i högre utsträckning än i dag ge tidig pedagogisk stimulans för barns språkliga och matematiska utveckling

Varför tror jag att detta innebär styrning mot strukturerad lektionsliknande undervisning? Jag måste återvinna min tro på myndigheternas ord. Fortsättningen antyder att författarna hör min oro och försöker avstyra den.

Samtidigt understryks att grundläggande förskolepedagogiska principer ska ligga fast.Detta innebär att synen på sambandet mellan pedagogik och omsorg ska kvarstå. En hörnsten i förskolans uppdrag är att erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet i den dagliga verksamheten.

Och nu känns det nästan tryggt.

grader

Det finns grader i helvetet

grader

Förskolans läroplan ska förtydligas och i enlighet med regeringsuppdraget presenterar Skolverketen en delrapport med sin tolkning.

Länk

Skolverkets hemsida finns en ambition att komma i kontakt med fältet och forskare. I min paranoida värld är det Björklund & co som har fått kännedom om att det fortfarande förekommer lek på landets förskolor och nu förbereder ett avgörande slag mot verksamheten.

Men jag har haft fel många gånger och har det gärna igen!

När HSV skjuter Björklund i foten

Jag har tillsammans med Rasmus och Fredrik från studentkåren skrivit ett debattinlägg i Sydsvenskan om HSV:s rapport Man ska bli lärare

Länk till Sydsvenskan

Det är svåra frågor och lätt att halka fel bland genusteorierna – jag citerar slutklämmen:

Idag vill samhället ha allt större kontroll över vad som sker i klassrummet. Det tidigare flexibla läraryrket tappar i status och attraktion. I ett intressant avsnitt kritiserar rapporten från Högskoleverket lärarutbildningsutredningens förslag om avgränsade studiespår och förkortade utbildningar i skarpa ord:

”För att attrahera män till inriktningarna mot förskola har det också visat sig vara viktigt med möjligheter till en bred ingång. Det har också varit viktigt med samband mellan inriktningen mot förskoleklass och övrig lärarutbildning, för möjlighet till rörlighet och flexibilitet. Som den här studien har diskuterat så attraheras inte männen av kortare utbildningar med liten möjlighet till ämnesfördjupning. (…) Bristen på män skulle därför riskera att bli ännu större på den del av lärarutbildningen där bristen redan är som störst.”

Lärarutbildningsutredningen vill återskapa 60-talets skola och det är lätt att se dess fasta stadie­indelningar som kvinnofällor. Om Jan Björklund vill locka fler män till skolan måste han göra upp med både det likhetsfeministiska perspektivet, som förnekar skillnader mellan män och kvinnor, och de mansklichéer som skisseras i Högskoleverkets rapport. Det första steget är att våga föra en öppen diskussion om varför männen behövs i läraryrket och på vilket sätt fler manliga lärare skulle kunna bidra till att förändra den svenska skolan.

Sydsvenskan har stängt av kommentarsfunktionen – men jag är nyfiken på hur ni tänker!

foten

Unschool my heart

Metabolism diskuteras begreppet “unschooling” utifrån en artikel i Pedagogiska magasinet

Jag är intresserad av tanken på att barn som har dåliga skolerfarenheter behöver upptäcka sin nyfikenhet på nytt. Vi kommer att möta ungdomar som är skadade i sin tilltro till skolans institutioner och risken är stor att den nya skolpolitiken med tydliga krav  och målstyrning förvärrar tillståndet ytterliggare.

Nu utbildar jag lärare och det kanske är viktigt att ge dem en grundläggande  tilltro till skolans betydelse för individens utveckling, men hur talar jag om för studenterna att det även handlar om att skydda barn från skolan? Går det att jobba inom skolan och samtidigt tvivla på den?

unschool

Avskolningsmusik

Allt jag vet om livet har jag lärt mig av Homer Simpson

I Svd finns idag en ambitiös artikel om världens populäraste teveserie!

Länk

Själv har jag många gånger förundrats över vilka outsinliga brunnar av visdom serien innehåller – dessutom massor av skräpkunskaper som gör sig bra i Trivial Pursuit och Jeopardy. När mina barn avslöjar oväntad bildning är det sällan skolans förtjänst:
– Det har jag lärt mig av Simpsons!

Bara gästlistan är imponerande och jag tror att det är ett nytt kriterium på verklig storhet att ha varit med i Simpsons.

johan

Björklunds herostratiska berömmelse

Jag har kritiserat utbildningsministerns åsikter och debatteknik – men jämfört med Johan Cronemans krönika i DN har jag nog varit ganska snäll.

Länk

Det var länge sedan man såg en så totalt ointresserad och arrogant politiker i tv. Jan Björklund hånade öppet kritikerna, felciterade medvetet uppropet, tillskrev professor Ekholm åsikter som han inte hade uttryckt (jag har själv läst uppropet, Jan Björklund blåljög ogenerat för tittarna).

Mats Ekholm och hans kolleger oroas av ett samhällsklimat och ett samtalsklimat om barn som blivit allt strängare och onyan­serat; mera straff i skolorna, en ny form av skamvrå. Jan Björklund ville inte ha ett samtal, han ville bara ha ut sitt enkla populistiska budskap till oroliga föräldrar: barn skall ha en fast hand, nu skall det bli ordning på torpet. Han vet att det går hem, skit i pedagogiken.

Och vad värre var: Han verkade helt enkelt inte förstå vad ett intellektuellt samtal som detta skulle kunna ha för nytta. Han förstod över huvud taget inte problemställningen.

Jag tror att Jan Björklunds överlägsna politikerstil har ganska kort bästföredatum i tevemediet. Snart har han kört över en motståndare för mycket – och det kan bli hans fall. Lyssna är inte hans bästa gren.

Croneman liknar Björklund vid Caligula och då inte kejsaren utan Stig Järrels klassiska rollfigur i filmen Hets. Fast det är ju tankeväckande att kejsaren utsåg sin häst till konsul och Björklund valde en viss f.d. högskolekansler till ensamutredare av lärarutbildningens framtid…

Jag tror nog att greken Herostratos är en mer träffande parallell. Han satte eld på tempel för att bli berömd. Men flinade han lika förargligt och högdraget som Björklund?

traktor

Björklund och Lejonborg vilar ut efter att ha “förändrat” skolan.

“Det är vi som bestämmer”

Delar av protesterna mot tennismatchen gick under parollen “Det är vi som bestämmer”.

Länk

Här borde kanske delar av arrangörerna för den fredliga delen anat oråd och försökt skapa en tydlig gräns mellan de som är intresserade av demokrati och denna grupp (c:a 200 personer) som tror att den bestämmer.

Jag funderar ofta över vilken funktion skolan har i ett demokratiskt samhälle och min slutsats är att polis och lärare måste ses som en del av staten (även om privatskolor och väktare kan utföra samma uppgifter). Grunden för lärares maktutövning (att sätta betyg) och polisers våldsmonopol är en lojalitet mot de beslut som fattats i riksdagen. Poliser med egna agendor hotar detta kontrakt på samma sätt som dåliga lärare löser upp möjligheten att bygga ett bra samhälle.

Därför är de stenar som kastades mot poliserna ett allvarligt brott och jag är lite skakad över med vilket lättsinne det utfördes. Kanske trodde demonstranterna att de hittade på lite bus under roliga timmen och riskerade hemanmärkning?

Jag är orolig för att våldsverkarna nästa gång kastar blickarna mot skolan och vill bestämma över den. Antagligen är jag inte lika tålmodig som poliserna runt Baltiska hallen.

Vi behöver diskutera demokratins grundvillkor under lärarutbildningen.

Jag har fått en ny hjälte

Han heter Erik Penser och var på 80-talet sinnebilden av ansvarslös klipparkapitalism. Penser blev en av de stora förlorarna i bankkrisen men har nu lyckats bygga upp en ny affärsverksamhet.

Lasse Bengtsson gör en lysande intervju i Nyhetsmorgon och jag faller fullständigt inför den blyge finansmannen som berättar om sitt liv på ett avväpnande sätt. Skildringen från skoltiden är ett bra exempel på skolans oförmåga att förutsäga framgång i livet. Den gamle läraren utbrister:
– Det hade jag aldrig trott…