Det är snart dags för oss som arbetar inom högskolan att räkna ansökningarna till höstens kursstarter. En kvalificerad gissning är att den könsmässiga obalansen kommer att förstärkas inom högstatusutbildningarna. Motsatsen vore en sensation. Pelle Billing (länk) diskuterar två möjliga förklaringar till utbildningsval och jag citerar utförligt:

Låt oss göra ett tankeexperiment för ett ögonblick. Tänk dig en värld där svenska pojkar år efter år får bättre betyg än flickorna, och därmed lägger beslag på långt fler högskoleplatser. Tendensen är att nästan dubbelt så många unga män tar ut en examen från högskolan jämfört med de unga kvinnorna, och denna trend har accelererat det senaste decenniet. Vilken förklaringsmodell skulle vara mest sannolik från ledande personer i jämställdhetsdebatten?

1)Det finns en strukturell underordning av kvinnor i samhället som gör att skolan och högskolan är manligt kodade domäner som missgynnar flickors inlärning och leder till en betygsdiskriminering i förhållande till deras kunskaper. Vår negativa förväntan på flickorna, och föräldrars prioritering av sönerna, förstärker flickornas systematiska utsatthet ytterligare. Vi måste därför genast vidta åtgärder i skolan och högskolan, och utbilda samtliga lärare i hur dessa områden kan göras mer välkomnande och tillgängliga för flickor och unga kvinnor.

2) Flickorna skapar sina dåliga studieresultat genom att de byggt upp en anti-pluggkultur där det anses coolt att inte plugga. Flickorna överskattar även sin egen förmåga och detta överdrivna självförtroende ligger dem till last. Det skulle vara bra om vi kunde påbörja ett samtal om könsnormer så att denna situation kan förändras på sikt.

Pelle antyder att de flesta nog skulle välja förklaringsmodell 1 om det hade gällt gällde flickors prestationer och det är svårt att inte hålla med honom.

Ordföranden i Delegationen för jämställdhet i högskolan Anna Ekström använder ett mycket smalt perspektiv för att förklara pojkars bristande studieframgångar. Det kallas “antipluggkultur” och tycks vara en starkare determinant än både klass, ålder, geografi och etnicitet. Med en sådan modell behöver vi inte ställa besvärliga frågor om skolans innehåll eller struktur.

Länk till Aftonbladet

I det sorgliga kommentarsfältet diskuteras huruvida pojkarna försöker stjäla offerpositionen från flickorna. Tack – men nej tack!

Rent spel?