Arbetskläder är identitetsmarkörer

2015/01/img_0052.jpg

Vi stannar till hos Sahlins i Tomelilla och jag stryker omkring bland de färgglada jackorna. Nej, det funkar inte på jobbet.

2015/01/img_0051.jpg

Det finns en del ömma tår inom akademin. Stålhätta lär inte hjälpa.

2015/01/img_0050.jpg

Vi diskuterar uniformens betydelse för yrkesidentiteten. Det tåget har nog gått.

Genus som rytm?

Jag läser om en ny avhandling:

Järnvägsstationer är att betrakta som offentliga platser och regleras av transportpolitiska målsättningar om jämställdhet och tillgänglighet för alla (Prop. 2008/09:93). Trots det saknas forskning om hur genus påverkar resenärer vid deras vardagliga vistelser på järnvägsstationer. Det övergripande syftet med denna avhandling är därför att ur ett genusperspektiv undersöka hur manliga och kvinnliga resenärer i sin vardag använder och upplever järnvägsstationer som fysiska platser och sociala rum. Det empiriska materialet baseras på resedagböcker, intervjuer med resenärer, deltagande observationer och intervjuer med planerare och förvaltare av järnvägsstationer. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. I avhandlingen kombineras olika teorier som gör det möjligt att betrakta genus som rytm. Genom detta teoretiska ramverk undersöks hur genusmaktordningen återverkar i tid, rum och mobilitet. Resultaten av studien visar att resenärer är påverkade av genusmaktordningen, som återfinns såväl i kollektiva föreställningar som i materialiserade objekt som möter resenärer när de vistas på järnvägsstationerna. Sammanfattningsvis visar studien att såväl manliga som kvinnliga resenärer påverkas av denna maktordning. Även om denna ordning påverkar alla tycks kvinnor vara de som påverkas mest negativt, eftersom de genom en manlig normerad blick betraktas som antingen ärbara eller sexuellt tillgängliga objekt, därutöver att de är tvungna att förhålla sig till risken att utsättas för sexualiserat våld från män. Av dessa anledningar tenderar kvinnors livsrum att inskränkas, oavsett ålder och plats.

Jag misstänker att forskaren utgått från en teori om maktordning och därefter beskrivit konsekvenserna av sitt antagande. Den sexualiserade blicken och rädslan för övergrepp torde vara väl kända fenomen – och om de inte förekom på offentliga platser vore det verkligen anmärkningsvärt.

2015/01/img_5148.jpg

Jag gillar verkligen rytmmetaforen. Men jag förstår den inte.

En sedelärande historia

Jag är mycket nyfiken på hur Twitter fungerar för myndigheter och företag. Antagligen är det strängt reglerat vilken typ av budskap som ska kommuniceras och det finns ringa utrymme för det personliga tilltalet (som jag menar är Twitters egentliga charm).

Om man dessutom är en myndighet som ska granska andra är misstag extra känsligt – och roligt för oss andra.

Som tur är kom den här dementin snabbt och misstaget lär inte sätta några djupa spår i Inspektionens anseende. Däremot föreställer jag mig att andra myndigheter kan använda det i sin internutbildning för informatörer.

Frågan är om det var ett tekniskt misstag (oj – jag råkade vara inloggad på fel konto???) eller om det faktiskt var en tjänsteman som ville sprida tidningsartikeln?