I Sverige finns många regler och vi beskrivs ofta som ett lydigt folk. I Paris tänker kanske folk och polis annorlunda, men det är möjligt att vi överdriver skillnaden i mentalitet.
Är det 9 meter från hörnet vi får parkera?
Jag är inte så bra på bemärkelsedagar, men tänker faktiskt fira ett stillsamt ettårsjubileum som bloggare. Inser att det har hänt en hel del med mig under året och att jag utvecklat ett lätt beroende som jag inte var beredd på.
Jag funderade på att utforma jubileumstexten som ett benrangels tacksamma bön till sina läsare – och det blev lite väl högtravande och patetiskt. Så – kära läsare :
– Hjälp mig att inte tveka, inte såra i onödan och framför allt – inte bli alltför självupptagen.
Nu är jag redo för ett nytt år!
Det är svårt att vara förälder och vi har ofta en stark längtan efter att kunna skydda våra barn från världens ondska. Samma iver att undvika katastrofer präglar skolor och förskolors planering av verksamhet och lokaler. Vi vill veta vad barnen gör och tanken på allt som kan ske i smyg skrämmer oss.
Därför ser jag att många förskolor tar bort buskar där de hemliga lekarna har försigått. Kuddrummen öppnas upp till läsverkstäder och bibliotek. Allt för att personalen ska må bättre och kunna säga till föräldrarna:
– Jag vet vad ditt barn har gjort idag!
På samma sätt har många föräldrar drabbats av osäkerhet när det gäller vad deras barn gör på nätet. Råden från experterna har varit entydiga: Kontrollera! Sätt datorn i vardagsrummet eller köket. Du måste ta ditt ansvar som förälder och sätta tydliga gränser.
På skolorna tar lärarna den enklaste vägen. Förbjud Lunarstorm och MSN. Listan på förbjudna webplatser blir snabbt lång och hopplöst föråldrad. Det trygga goda internet finns inte – på samma sätt som ingen kommunikation skulle kunna vara allt igenom säker. Både bilar och telefoner har sina moraliska komplikationer. En nollvision mot mobbning får underliga konsekvenser.
Mer sällan har någon betonat tonåringens rätt till integritet eller funderat över hur ömtåligt bandet mellan barn och föräldrar är. Grundtonen måste var tillit och då kanske full kontroll inte är möjlig eller ens önskvärd.
I dagens Sydsvenska beskriver professor Stattin ett annat förhållningssätt som gör mig glad. Läs även de goda råden.
Svenska dagbladet lyckas ofta hitta spännande ämnen och lyfta dem till en drabbande nivå. Idag börjar en serie om barns brist på anknytning till föräldrar och det är svårt att inte fångas av tanken på att vi lever i en kultur som dyrkar det självständiga och oberoende barnet. En sorts ideologiserad kompetens som gör att det ömtåliga samspelet mellan föräldrar och barn går snett.
Artikeln beskriver tester som diagnostiserar brister i relationen och på ett plan är det upplagt för normativ reaktionär kärnfamiljspropaganda och hyllningar av modern som ensam vårdgivare – samtidigt är ämnet alldleles för viktigt för att avfärdas i politiska termer.
Vi har en skola som ofta framträder med kompensatoriska anspråk. Läraren får vara trygghet och normgivare där föräldrarna har abdikerat. Hur gick det till?
Risken är att vi drabbas av den stora kollektiva anknytningen till mamma staten – hon som ska skydda oss mot alla livets besvikelse. Den moderna guden Rättvisa dyrkas av alla som tror att detta skapas uppifrån. Kan vi stämma staten för att vi har fått för lite kärlek – är inte det en rättighet?
Min far var lantmätare och kartor har alltid varit en viktig del av mitt liv. Gärna detaljerade och högupplösta flygfoto eller ekonomiska kartor som utmanade mitt behov av kontroll.
S-t-ä-m-m-e-r k-a-r-t-a-n?
V-a-r ä-r j-a-g?
På samma sätt är det med språket och orden idag – finns det något bakom ljuden och bokstäverna? Kan vi använda språket som karta för att förstå vem vi är? Vad händer om vi tror mer på orden än på upplevelserna?
Jag har upptäckt lantmäteriets webtjänst och försjunkit i de historiska kartorna. Välgjorda och konstfulla reglerade de böndernas liv – skiften och bäckregeringar, avstyckningar och avsöndringar. Allt finns i arkivet.
Frågan är vilken skala som jag behöver för att kunna orientera mig. Går det att ha ett stort och litet perspektiv samtidigt? Går det att förstå landskapet utan ett historiskt perspektiv?
Det är inte längre bara “nu”, “här” och “jag” – kartan öppnar världen.
Jag brukar undvika passiva verbformer men här gillar jag meningen. Vem är det som ska använda sanden? Vad ska de ha den till? Sådana frågor blir mindre betydelsefulla – sanden finns och den är till för att användas.
Lådan finns på gränsen mellan kronoväg och frälseväg norr om Tåghusa. Kanske är det statens (vägverkets) sätt att visa på en bild av det allmännas generositet? På grevens mark är vi välkomna till fots.
Klickbar bild
En bit fram har greven spelat plockepinn i skogen.
De flesta av husen på ägorna är sålda till förhoppningsfulla renoverare – en del har satsat på ventilation.
Jag går på bokrean och hittar en gammal favorit. Lars Forsell har skrivit en dikt som är hyllar språket som betydelsebärare. Tydligheten är viktig och ibland livsavgörande.
Jag måste använda ord – ur Oktoberdikter
Antagligen har många svensklärare försökt övertyga barn om vikten av ett stort ordförråd genom bilden av kaptenen som står på bryggan på sitt stormpinade skepp och förgäves ryter:
– Reva dom där!
Så byggs en auktoritet upp. Genom ett funktionellt yrkesspråk konstrueras bilden av en kunnig person som utövar ett hantverk.
I lärarprofessionskursen diskuterar vi vad som utgör grunden för läraryrkets legitmitet och det är lockande att hämta inspiration från grupper med status och fackspråk: juristen, kemisten, kirurgen – ja även traditionella hantverksyrken har idag egna begrepp som utestänger oss andra.
Min utmaning är att översätta Lars Forsells dikt till en annan yrkesgrupp – och idag jag försöker med något som jag kallar “lärarna”
Jag måste använda ord
när jag talar till er!
Tänk er lärare
i en förberedelseklass, en särskild undervisningsgrupp,
en ålderintegrerad fritidsklubb, en särskolegrupp med högfungerande autister,
en fristående gymnasieskola, en förskoleklass, ett fritidshem
med molnet av kursplanemål över sig:
fakta- och färdighetsmål,
värderings- och förståelsemål,
strävansmål, uppnåendemål,
individuella och kommunala mål.
När det blåser till mediestorm
kan han väl inte bara peka
med handen
och ropa: Uppnå dom där!
Det skulle se ut.
Snickaren har en låda med fackord
Muraren sina
och den som skall styra en barngrupp
kan väl inte bara gasta i stormen:
Du där gör fel! Håll inte på så där!
Jag måste använda ord
när jag talar till er
Ni måste lära er ord.
Äsch – idén var bättre inne i mitt huvud och jag tror inte lärares yrkesspråk är vägen mot högre status. Risken är stor att det fungerar utestängande och förminskande mot barn och föräldrar. Dessutom kanske inte det är kommenderandet som är kärnan i professionaliteten. Tänk om det är viktigare att lyssna än att tala.
Det skulle vara spännande att se om barn kunde översätta dikten till sin värld. vad krävs för att bli framgångsrik i World of warcraft – vilket fackspråk behövs där?
Jag har fått (nåja) biljetter till Rufus Wainwright på Ystad teater den 8/4 och ser verkligen fram emot konserten. Om ni möter en högskollärare i nätstrumpor och högklackat nynnande på Judy Garlandsånger, ja då kan det vara jag som testar lite gränser.
Tysta tankar 