En snabbkurs i det mesta. Skulle Alan Greenspan få vara med i kretsen kring Ayn Rand?
Misstron mot altruismen som idé?
“Människan ska älska sig själv”
Ayn Rand
Den största frestelsen för ett religiöst förhållningssätt till tillvaron är förmodligen moralismen. Som den svenske ärkebiskopen Nathan Söderblom skrev i förra seklets början i en bok om Martin Luther med titeln ”Humor och melankoli”: ”Människor, som fyllas av ett patos, vare sig det gäller livets eller tankens problem, blir lätt om de saknar humor och självironi innestängda i en het atmosfär utan luftväxling.” Söderblom pekar här på humorn som en kristen livshållning som motverkar uppblåstheten hos de patosfyllda anspråk som lätt görs i religionens namn och som förvandlar religion till moralism.
Om humor är ett sätt att stå ut, som i den judiska vits jag inledde med, så innebär inte detta nödvändigtvis ett slags cyniskt distanserad hållning till den mänskliga komedin som vägrar ta något på allvar. Tvärtom finns det anledning att tro att humor och allvar inte är varandras motsatser. Det existentiella engagemang som exempelvis tar sig i uttryck i en religiös tro går utmärkt att förena med en insikt om det bristfälliga, provisoriska eller rent utav komiska i ens egen gestaltning av denna. Religion och humor verkar alltså gå utmärkt att förena, och kanske är den kristna föreställningen om hur detta går till just en dimension av julens budskap?
OLA SIGURDSON
Jag har hittat en hel del nya komiker på Netflix. Men vad är humor – egentligen?
Vissa texter slår hårt. I Sverige är vi vana vi låsta positioner och enkla frågeställningar. När jag läser intervjun med Camille Paglia är min första reaktion lite nervös. (Behöver vi fler provokatörer?) sen tänker jag att detta är en kvinna som erövrat rätten att vara kritisk genom hårt intellektuellt arbete.
Ms. Paglia argues that the softening of modern American society begins as early as kindergarten. “Primary-school education is a crock, basically. It’s oppressive to anyone with physical energy, especially guys,” she says, pointing to the most obvious example: the way many schools have cut recess. “They’re making a toxic environment for boys. Primary education does everything in its power to turn boys into neuters.”
She is not the first to make this argument, as Ms. Paglia readily notes. Fellow feminist Christina Hoff Sommers has written about the “war against boys” for more than a decade. The notion was once met with derision, but now data back it up: Almost one in five high-school-age boys has been diagnosed with ADHD, boys get worse grades than girls and are less likely to go to college.
Ms. Paglia observes this phenomenon up close with her 11-year-old son, Lucien, whom she is raising with her ex-partner, Alison Maddex, an artist and public-school teacher who lives 2 miles away. She sees the tacit elevation of “female values”—such as sensitivity, socialization and cooperation—as the main aim of teachers, rather than fostering creative energy and teaching hard geographical and historical facts.
By her lights, things only get worse in higher education. “This PC gender politics thing—the way gender is being taught in the universities—in a very anti-male way, it’s all about neutralization of maleness.” The result: Upper-middle-class men who are “intimidated” and “can’t say anything. . . . They understand the agenda.” In other words: They avoid goring certain sacred cows by “never telling the truth to women” about sex, and by keeping “raunchy” thoughts and sexual fantasies to themselves and their laptops.
Politically correct, inadequate education, along with the decline of America’s brawny industrial base, leaves many men with “no models of manhood,” she says. “Masculinity is just becoming something that is imitated from the movies. There’s nothing left. There’s no room for anything manly right now.” The only place you can hear what men really feel these days, she claims, is on sports radio. No surprise, she is an avid listener. The energy and enthusiasm “inspires me as a writer,” she says, adding: “If we had to go to war,” the callers “are the men that would save the nation.”
Jag försöker utnyttja stadens rika utbud. Konsthallen erbjuder en generös utställning.
MALMÖ KONSTMUSEUM@MALMÖ KONSTHALL
Malmö stads konstsamlingar i urval
7.12 2013 – 16.3 2014Malmö Konstmuseum@Malmö Konsthall
är ett unikt möte och speglar den mångfacetterade tillvaro vi lever i, en värld i ständig förändring med ökande globala samhälls- och miljöförändringar. De senaste decennierna har präglats av en omvälvande utveckling, där maktbalansen inom världspolitiken har förändrats och kommunikationsteknologin formligen exploderat.
Jag fastnar framför de här postitlapparna som är ett ambitiöst försök att förstå konflikten i mellersta östern.
https://twitter.com/hjarnkolls/status/417244693114937344
Jag är bekymrad över att sådana här kampanjer inte tar frågan om maskulinitet på allvar. De riskerar att fastna i ett ytligt moraliserande.
Baksidorna av pojkars sökande efter manlighet är lätta att se. Men frågan kvarstår : vad innebär det att vara en man i ett postindustriellt samhälle?
Jag gillar de här förnumstiga visdomskorten: