Dagens folkpartistiska stolleprov 2

Jan Björklund driver hos K G Bergström förstatligandet av skolan som en kommande folkpartistisk valfråga och det är med ganska rundahänta löften om höjda löner och ökad status han försöker locka väljare.

Jag, som är statligt anställd vid en högskola, vet att det finns en hel del kommunanställda lågstadielärare som genom generösa påslag vid kommunaliseringen fortfarande befinner sig högt över min löneposition. Vilka pengar är det Björklund tänker använda för framtida löneökningar?

Dessutom är jag nyfiken på hur han ser på de lärare som arbetar inom förskola och fritidshem? Omfattas de också av denna plötsliga generositet?

Troligen inte – troligen aldrig på tiden…

Läraryrkets status är komplicerad fråga. Förenklingsminister Björklund är inte lämpad att ta hand om den. Lärarutbildningsutredningen HUT:s allmänna och förvirrade tankar om statushöjning genom tester och höjda krav är inte ägnade att höja förtroendet för en regering som har gjort den ofrivilliga komiken till sin egen konstart.

När andra grupper beskriver status som en form av personlig frihet, flexibilitet och autonomi – då tror fp att vägen mot professionalitet går genom detaljstyrning, kontroll och hierarkier.

Spåren från Postverket, Televerket och Statens Järnvägar förskräcker. Utförsäljning och slakt är väl ord som först dyker upp – snarare än långsiktig välskött verksamhet.

landsmote

Landsmöte?

Filosofiska rummet om det gäckande jaget

koinge2Filosofiska rummet om jaget den 8/2.

Jag känner mig mer och mer som Arja Saijonma:
– Vem är du, vem är jag?

“Det är möjligt att tänka sig ett jag utan ett språk”

“Djur som jagar belamrar inte huvudet med tankar”

“Älgjägaren tänker inte på att han står i skogen och jagar”

“Med språket förpackar vi tankarna så att de får plats i arbetsminnet”

“Jaget går inte att avgränsa vetenskapligt”

“Att beskriva jaget är som att definiera potatismos genom att röra i det”

“Kan man reducera jaget till sina beståndsdelar?”

“Medvetandet definieras genom sitt fenomenologi – sitt sätt att uppleva rummet”

“Ett pågående val som tillåter oss att göra medvetna rekonstruktioner och föreställningar om framtiden”

“Jaget är förknippat med tanken på att jag kan tänka om mina egna tankar”

“Ett evolutionärt överlevnadstrick är att kunna variera sina tankar – det är bättre att lura mammuten än att slåss mot den”

“Om en robot ska vara användbar måste den vara oförutsägbar”

“Du har en genväg till andras sätt att tänka och känna – din hjärna är byggd för att du ska tolka andras handlande utifrån dig själ

“Skulle det inte varit bättre om vi identifierat oss med begreppet vi?”

“I grupper som kostnaderna för att avvika från gruppen stor och då blir viet starkt”

“De flesta val om vad som är viktigt eller ej kan vi göra helt omedvetet”

“All social interaktion bygger på att vi tar beslut omedvetet under bråkdelen av en sekund”

“Många beslut tas utan jaget – det är förlåtande och kommer efteråt och tar åt sig äran”

På lärarutbildningen  romantiserar vi ibland tankefiguren ” den reflekterande praktikern” som en person med förmågan att t-ä-n-k-a om sitt handlande. Efter att ha hört Filosofiska rummet anar jag att denna ganska banala självklarhet kanske ändå måste formuleras i slagordsmässiga former.

Dels för att det tycks finnas personer som enbart handlar och aldrig tänker (I min evolutionära världsbild borde de vara dömda till undegång).

Å andra sidan lär det finnas personer som befinner sig i någon form av teoretiskt rum och inte intresserar sig varken för handlingar eller deras konsekvenser.

Jag har aldrig mött någon av dessa personlighetstyper – men vi behöver dem kanske som avskräckande exempel eller referenspunkter?

Eller finns reflektionsbegreppet för att vi ska kunna monopolisera tänkandet och trycka ner de studenter som inte tänker på vårt sätt – det vore ett sant övergrepp.

Mer spännande är då frågan om det är möjligt att befinna sig i ett tillstånd där jaget inte fungerar som ett filter mellan människan och världen. Att befria sig från jagets och medvetandets tyranni kanske låter väl djärvt – men filosoferna tycks se fördelar med ett mer intuitivt förhålllningssätt. Evolutionära fördelar.

Själv har jag gett upp tanken på att bara säga kloka saker. Det tar alldeles för mycket energi om jag ska styras av rädsla i stället förlust.

Efter att ha hört Filosofiska rummet har jag fått en del redskap att sätt ord på detta jaglösa tillstånd. Detta kan vara början på en anti-intellektuell period.

Eller inledningen på en tid av högre medvetande…

Det är svårt att stå vid sidan om nu

malmo1

Fem händelser med Malmöanknytning utmanar mig på olika plan.
1) Demonstrationen för yttrandefrihet och Israels rätt att existera hotas av inte så fredliga motdemonstranter. Sydsvenskan. 2 , 3, , 4 , Knuff
Vilken sida av Stortorget ställer jag mig på?

2) Svenskan beskriver i ett stort reportage hur Sverigedemokraterna etablerar sig på den skånska landsbygden och hur främlingsfientligheten breder ut sig. En viktig fråga är hur de etablerade partierna ska förhålla sig om SD kommer in i riksdagen. Vill jag att de ska behandlas som ett demokratiskt parti?

3) De rasistiska och våldsbenägna poliserna sprider skam över en stor yrkesgrupp. Sydsvenskan Går polisens anseende att rädda bland invandrare och ungdomar? Är inte polis och lärare en del av samma statliga maktutövning?

4) Den mördade 26-åringen begravdes i veckan. De häktade ungdomarna fortsätter att tiga och spekulationerna växer. Flashback Skräckscenariot är ett hatbrott mot svensk homosexuell av radikala islamister. Hur skulle rättsväsendet se på ett rasistiskt brott mot svenskar?

5) Låtsasutredningen om radikala islamistiska grupper visade vara ett svårt bakslag för regeringen – men fanns det något i den som var värt att diskutera trots de vetenskapliga bristerna? Länk 2

Google gör oss dumma och lata

Elza Dunkels skriver i Computer Sweden om faran med att överlåta tanken på bildning till Google. Jag har nog också en känsla av att bakom de fantastiska möjligheterna i sökmotorlandet öppnar sig en del skrämmande perspektiv.

Den största faran är väl en hotande fragmentariseringen. Allting går att reducera till en uppsättning fakta eller “information”. Berättelserna och sammanhangen försvinner. Detaljerna tar över.

Jag saknar också de uppslukande och prestigefyllda nattliga grälen om vem som egentligen spelade bas på singeln från 1969.  Nu bryts förtrollningen genom några knapptryck och vi obotliga besserwissrar riskerar att avslöjas i vår ömkliga nördighet.

HUT, genus och Let´s dance

Jag har tidigare relativt mångordigt beskrivit hur Lärarutbildningsutredningen HUT ser på genusfrågor och fenomenet män i skolan.
Länk
Om hållbarhet är ledord får det allvarliga konsekvenser på många plan och jag kommer att diskutera detta olyckliga ord från två perspektiv.

1) Den hållbara mansrollen.
Statistiska undersökningar och lösa spekulationer förstärker bilden av att männen är:

  • statusberoende
  • lönefixerade
  • ämnesromantiker
  • flexibilitetslängtande
  • omsorgsovilliga
  • skolutvecklingsmotståndare (för många möten)

Kvinnorna antas då vara ointresserade av sådana bagateller som status, lön, flexibilitet och karriärmöjligheter – utsikten att få vara en del av traditionell omsorgskultur är kanske belöning nog.

2) Den hållbara skolan.
Förslaget befäster uppdelningen mellan grundlärare och ämneslärare och eftersom inte utredningen anser att förändring är möjlig eller önskvärd är det en naturlig konsekvens att männen ska lockas till de senare årens ämnesläreri – där de inte riskerar att utmanas i sin hållbara mansroll utan får ta del av den status som utredarna av tradition placerar hos ämne och äldre barn.

Eftersom varken skolan eller mansrollen beskrivs som föränderlig framstår det som ett mysterium varför män ska lockas att arbeta med yngre barn.

Jag ser det ur ett annat perspektiv. Framför allt stämmer inte utredarnas beskrivning av hur män egentligen är med mina erfarenheter. Diskussionen om manlighetens variationer går inte att föra utifrån förenklad statistik och spekulativa fördomar. Dessutom menar jag att dessa män även är en del av skolans ständiga förändringsarbete. De utmanar skolkulturens traditioner och hotar därigenom själva tanken på hållbarhet.

Tänkt scenario
Höstens antagningar till Barndoms-och ungdomsvetenskapliga programmet har kommit tidigt och jag ögnar igenom listan. Några namn förefaller mig välbekanta från ett populärt teveprogram. Bland de sökande återfinns:

1) Hasse Aro som med sin målmedvetenhet och stabilitet gett hopp åt många brottsdrabbade personer. Här har vi mannen som förkroppligar värdegrundsarbetet på ett mycket handfast sätt. Bakom den barska ytan anar vi brunnar av empati. Bristerna i smidighet kompenserar han genom träningsvilja och uthållighet.

2) George Scott är den perfekta blandningen av otämjt vilddjur och ömsint familjefar. När motivationen sviker kallar producenten in hans barn som får peppa George i sambans virvlar. Bristerna i taktkänsla kompenserar han med fysisk styrka och ett vinnande leende

3) Carl-Jan Grankvist representerar en manlig omsorgskultur av storslagna och välorganiserade mått. En svårbestämd sexualitet kombineras med humor, verbal förmåga, djup yrkesstolthet och mänsklig värme.

4) Niklas Wahlgren är den tekniske läraren som med sitt förvånansvärt slitna pojkbandsansikte visar sig ha ett förflutet som såväl barnprogramsledare som musicalstjärna. Han är vikarien som vi kan slänga in i alla ämnen och stadier – kanske en aning ytlig, men alltid engagerad och väl förberedd.

5) Morgan Allinger är en annan favorit. För femton år sedan såg jag honom i föreställningen Clowner och det är fortfarande bland de roligaste teaterupplevelser jag haft. Morgan är rytmisk lekfull och levande – med en kroppsbyggnad som döljer oanade akrobatiska förmågor. Han har också varit barnprogramsledare och har en dokumenterad pedagogisk förmåga att skapa engagemang kring hållbar utveckling som programledare för Tippen.

6) Magnus Samuelsson är naturligtvis den givne stjärnan bland de nyantagna studenterna. Med sina två meter har han en naturlig överblick över undervisningen och den fysiska auktoriteten som världens starkaste man åtnjuter motsvaras av en inre styrka som tevetittarna börjar ana konturerna av. Magnus förenar machotangokavaljerens erotik med sambacharmörens glittriga sensualitet och det är inte bara Tony Irving som faller pladask. Den nye mannen har härmed fått både kropp och ansikte.

Som lärarutbildare är det en utmaning möta dessa erfarna mäns bilder av lärarens uppdrag – men jag ser fram emot terminsstarten med skräckblandad förtjusning. Vi kanske får tänka om i vissa undervisningsmoment…

Akademisk floskeltopp

rodfargPå lösa grunder tror jag att vi är på  väg in i en ny fas. D-ordet och K-ordet  (Diskurs och Kontext) tappar mark och i stället seglar de meningslösa sammansättningarna upp som oväntade vinnare på den akademiska floskeltoppen. Jag presenterar en liten lista som är inspirerad av en stunds håglöst visionsarbete.

1) Medvetna satsningar
Har någon sett en omedveten eller medvetslös satsning? Jag vill gärna att ni beskriver den – för jag har ingen aning om hur det skulle  se ut eller gå till.

2) Studentaktiv undervisning
Uttrycket antyder att det skulle finnas någon form av undervisning där studenterna inte är aktiva och jag undrar om det verkligen är fråga om undervisning i så fall? Allt lärande förutsätter någon form av aktivitet och verkligt lyssnande aktiverar tidigare erfarenheter. Eller har jag missat något?

3) Det självständiga arbetet
En synnerligen obehaglig idé som har gjort sig bred inom högskolevärlden. Tanken skulle vara att stora delar av den övriga undervisningen skulle vara osjälvständig  – men att det skulle beredas plats för eget självständigt tänkande inom vissa väl avgränsade moduler. Jag menar att denna form av kompensatoriskt tänkande är en intellektuell härdsmälta av värsta slag.

Skamsna eländiga ursäkter!

Jag bad om hjälp att hitta musikvideofilmer och nu fattar jag att akismet-filtret har slagit till och tagit bort en hel del kommentarer!

På mitt mest hundaktigaste och krypande sätt vill jag nu försöka återskapa det förtroende som jag kanske har haft!

Jag erkänner att jag inte riktigt fattat hur det där spamfiltrer fungerar men ska ta till vana att kolla kön oftare – det har fungerat bra tidigare och nu är det kanske någon nyinställning som hindrar Youtubelänkar…

Förlåt igen!.

Missa inte tipsen!

Inre och yttre kartor – ett HUT-löst perspektiv

Jag försöker förstå hur Björklund och Franke tänker om skolans framtid. Bakom Lärarutbildningsutredningen HUT:s förslag finns kanske en karta över svensk skola. Frågan är vem som ritade den och när? Vem tog sig rätten att beskriva skolan i dessa grälla färger? När blev förenklingen politiskt möjlig?

Jag tröstar mig med en vacker karta över trakterna kring S:t Olof. Klicka och njut av detaljrikedom.

karta-stor1

1812-1820 red den tappra fältmätningsbrigaden runt och kartlagde den skånska landsbygden. Resultatet blev en rekognosceringskarta. De mystiska tecknen markerar olika former av vegetation.

Läs mer

Jag vandrar runt och letar efter spår från den tiden. Mycket är förändrat men själva förändringen är också spännande och ofta vacker. Markerna bär på hemligheter.

Om jag vill veta mer om tomtgränser och avstyckningar går jag till häradskartan (förstora!):

stolof

Konstruktionismen använder liknelsen med inre kartor som ett sätt att åskådliggöra vad kunskap är och hur den förändras genom anpassningar till nya intryck. Våra världsbilder uppstår i samspel med omgivningen. Hållbarhet är inget självändamål.

Det jag kallar kunskap kan vara en vag föreställning om något som jag lyckas beskriva på ett sådant sätt att det framstår som meningsfullt för någon annan än mig själv. Dessa beskrivningar – eller yttre kartor – är tillfälliga konstruktioner och värdet högst tidsbegränsat. Jag behöver dem för att orka leva och våga handla -men den största faran är kanske om jag verkligen börja t-r-o på dessa kartor och förväxlar dem med verkligheten.

Inom militären finns ett talesätt om att ifall det föreligger skillnad mellan kartan och verklighet – då gäller kartan.

När jag är ute och vandrar blir glappet mellan kartorna och terrängen synligt. Någon form av kunskap uppstår i mina försök att tolka skillnaderna mellan de sinnliga intrycken och de yttre kartor som ritades för nästan 200 år sedan. Försiktigt lägger jag pussel.

Försiktighet tror jag inte finns på Björklunds dagordning.

Min nye hjälte

I Svenska dagbladets serie om flexibilitet presenteras idag savanten Daniel Hammet.

Daniel Tammet har så kallat savantsyndrom och Aspergers syndrom, högfungerande autism. Han är exceptionellt bra på huvudräkning och har europeiskt rekord i memorering av talet pi (22 514 decimaler).

Jag hittade en länk till 50 000 decimaler – men tycker nog att det är att överdriva…

Äntligen finns ett hållbart kunskapsinnehåll att bygga upp den nya skolan på. Kanske kan detta bli kärnan i den hållbara lärarutbildningen HUT.