Skräcken för oliktänkande

Serien i DN om åsiktsförföljelse vid Lärarutbildningen rullar vidare. Jag ryser och tänker att det kunde varit jag.

jesus.jpgDet kunde varit jag för 30 år sedan som försökte provocera lärare till att säga något dumt och testat gränserna genom att driva en anmälan genom systemet. Så trodde jag att samhället kunde förändras då.

Det kunde varit jag som idag försöker provocera studenterna genom att dra en tanke några steg för långt. Var går gränsen för yttrandefrihet i ett seminarierum vid en högskola?

Jag ser rädda lärare som hukar under tryck från studenter, chefer, politiker, rektorer, media, detaljstyrande kursplaner och blodtörstig allmänhet. Hur går det att skapa självförtroende i ett sådant klimat?

Jag vet bara att rädda lärare utbildar rädda studenter som i sista led utbildar rädda barn i skolorna.

Zarembas text om vad kränkningsbegreppet gör med våra tankar är lysande. Landets lärarutbildningar diskuterar idag samma sak.

Kränkt, kränktare, kränktast

far.jpg

I min lilla skånska värld av blommor har jag valt bort tidningen DN. Men inser att det var ett dåligt val när jag läser Maciej Zarembas text om förhållandena på lärarutbildningen i Stockholm. Jag önskar att det vore en lokal huvudstadsföreteelse men vill gärna diskutera texten med kolleger och studenter.

133 bloggar har kommenterat artikeln – det var värst.

Dessutom inser jag vilken makt det ligger i en anmälan – Aftonbladets lista över landets sämsta skolor bygger på samma ruttna logik: Ingen rök utan eld.

Dagens danska uttryck

bro.jpg

Som barn såg jag mycket på dansk teve. Man skulle kunna säga att “fjernsynet var mitt vindue mod virkligheden” och jag lärde mig läsa med hjälp av danska textremsor. Idag är det mer sällan och jag märker att min danska är lite rostig.

goya.jpgJag är barnsligt förtjust i den danska serien om Anna Pihl och  fnissar åt de små uttrycken som:

– Overhoedtageticke!

– Vafornoed!

– Vabah?

– Ickerettmange…

Men allra ljuvligast tycker jag ändå att chefens hälsning till avdelningen är:

– God arbetslust!

Så vill jag bli hälsad på morgonen.

Har ni andra danska favorituttryck?

Bilden, tolkningen och avsikten

Studenterna kommer tillbaka från sin praktik (vft som vi säger i Malmö) och är fulla av nya erfarenheter att bearbeta. De har fått i uppgift att ta med en bild som vi andra ska beskriva och tolka.

Vi börjar inte med orden eller den skrivna texten. Vi utgår inte från avsändarens avsikt. Vi är inte särskilt intresserade av huruvida bilden är sann eller representativ.

7.jpgVi bryr oss egentligen mest om de känslor som bilden väcker hos oss mottagare. Plötsligt har vi djupa samtal om allvarliga frågor. De som ofta är tysta visar sig vara både kunniga och engagerade i bildtolkning. Befrielsen ligger i att vi går in i ett rum där ingen kan säga vad som är rätt eller fel.

En underbar bild visar nakna barn som målar med fingerfärg och glädjen lyser genom bilden. Vi diskuterar nakenhet och förhållandet mellan sensualism och sexualitet.

Samtidigt undrar jag om studenter och lärare vågar stå upp för barns behov av kroppsglädje i ett område med kritiska föräldrar. Min tes är att personal ofta viker ner sig i sådana här frågor. Under täckmantel av respekt för andra kulturer låter vi bli sådant som kan leda till konflikter.

Men det är bara en teori. I morgon ska jag fundera över var doktorslekarna tog vägen.

Föreläsa om bedömning – lönt…

mosaik1.jpg

Söndagkväll är förberedelsekväll och i morgon ska jag föreläsa om bedömning och betyg för lärarstudenter i termin 4. Högskoleverket har kritiserat lärarutbildningarna för att nyutbildade lärare saknar kunskaper och nu försöker vi rätta oss efter signalerna.

Det är inga problem att hitta material. Helena Korps kunskapsöversikt är en bra start. Hon lyfter bristerna i systemet och betonar malktaspekten i bedömningsakten.

För den som verkligen tror på betyg och meningsfullheten i att beskriva och mäta kunskap är Per Måhls böcker uppmuntrande läsning. Jag delar inte hans entusiasm och frågan är om denna syn på kvalitativa bedömningar verkligen stämmer med Björklunds mer fyrkantiga syn på betyg som flitbelöning och disciplineringsinstrument. Ibland tycks rättvisa vara viktigare än frågan om vad som ska bedömas och belönas.

Betygsliknande omdömen i skolår ett och mål att uppnå i skolår tre. Suck. Å andra sidan finns en förskola som intresserar sig för utveckling ur ett annat perspektiv och gör beskrivningar av barnet utifrån portfoliomodellen och barnets förutsättningar – inte fasta mål, inte medeltal, inte normalfördelningar. Bedömning som stöd – i senaste numret av tidningen Förskolan utvecklas temat. (ingen länk än – förra numret)

På papperet går det att skilja mellan formativa (stödjande) och summativa (sorterande) bedömningar. Jag behöver se det för att tro.

Frågan är hur mycket tvivel en föreläsare kan visa?

Med Kant i tillvaron

kant.jpgLärarutbildning är ibland sorgligt förutsägbar och har ofta begränsade teoretiska referenser (läs Piaget och Vygotskij). I dagens Svd lyfter Anders Burman fram Kant som pedagogisk tänkare och jag reagerar med ett skamset:
– Ojdå – det har vi inte talat om för studenterna!

Jag blir nyfiken och inser att mycket av det vi tror är nytt har djupa rötter i filosofin. När vi kommer till den moderna skolans hörnstolpe värdegrunden (jag vet att det är  ganska svårförenliga metaforer) är det inte svårt att dra linjen tillbaka till teorin om det kategoriska imperativet. Handlingar ska vara generaliserbara och människor ska inte utnyttjas för egen vinning.

Kant beskrivs ofta som en sträng uppfostrare och moralist, men bakom ytan finns också en upplysningsmänniska som intresserar sig för frågan om frihet. De tre huvudlinjerna:

  • disciplinering
  • kultivering
  • civilisering

Går de att översätta till något användbart?

Slutklämmen är magnifik:

Samtidigt bör disciplin inte förblandas med det Kant kallar dressyr, en åtskillnad som kan jämföras med begreppsparet auktoritet respektive auktoritär. Bara för att man tar avstånd från det senare ledet i de båda begreppsparen behöver man inte förkasta det förra. Men lika litet som auktoriteten har disciplinen något egenvärde. Syftet med varje form av disciplin måste i stället vara emancipatoriskt, frigörande.

Jag brukar avråda studenter från längre citat – men ibland måste man.

Så även om disciplin är nödvändig för att man skall vara genuint fri får detta frihetsändamål aldrig glömmas bort. I annat fall reduceras uppfostran till dressyr. ”Genom dressyr har man emellertid ännu inte åstadkommit något”, som Kant så riktigt konstaterar, ”utan det kommer framför allt an på att barn lär sig tänka.” Det är något som man önskar att även Jan Björklund och andra borgerliga och numera också socialdemokratiska skolpolitiker kunde inse.

Tjejsnack – solidaritet

rp.jpgMånga vänner har upptäckt countrymusiken. Inte bara den hippa outlawtraditionen eller den sene Johnny Cash – nej nu är det dags att ta sig an de tuperade damerna som sjunger om sina svekfulla män på pokerkväll. Reba McEntire gör On my own på ett oemotståndligt sätt. Ilska, saknad och stolthet i systrarnas sällskap – jag tror på det och inser att ordet solidaritet har fått en ny dimension för mig. Sådana kompisar vill jag också ha.

Jag blir betydligt mer berörd av countrysångerskornas klaganden än den kända soulversionen med Patti Labelle som inte har samma dramatik – även om det nästan är olidligt vackert när Michael McDonald kommer in.

Min bästa bild

Jag har blivit utmanad av Monika Ringborg och kan naturligtvis inte motstå en så spännande inbjudan.

Eftersom jag är en ganska otålig person och är livrädd för att fastna i eftertankar före – eller reflektion som vi akademiker brukar säga – valde jag snabbt följande bild: (dubbelklicka!)

judiskamuseet.jpg

Egentligen är jag fast övertygad om att en bra bild inte behöver någon förklaring – men vill gärna ge en liten bakgrund

Bilden är tagen på Judiska muséet i Berlin. Ett av rummen är som en hög betongsilo med ett litet fönster 15 meter upp. När vi är där blåser det en kall vind utanför men i rummet är det mörkt och dämpat. Några ungdomar sitter på golvet försjunkna i sig själv. Vi ser att det finns ett avlägset svagt ljus och kanske en strimma av hopp men inser att det är svårt (omöjligt) att ta sig upp till det. Skuggorna på bilden är mina vänner som övermannades av den starka stämningen och gick ut.

Bilden är tagen med stativ och två sekunders exponeringstid. Jag blir fortfarande berörd av den och hoppas kanske locka någon att besöka detta fantastiska museum.

P.S. Jag kunde inte motstå frestelsen att komplettera bilden med hur det ser ut om man tittar upp mot ljusinsläppet.

b2.jpg

Nu återstår att skicka inbjudan vidare

Soffies moment

Freonblogg

Metabolism

Lancefestivalen

Fredrikbloggen

+ alla andra som känner sig manade!

Länka gärna hit så att det går att följa tråden!

Rapport från verkligheten

Religionen är inte död – i alla fall inte att döma av de praktikbesök jag har gjort i veckan. Ofta är det utgångspunkt för kreativa övningar inom bild och drama. Ibland även utgångspunkt för allvarliga samtal om staten Israels existens.

Idag har jag lyssnat på berättelsen om hur Gud befallde Moses att föra judarna ut ur Egypten. Det är ganska kraftfulla påtryckningsmedel Gud använder. Stavar som blir ormar, paddor och gräshoppor förstår jag – men att döda det äldsta barnet i varje familj – det är tungt!

mos3.jpg

För övrigt kan jag rapportera att även Gustav Vasa lever och att äventyret på hölasset är den givna höjdpunkten i alla historieundervisning! Det känns väldigt tryggt.

Tanken på att diskutera nationalstatens uppkomst i anslutning till Gustav Vasa vore djärvt – men inte omöjligt tänker jag (som alltid letar efter trådar till nuet)