“Sociala medier är politikernördarnas paradis”

skifte1

Det ska mycket till för att jag ska slita mig från soffan när jag kommit hem. Malmö högskolas lockade med skiftesföreläsning #98 »Piggare politik i twittertider? EU-valet sätter demokrati 2.0 på prov«

Anders Ygeman (S), Jenny Sonesson (FP) samt PM Nilsson från debattsajten Newsmil var i stort sett överens om det mesta och det hela gick ganska lugnt till under Lars Mogensens trygga ledning.

Sonesson inledde med att ge en personlig bild av hur politikervärlden fortfarande skälver efter Obamas valframgång men varnade alla som trodde att det var tekniken som var avgörande. Det fanns en vara med utstrålning, äkthet och personligt budskap. De politiker som tror att blogg och twitter är en genväg till väljarnas hjärt riskerar att bli besvikna.

“En ointressant politiker blir inte mindre ointresssant genom att twittra” – risken är snarare att bristerna i personligheten blir alltmer öppna och plågsamma. (Eller hur Mona?)

Fyra tendenser i politiken påskyndas av sociala medier:

1) Den blir mer personlig – Carl Bildt visade vägen

2) Den blir snävare – Allan Widmans försvarsblogg visar på betydelsen av att hitta sin stam

3) Kravet på autenticitet ökar – väljarna vill se helgjutna förutsägbara figurer som agerar värderingsstyrt.

4) Hierarkierna monteras ner. Drömmen om ett centraliserat parti går inte att förena med aktiva debatterande medlemmar

Ett Clintoncitat “Politics is show business for ugly people”.

Anders Ygerman föreslog de politiker som vill ha en form där de kan bre ut sig fullständigt och ocensurerat att använda den egna whiteboardtavlan. Varför blanda in andra? Å andra sidan finns drömmen om den där tunneln till väljarna. Omedelbar respons och möjlighet att fånga trender tidigt.

P M Nilsson beskrev skillnaderna mellan representativ, deltagande och deliberativ demokrati. Den senare skulle kunna beskrivas som demokrati som kulturform – någon form av frigörande aktivitet.

Den fientliga tonen som finns inom pappersmedia mot sociala medier blev begriplig när PM presenterade aktuella siffrorna för hur många som läser/köper tidningar. Framtiden för gammelmedia är inte ljus och tidningarna framstår som alltmer desperata i sina försök att hänga med. Tidningarnas kluvna hållning till läsarkommentarer är ett intressant exempel. Newsmill väljer att ta bort moderering av debattinlägg – Sydsvenskan stänger i stället av kommentarsfunktionen och skyller på personalbrist (efter att först ha uppmuntrat en pöbelaktig läsaraktivitet).

Suck – var finns jag i detta? Det känns underligt att referera utan att ta ställning. Vad lärde jag mig? Är min blogg politisk? Är jag en del av en rörelse?

Jag behöver fundera över om bloggen är något mer än en personlig dagbok med en hel del okända läsare.

skifte2

Jag brukar inte kommentera politikers klädval – men när Jenny Sonesson beskrev sig som modeintresserad blev jag aningen förvånad. Det kan vara en generationsfråga.

Årets viktigaste krönika?

Anna Larsson säger det bättre

Länk

Det handlar om att barns tid för fri lek har minskat

Det låter kanske oförargligt men det finns anledning att oroa sig. En annan amerikansk undersökning (av barn i fattiga områden) visar nämligen att vid 23 års ålder hade en tredjedel av barnen som gått i skolliknande förskolor blivit arresterade för brott jämfört med en tiondel av barnen som gått i förskolor där lek prioriterades.

En annan gång ska jag berätta om familjemedlemmen, musikskolan och saxofonen. Är det någon som vill köpa en begagnad altsax av en ångerköpt förälder?

Till kritiken av den slappa mediekritiken

Andreas Ekström formulerar det väl i Sydsvenskan (Jag citerar långt – och tror att han har överseende)

Häromdagen gick jag in på ett stort bibliotek. Då tänkte jag ungefär så här: ”Oj, så otroligt många böcker. Att någon har orkat skriva alla de här böckerna alltså! Vem sjutton ska läsa allt detta?” Jag läste två av dem. De var inte bra.

Sedan gick jag vidare till en välsorterad tidskriftshandlare. Där tänkte jag samma sak:

”Vem behöver så här nischade och konstiga tidningar om allt möjligt som jag inte vet någonting om?” (Läste två. Dåliga.)

Sedan skrev jag en tidningsartikel om detta, om alla dessa onödiga böcker och tidskrifter som skymmer sikten för de verkligt fina trycksakerna. Om hur själva mängden böcker och tidskrifter i sig själv utgör ett hot inte bara mot den goda smaken, utan mot själva demokratin.

Poängen är uppenbar – så gör man inte. Ändå fortsätter hetsen mot sociala medier och det blir allt uppenbarare att diffusa särintressena kämpar för sina privilegier: rätten att formulera frågor och tolkningsföreträdet om vad som ingår i den kulturella kanonen.

Jag försöker förstår hur skolan och lärarutbildningen ska förhålla sig till de nya medierna. Allt fler exempel dyker upp där lärarna har lyckats föra in medier och öppna upp klassrummet mot världen. Men jag ser samma motstånd i skolvärlden som i den slappa mediekritiken.

Rädslan att tappa kontrollen.

entre2

Ovan där?

kraften

Lärarutbildningen har haft partnerområdesdag och tillsammans med rektorer och samordnare har jag diskuterat skolans framtid – eller rättare sagt hur vi ska kunna göra dugliga lärare av våra studenter. Frågan om anpassning är ständigt aktuell och Rasmus Wennergren från kåren undrade i panelsamtalet om det är möjligt att utbilda framtidens lärare i dagens skola.

På eftermiddagen träffades vi i mindre grupper och en rektor suckade uppgivet när han beskrev gapet mellan sin skolas yngre och äldre åldrar:
– Den ena halvan av lärarkåren läser läroplanen och den andra halvan läser kursplanerna!

Många tycks tro att kraften kommer ifrån ovan.
Själv är jag mest o-van.

Lärarstolthet – en internationell betraktelse

Min arbetsplats har fint besök från den kanadansiska provinsen Ontario. Detta är värt att betona eftersom Kanada är ett land med högt regionalt självstyre. Jag lite sentimental och vill gärna berätta en sedelärande historia om utbildning och politik

Under slutet av 90-talet brevväxlade jag med en lärare från Toronto. Hon skickade en tröja vars provocerande budskap väckte munterhet eller generad tystnad i Sverige.

Jag ger en bakgrund.

ontario

Kanada är uppdelat i provinser. Under lång tid hade dessa fått sköta sig själv och på många skolor utvecklades starka lokala kulturer med föräldra- och barninflytande över undervisning och innehåll. Lärarna hade stor frihet att planera undervisningen och följden var att läraryrket hade hög status.

Professionalisering innebär att ta ansvar för helheten.

Under slutet av 90-talet skedde en dramatisk omsvängning. En konservativ regering upptäckte att det var stora skilllnader mellan regionerna och en nationell uppstramning inleddes. I Ontario sammanföll dessa förändringar med en förändring av läraravtalet och följden blev en dramatisk uppgörelse mellan fack och arbetsgivare 1999. Striden handlade delvis om arbetsvillkor, men jag är imponerad av att lärarna i Toronto även demonstrerade för rätten att forma undervisningen utifrån sina erfarenheter och barnens behov.

ontario2

Resultatet blev ett svidande nederlag för lärarna och nu bevittnar vi en detaljstyrd undervisning som lämnar ytterst litet utrymme för självständigt tänkande. Kursplanerna är nedlusade med mål och testerna i 3:rd och 6:th grade är ökända för sina styrande och demoraliserande effekter. Inga erfarna lärare vill jobba med dessa årskurser (eftersom resultatet tolkas som en betygssättning av lärarna) och följden blir att de mest oerfarna får ta hand om undervisningen.

Spåren förskräcker och de som fortfarande tror att detaljerade kursplaner och täta kontroller löser skolans problem borde åka över till Kanada.

Helst med enkel biljett.

Anslagets betydelse – I love språk

Jag är ofta imponerad av vilken hög kvalitet UR:s program – och lite generad över hur dålig jag och lärarutbildningen är på att utnyttja denna fantastiska resurs som nu finns att strömma ner direkt. Kanske finns det någon historisk misstro mot teveutbildning?

Dagens avsnitt av I love språk handlade om hur viktigt det är att börja en lektion på ett inspirerande sätt och Anne-Marie Körling bjöd på inspirerande exempel från sin fyra. Det tog mindre än en minut innan läsandet och dramatiserandet var igång och vi slapp både upprop och almanacksblad..

Länk till UR (repris på tisdag)

planJag tror det finns vissa generella drag i det här med lektionsplanering som jag skulle vilja sätta andra ord på än de som lärare traditionellt har använt (FIGA-U, och MAKIS). Svårigheten är att varje försök till teoribildning lätt får normativ karaktär och då kanske det är klokare att låta bli?

Först gäller det anslagets betydelse. I en schlager har du ungefär tio sekunder på dig att fånga lyssnarens uppmärksamhet. Om det inte händer något intressant inom denna period är det över innan det har hänt. Även om sången senare exploderar i genomarbetade överraskningar är det antagligen för sent. Du missade chansen. Detsamma gäller för de lärare som inte förstår anslagets betydelse. Om det var film skulle vi tala om etablering av tid, plats och personer, men jag tror att det räcker med liknelser. Det finns inga regler för hur man gör – men du märker om du missar…

Men det räcker inte med att fånga uppmärksamheten. Det ska helst hända något mer. Jag lånar begrepp från schlagerskrivandet som i sin tur lånar från sportfiske.

  1. lina
  2. sänke
  3. drag med krok

Det var i en rätt fånig bok om Hur man skriver en schlagerhit som jag sprang på fisketeorin, som jag antagligen har omtolkat och misshandlat efter behag.

Lina – det handlar om barnets och lyssnarens frihet. Din planering får inte vara totalitär. Det måste finnas utrymme för barn att tolka in sina erfarenheter. Linan är versen i musiken och berättelsen i lektionen

Sänke – undervisning och musik bör ha en allvarlig kärna och utan djup blir livet ett tidsfördriv i väntan på ingenting. En skola som är rädd för känslor är dömd att bli ointressant – musik utan sorg går inte att lyssna på mer än en gång. Sänket är bryggan i schlagern och det personliga tilltalet i undervisningen. Jag ser dig.

Drag med krok – till sist ska någonting fastna. I sången är det refrängen som gör att vi längtar efter att få uppleva samma sak igen. I undervisningen gäller det att hitta den där dimensionen som får det att glittra i ögonen. På ett manipulativt plan kanske man kan säga att “nu har jag dem”, men jag tror att lärare bör ha en inre bild av detta möjliga tillstånd. Inte som ett egenvärde, men det är en skön känsla när planeringen fungerar… Att vara lärare är delvis ett hantverk som handlar om att göra kvalificerade gissningar om vad som fungerar. Min skrupelfria sida antyder att alla medel är tillåtna för att uppnå detta tillstånd.

Du ska veta att riktiga sportfiskare inte använder hullingar på sina krokar – det anses fegt.

Puffbyxornas återkomst 5

Äsch – den här serien var en ganska dålig idé! Jag brukar tänka bra under press och litar ofta på att inspirationen ska infinna sig, men det är bara att inse nederlaget.

Jag har inget enkelt svar på varför män behövs i skolan.

Puffbyxor är ett lamt försök att gestalta motsägelsefullheten som tema i manlighetens historia. Jag vill lyfta fram hur  pompösa och våldsamma drag samspelar med fysiska och lekfulla inslag. Tävling och längtan efter närhet är inga specifikt manliga egenskaper, men konflikten blir synlig i de här bilderna.

Kanske går det att använda “puffbyxemännen” som en möjlig position i debatten om skolans uppdrag. Jag menar inte att de manliga lärarna ska vara sparringpartner för barnen, men för mig finns det något lockande i bilderna. Går denna hållning att förena med andra delar av läraruppdraget?

Det handlar till sist om vilka aktiviteter som vi tror är nödvändiga för barns utveckling. Jag använder manlighetsbegreppet för att lyfta fram innehållskonflikter i verksamheterna. De som beskriver förskolan och skolan som könsneutrala platser är förblindade av sin majoritetsposition. Ur mitt konfliktperspektiv är frågan om männens funktion i skolan en del av det övergripande mångfaldsarbetet.

Därför behövs män i skolan.

Vem bestämmer vad som är normalt?

kl1

Min vän Kristian Lutz har skrivit en spännande avhandling som heter:

Kategoriseringar av barn i förskoleåldern – Styrning & administrativa processer

Boken finns att ladda hem från skolporten:

Länk

Jag lyssnar på disputationen och funderar över alla dessa stödåtgärder. Här gäller det att passa in. Hörsalens väggar kryper närmare och snart känns det som om de lutar över mig.

dscf1610

Grader i helvetet 4

Nu har jag sett Björklund presentera Förskolelyftet och den första halvan av presskonferensen klarade han sig ganska bra. Värre blev det när han skulle förklara hur en förkortad utbildning skulle ge högre status för förskollärare.

Annars var det som vanligt:

Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna,bimetal_thermometer Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, bimetal_thermometerLäsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna,

Om det skulle finnas något kvar av mitt goda humör försvinner det efter ett besök på Skolverkets hemsida där de största rubrikerna är:

Större grupper i förskolan

Hösten 2008 gick det 5,3 barn per anställd i förskolan jämfört med 5,2 barn året innan. Samtidigt som personaltätheten minskar blir grupperna större. I familjedaghemmen är utvecklingen omvänd, där har personaltätheten ökat och grupperna minskat i storlek. Det visar Skolverkets statistik över förskoleverksamheten hösten 2008.

42 kommuner klarar inte förskolans platsgaranti

42 kommuner räknar inte med att klara platsgarantin i vår till förskolan. Det är tre gånger så många som i höstas. Allt fler kommuner planerar också tillfälliga lösningar för att klara garantin – lösningar som drabbar både barn, föräldrar och personal.

Så var det med den “offensiva satsningen”. När Björklund anklagar dagens  Lärarutbildning för att jaga bort studenter från yrket är det ganska långsökt. Det vore rimligare om han studerar förhållandena i dagens förskolor.

Kanske har vår utbildningsminister “otur när han tänker”?