Puffbyxornas återkomst 2

I ett annat sammanhang ställde jag frågan: Varför behövs män i skolan?

Reaktionerna har varit skiftande. Någon menar att själva frågan är insinuant och kränkande. Ett förbjudet ämne i ett modernt samhälle.

Andra anser att det är essentialistiskt och biologistiskt att tillskriva männen en särskild kvalitet som skolan skulle lida brist på. Genus är en social konstruktion och blotta tanken på koppling mellan kön och egenskaper en illusion.

Ytterligare en grupp menar att det nog är männen som behöver skolan och förskolan för att kunna utveckla sin fulla mänsklighet.

En ganska högljudd hop tycker att det handlar om rättigheter och att inga ansträngningar får lämnas oprövade förrän vi uppnått det heliga 50/50-målet.

En tystlåten skara mumlar att skolan klarar sig nog ganska bra utan de där männen som kommer in och tar plats genom könsmakt.

Några tycks se jämställdhet som en arbetsmiljöfråga och pekar på det förbättrade psykosociala arbetsklimatet.

Många sätter tilltro till att dessa manliga lärare ska vara förebilder för unga pojkar som växer upp utan närvarande fäder. En sorts kompensatorisk fadersfigur som det goda samhället tillhandahåller.

En tradition försöker koppla skillnaderna mellan män och kvinnor till ett evolutionärt perspektiv – nånting om olikhet som faktor för attraktion och fortplantning.

Själv ser jag begränsningar i alla de ovan skisserade perspektiven och inser att den tid närmar sig när jag kommer att avkrävas en egen ståndpunkt. Var står jag i frågan? Förutom att jag gillar puffbyxor?

Vem bestämmer vad som är normalt?

kl1

Min vän Kristian Lutz har skrivit en spännande avhandling som heter:

Kategoriseringar av barn i förskoleåldern – Styrning & administrativa processer

Boken finns att ladda hem från skolporten:

Länk

Jag lyssnar på disputationen och funderar över alla dessa stödåtgärder. Här gäller det att passa in. Hörsalens väggar kryper närmare och snart känns det som om de lutar över mig.

dscf1610

Professorsfrossa

Jag befinner mig i den akademiska världen men försöker inta en ganska distanserad hållning till alla titlar som bär upp hierarkierna.

– Jaha, du har disputerat. Det var väl trevligt…
–  Se där, nu blev du lektor…
– Ojdå, har du fått en docentur. Det var på tiden…

Jag är alltså svår att imponera på. Ändå var det med viss svindel jag i fredags fick veta att två kompisar har befordats (jag trodde det bara var inom det militära)  till professorer.

Grattis Sven!

Grattis Tomas!

Nu blir det svårt att fortsätta beskriva professorer utifrån min lätt fördomsfulla Professor Kalkyl-schablon. Med sådana professorer finns det hopp även för pedagogiken  och kulturgeografin!

När det gäller min egen akademiska karaktär blir det väl ungefär  som med Lucy Jordans resa genom Paris i den där öppna sportbilen. Den varma vinden kommer inte att blåsa i mitt hår.

Helt nödvändig länk

Klickbara professorsskuggor:

pr

Hotell Erfarenheten

När jag är på lite svajigt humör läser jag gärna Claes Hylingers Hotell Erfarenheten

I yngre dagar tänkte jag ofta på varifrån jag kom och vart jag var på väg. Jag var övertygad om att jag kom från någonting bra och var på väg mot något ännu bättre. Nu tänker jag annorlunda på den saken, dock utan att ha ändrat mig.

Boken är ett äkta glädjepiller men baksidestexten gör mig bekymrad. Där kallas författaren “den manliga motsvarigheten till Bodil Malmsten” (Tara) – jag tror att det är en komplimang båda parter klarar sig utan.

erf

Grader i helvetet 4

Nu har jag sett Björklund presentera Förskolelyftet och den första halvan av presskonferensen klarade han sig ganska bra. Värre blev det när han skulle förklara hur en förkortad utbildning skulle ge högre status för förskollärare.

Annars var det som vanligt:

Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna,bimetal_thermometer Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, bimetal_thermometerLäsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna,

Om det skulle finnas något kvar av mitt goda humör försvinner det efter ett besök på Skolverkets hemsida där de största rubrikerna är:

Större grupper i förskolan

Hösten 2008 gick det 5,3 barn per anställd i förskolan jämfört med 5,2 barn året innan. Samtidigt som personaltätheten minskar blir grupperna större. I familjedaghemmen är utvecklingen omvänd, där har personaltätheten ökat och grupperna minskat i storlek. Det visar Skolverkets statistik över förskoleverksamheten hösten 2008.

42 kommuner klarar inte förskolans platsgaranti

42 kommuner räknar inte med att klara platsgarantin i vår till förskolan. Det är tre gånger så många som i höstas. Allt fler kommuner planerar också tillfälliga lösningar för att klara garantin – lösningar som drabbar både barn, föräldrar och personal.

Så var det med den “offensiva satsningen”. När Björklund anklagar dagens  Lärarutbildning för att jaga bort studenter från yrket är det ganska långsökt. Det vore rimligare om han studerar förhållandena i dagens förskolor.

Kanske har vår utbildningsminister “otur när han tänker”?

Det finns grader i helvetet 3

glassEn driven bloggskribent bör helst  befinna sig i ett lätt koleriskt tillstånd. Eftertänksamhet är ingen merit och ibland förvånas jag över min egen ilska och energi. Men det är en opålitlig kraftkälla och nu försöker jag distansera mig från bilden av mig själv som åsiktsmaskin.

Jag experimenterar med att säga:

– Jag vill inte!
– Jag har ingen aning!
– Jag bryr mig inte!
– Jag orkar inte!

Just idag har kolerikern förvandlats till sangviniker och jag prövar mig fram i lättsinnets värld. Går de två personligheterna  att förena i samma kropp?

Drömmen om harmoni kanske ska få fortsätta att vara en dröm. Antagligen är ilskan en del av mig själv – adrenalin som drog.

Kanske är det rädslan för likgiltigheten som driver mig. Där är det verkliga helvetet.

Jag ska läsa regeringens beslut om förskolelyftet och räknar med att harmonin är ett övergående stadium.

Det finns grader i helvetet 2

Jag läser Skolverkets Redovisning av uppdrag om Förslag till förtydliganden i förskolans läroplan – Delrapport och pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det finns formuleringar som antyder att Skolverket inte vill spela med i den pedagogisering av barndomen som regeringen vill driva igenom, men Skolverket är naturligtvis en lydig myndighet

Förändringarna i läroplanen ska syfta till att förstärka förskolans pedagogiska uppdrag och leda till en ambitionshöjning i verksamheterna.

Vad är det för låga ambitioner som åsyftas? Vilka undersökningar har avslöjat dessa brister? Går pedagogerna och slöar?

I uppdraget anges som skäl för detta att förskolans potential att stimulera barns naturliga lust att lära inte har utnyttjats fullt ut.

Jag undrar över begreppet “naturlig lust att lära”? Finns det en “onaturlig lust att lära” som har spelat pedagogerna ett spratt

Förskolan ska i högre utsträckning än i dag ge tidig pedagogisk stimulans för barns språkliga och matematiska utveckling

Varför tror jag att detta innebär styrning mot strukturerad lektionsliknande undervisning? Jag måste återvinna min tro på myndigheternas ord. Fortsättningen antyder att författarna hör min oro och försöker avstyra den.

Samtidigt understryks att grundläggande förskolepedagogiska principer ska ligga fast.Detta innebär att synen på sambandet mellan pedagogik och omsorg ska kvarstå. En hörnsten i förskolans uppdrag är att erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet i den dagliga verksamheten.

Och nu känns det nästan tryggt.

grader

Det finns grader i helvetet

grader

Förskolans läroplan ska förtydligas och i enlighet med regeringsuppdraget presenterar Skolverketen en delrapport med sin tolkning.

Länk

Skolverkets hemsida finns en ambition att komma i kontakt med fältet och forskare. I min paranoida värld är det Björklund & co som har fått kännedom om att det fortfarande förekommer lek på landets förskolor och nu förbereder ett avgörande slag mot verksamheten.

Men jag har haft fel många gånger och har det gärna igen!

När HSV skjuter Björklund i foten

Jag har tillsammans med Rasmus och Fredrik från studentkåren skrivit ett debattinlägg i Sydsvenskan om HSV:s rapport Man ska bli lärare

Länk till Sydsvenskan

Det är svåra frågor och lätt att halka fel bland genusteorierna – jag citerar slutklämmen:

Idag vill samhället ha allt större kontroll över vad som sker i klassrummet. Det tidigare flexibla läraryrket tappar i status och attraktion. I ett intressant avsnitt kritiserar rapporten från Högskoleverket lärarutbildningsutredningens förslag om avgränsade studiespår och förkortade utbildningar i skarpa ord:

”För att attrahera män till inriktningarna mot förskola har det också visat sig vara viktigt med möjligheter till en bred ingång. Det har också varit viktigt med samband mellan inriktningen mot förskoleklass och övrig lärarutbildning, för möjlighet till rörlighet och flexibilitet. Som den här studien har diskuterat så attraheras inte männen av kortare utbildningar med liten möjlighet till ämnesfördjupning. (…) Bristen på män skulle därför riskera att bli ännu större på den del av lärarutbildningen där bristen redan är som störst.”

Lärarutbildningsutredningen vill återskapa 60-talets skola och det är lätt att se dess fasta stadie­indelningar som kvinnofällor. Om Jan Björklund vill locka fler män till skolan måste han göra upp med både det likhetsfeministiska perspektivet, som förnekar skillnader mellan män och kvinnor, och de mansklichéer som skisseras i Högskoleverkets rapport. Det första steget är att våga föra en öppen diskussion om varför männen behövs i läraryrket och på vilket sätt fler manliga lärare skulle kunna bidra till att förändra den svenska skolan.

Sydsvenskan har stängt av kommentarsfunktionen – men jag är nyfiken på hur ni tänker!

foten

Äntligen – en viktig rapport

HSV:s rapport om hur män ska lockas till skolans och förskolans värld har kommit.

Man ska bli lärare

Läs den och sprid den!

Jag har varit med i referensgruppen och ser fram emot att diskutera innehållet. Allt är inte glasklart och det finns drag av kompromiss över texten.

rock