Jag och min fåfänga

Jag kan nog stå ut med sådant här:

Om resultat blir fler sådana här:

Apropå det här inslaget i Aktuellt

20120718-071642.jpg

Jag funderar på att övergå till ålafiske. Det verkar mindre komplicerat.

“enklare”?

–Det hade varit enklare om vi kunnat sortera bort 90 procent och bara fått dem med toppbetyg, men då hade vi kanske fått erbjuda andra arbetsvillkor och bättre löner, säger Mats Olsson.

Jag kommer nog att få dras med de där citaten från SVT ett tag.

Om vi hade haft homogena grupper där alla studenter hade haft svensk bakgrund, föräldrar med akademiska meriter och inga livserfarenheter – då hade vi kanske kunnat bedriva en mycket effektiv utbildning enligt industriella principer. Men jag tror inte att någon skulle vilja anställa de här likformiga personerna. Idag börjar vi erövra insikten att en lärare kan se olika ut och att det finns skilda sätt att definiera vad som är kärnan i yrkeskunskapen.

För mig är det viktigt att betona högskoleförordning som avgörande dokument. Den texten sätter ramarna för debatten. Vi hittar inte på regler för att bråka med utsatta grupper.

Länk till programbeskrivning.

Dagens motto

20120717-050156.jpg

Det är inte synd om mig. Den som ger sig in i diskussionen om dyslexi och lärarutbildning får räkna med att befinna sig i projektionernas centrum.

Jag är mycket glad över att Niclas beskriver att det är möjligt att ta sig igenom utbildningen och etablera sig i yrket med värdighet.

Länk

Jag kanske borde lära mig säga nej? Uppdaterad

Det var nog ett omöjligt uppdrag. Jag ville problematisera bilden av läs- och skrivskicklighet som avgörande lärarkompetens UTAN att framstå som alltför obskyr och nedlåtande mot traditionella färdigheter.

När jag ser det hårt klippta reportaget inser jag att det inte fanns utrymme för att diskutera andra former av kunskaper. I värsta fall bidrar jag till att reproducera bilden av att alla kan bli lärare.

Suck. Det där med mångfald är svårt.

Jag skulle kunna räkna upp 100 saker som en lärarutbildare borde oroa sig för. Stavning och handstil hör inte självklart till dessa.

20120716-162932.jpg

Uppdatering:

Brev från bekymrad mamma:

Jag heter Xxxxxxx xxxxxxxxxx och är mamma till en flicka som har dyslexi.

Jag läste med stor förvåning ditt uttalande i SVT i dag med anledning av att fler personer med läs- och skrivsvårigheter söker till Lärarhögskolan.

Jag vet inte om du är rätt citerad, men om du är det så anser jag att dina kunskaper om just detta vanliga funktionshinder är mycket bristfälliga. Jag häpnar!

Att du dessutom undervisar blivande lärare och inte kan mer gör min väldigt bekymrad.

Det finns många bra hjälpmedel som kompenserar funktionshindret. Av artikeln att döma får jag intrycket att du tycker att dyslektiker är mindre begåvade, så är det inte!

Min erfarenhet av skolan är okunniga pedagoger som inte vet hur de ska undervisa elever med läs och skrivsvårigheter. Hade deras kompetens varit bättre skulle fler dyslektiker klara skolan.

Jag inser att detta är minerat område. Och förtydlighetens skull: dyslektiker kan bli utmärkta lärare. I bästa fall kan de förstå och hjälpa barn att hitta framgångsrika strategier för att bemästra sina svårigheter.

Förhoppningsvis gör SVT en uppföljning till kvällssändningen med student som visar möjligheter. Jag har förmedlat kontakt.

Genusforskare avslöjar…

Det känns inte som en nyhet att hästintresserade tjejer utnyttjas som billig arbetskraft på stallet.

Länk

Forskaren slår in några öppna dörrar – frågan är om det går att göra politik av orättvisorna.

Jag är inte säker på att det är en genusfråga. Hur ser könsmakten ut i stallet?

20120715-113938.jpg

Dessa män – baseballhandsken som symbol?

Kritisk maskulinitetsforskning är en underlig gren av genusvetenskapen. Svensk forskare avslöjar de amerikanska medelklassmännens desperata försök att undfly hushållsarbetet genom att engagera sig i barnens sportaktiviteter.

Det är också möjligt att beskriva detta fenomen som en överenskommelse inom familjen.

Jag borde nog vara mer upprörd.

Idag vill jag diskutera baseballhandsken som symbol för manlighet. Ni missade väl inte slutet på filmen?

Hur fri är egentligen den svenska skolan?

Helena von Schantz (länk) beskriver träffande hur lärarnas metodiska frihet har kringskurits:

Den största skillnaden mellan finsk och svensk läroplan finns emellertid i styrningen av lärarna och undervisningen. I Finland är målen centrala, men inte metoderna. I Sverige är både mål och metoder reglerade av staten. Enligt Lgr 11 skall all undervisning genomsyras av ett entreprenöriellt förhållningssätt, baseras på varje enskild elevs önskemål, behov och intressen, ge möjlighet till fördjupning, till ämnesövergripande arbete, vara noggrant dokumenterad, väcka lust och motivation, öka elevernas ansvarstagande, ge underlag för yrkes- och studieval, bygga på samarbete med närings- och föreningsliv, individualiseras, ge utrymme för det ansvar eleverna kan och vill ta, beslutas i samråd med eleverna, vara ändamålsenlig och ägnad att leda till god måluppfyllelse för alla elever, ta särskild hänsyn till elever med inlärningssvårigheter, även ge utmaningar för den som lätt når målen, vara ett resultat av kollegialt samarbete, baseras på forskning och beprövad erfarenhet och samtidigt liksom i förbifarten genomsyras av fyra centrala förhållningssätt. Dessutom ska läraren garantera arbetsro, trygghet och trivsel för varje elev, fungera som mentorer, ha utvecklingssamtal varje termin, kunna dokumentera och förklara sin bedömning, skriva omdömen vid ett tillfälle och sätta betyg vid ett annat varje termin… När jag läser läroplanen nickar jag gillande. Nästan allt som står där låter klokt och rimligt. Men lägger man ihop alla tvingande formuleringar på det sätt jag gjort här blir det tydligt hur detaljerad, hur motsägelsefull – och hur ”centraliserad” – den svenska läroplanen är.