Jag är osäker på om detta är en bra nyhet. Kanske hade det varit klädsamt om någon intresserade sig för pojkars svårigheter i förskola och skola.
Ingen ska bära sig illa åt, men tvångsmässig snällhet skrämmer mig. Jag läser Geir Gulliksens roman och undrar hur huvudpersonen hamnade i en så självutplånad position. Att hustrun lämnar honom är mindre förvånande.

Förhållandet mellan verklighet och fiktion verkar komplicerat. Hans förra fru är inte nöjd med skildringen i boken.






