Mannen under trappan – teveserien

Uppdatering: Nedanstående skrev jag för två år sedan. På söndag börjar teveserien Mannen under trappan (Sydsvenskan) som bygger på en bok jag plågade mig själv och omgivningen med när den kom ut. Nu är jag full av förväntan och hoppas att det kan bli spännande diskussion om manlighet, civilisation och klasstillhörighet. Jonas Karlsson tror jag är ett bra val till huvudrollen. Missa inte!

Gammalt inlägg:

man1.jpg

Jag ser att Marie Hermansson har skrivit en ny bok Svampkungens son. Anmälarna tycks vara osäkra på hur den ska tolkas och vilken genre som den tillhör. Är det saga, fiktion – eller något mer verklighetsnära? Vi läsare är bekväma varelser och vill gärna veta hur mycket vi ska våga tro på berättelsen och hur mycket tvivel vi ska utsätta texten för. Jag blir nyfiken.

Hennes förra bok Mannen under trappan har förföljt mig sedan förra året och jag trakasserade länge min omgivning med famlande tolkningsförsök.

Huvudpersonen är en faderslös kommuntjänsteman med arbetarbakgrund som flyttar in i ett hus tillsammans med sin vackra konstnärliga medelklasshustru och sitt barn. Den vardagliga tonen i berättelsen ersätts av ett mardrömslikt tillstånd där en trolliknande figur som bor under trappan hotar att ta över hans liv, hans fru och hans barn. Slutet ska inte avslöjas – måste läsas!

Kanske handlar berättelsen om anpassningens pris och hur det är att förlora sig själv. Vem är mannen under trappan? En verklig figur? En dröm? En projektion?

man2.jpgJag vet bara att historien inte vill släppa taget om mig och att jag ofta funderar över faran med att tappa kontakten med sitt ursprung. Kanske är berättelsen alltför biologistisk för att passa in i en likhetsfeministisk diskurs och det går nog att hitta essentialistiska och manlighetsromantiska drag som blockerar läsningen. Korsningen mellan klass och genus komplicerar en normativ tolkning.

För mig är Robert Blys Järn Hans fortfarande en inspirerande bok – trots att resultatet delvis blev en lite fjompig amerikansk mansrörelse där män försökte hitta sig själv genom att banka på stubbar i skogen.

Jag trodde att den boken tillsammans med Susan Faludis Ställd skulle färga debatten om manlighet. I Sverige är det som om de inte har funnits. Fel budskap i fel tid? Försoning och förståelse passade inte in i 90-talets militanta feminism. Det skulle helst vara klara fronter och tydliga syndabockar.

I postmodernismen dekonstruerar vi allt som inte passar oss. Tanken på att det går att förlora sig själv bygger på att vi vågar tänka oss något som vi kallar “själv”. Något verkligt och (håll i er!!!) något naturligt.

Och nu fick jag bita mig själv i tummen för att inte använda distanserande ironiska “”-tecken.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Ett anspråkslöst förslag

Jag får mycket uppmuntran från kolleger efter debattartikeln i Sydsvenskan. Någon menar att det är dumt att förstärka motsättningen mellan adjunkter och lektorer och att “det faktiskt finns lektorer med både lärarexamen och undervisningserfarenhet”. Det är sant och jag ska försöka undvika den formen av onödiga påhopp.

Mer besvärande är tystnaden från den disputerade bänken. Kanske är det karriärmässigt självmord att ta ställning i en känslig fråga, men tills motsatsen är bevisad antar jag att de som tiger sympatiserar med de föreslagna åtgärderna. Det är svårt att se något neutralt läge och ledningen tycks lita på lektorernas stöd för “kompetensväxlingen”.

Återigen generaliserar jag. Det finns faktiskt en disputerad person som i Maj 2008 föreslog att lärarutbildningen skulle organiseras på ett sätt som inte tilldelar adjunkterna en andraplansroll i grundutbildningen. Läs och fundera över vilka följder förslaget skulle få för de disputerade som grupp.

Mitt förslag är att vi istället för dagens lärarutbildning, med en rad olika inriktningar och skiftande studielängd, inför två olika lärarexamina:

En på så kallad grundläggande nivå, kandidatexamen, efter tre års studier och en på avancerad nivå, masterexamen, efter ytterligare två års studier.

Låt dessutom den nya examensordningen gälla oavsett om du skall bli lärare inom förskola, grund- eller gymnasieskola. För det är inte rimligt att längden på utbildningen skall följa längden på dem man undervisar. Forskning visar att det är de yngsta barnen som har störst möjlighet att lära, skall de då inte möta lärare med stora ämneskunskaper.

De studenter som väljer att läsa i tre år kommer ut som duktiga lärare, redo att axla ansvaret på förskolan eller i klassrummen. De som däremot väljer att ta en masterexamen får en behörighet till forskarutbildning och kommer till skolorna med en gedigen skriftspråklig kompetens och analysförmåga. Redo att ta sig an fler arbetsuppgifter och ett större ansvar till en högre lön.

Vad vinner man på detta? Jo, genom att ha en tydlig progression i utbildningen blir den likvärdig med annan högskoleutbildning, vilket jag tycker är rimligt. Men framför allt skulle det på sikt ge oss lärare av två typer i skolväsendet.

De som har en treårig lärarutbildning kommer det att finnas flest av. De gör allt det arbete som krävs för att förskolor, grundskolor och gymnasieskolor fungerar till vardags, medan deras kolleger med längre utbildning bidrar med utveckling och kritisk distans till denna vardagliga praktik. Och därmed också till en positiv utveckling av svensk skola.

Det var ett mycket djärvt förslag. Fem månader senare arbetade inte Maria Sundkvist kvar som chef på Malmö Högskola.

lärarutb

Tur att man inte är konspiratoriskt lagd.

Björklundmotståndet 2.0

groI en välformulerad artikel i  Aftonbladet kritiserar Eva-Lotta Hultén Jan Björklunds skolpolitik.

Länk

När jag för något år sedan frågade Jan Björklund vilken pedagogisk forskning han stödjer sin skolpolitik på så kunde han, trots att jag ställde om frågan på tre olika sätt, ändå inte nämna namnet på en enda pedagogikforskare (för den som inte tror mig har jag intervjun bandad). Det är alltså i denna fundamentala brist på kunskaper och underlag som babblet om ”kunskapsskolan” utformas; men, än värre, också i en avsaknad av inlevelseförmåga. På frågan vad man ska göra åt att så många elever tycker det är tråkigt att gå i skolan fick jag det skrämmande svaret att det är ”naturligt” och inget att göra åt.

I stället för att satsa på och utveckla sådan pedagogik som visat sig stimulera barns egen motivation och skapa sammanhang och mening i skolans undervisning gör man nu tvärtom. Det är kontraproduktivt på alla punkter (att den som trivs och har roligt också lär sig bättre är väl belagt) och inget annat än flum. Dessutom är det grymt. Skolan är visserligen en förberedelse för livet utanför och efter skolan men också en värld i sig, där barn och unga tillbringar väldigt mycket tid. Att inte satsa på att göra denna tid så lustfylld och meningsfull som möjligt är något mycket värre än flum, det är barnplågeri.

Fortsätter vi på den nu inslagna vägen riskerar vi att få en skola totalt urvattnad på sammanhang, lustfylldhet och mening – och i slutändan på verkligt lärande.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv och tycker nog att Eva-Lotta har förtjänat en flumpetröja

Min lille vän 61 – kungen och jag

Jag diskuterar klädernas betydelse med en kollega. Han menar att det är nödvändigt att skapa en distans till studenterna och en svart kavaj hjälper till att upprätthålla avståndet.
– Annars äter de upp mig.

Jag inser att min idé om undervisning är annorlunda och jag undviker gärna onödig distans. Kanske är det naivt att försöka skapa närhet och förtrolighet i en miljö som är så omgärdad av andra förväntningar och jag kan känna lockelsen i att förstärka min auktoritet genom något som liknar en ämbetsuniform. Maktutövningen får ett drag av mystik och blir lättare att utöva när den draperar sig i formell dräkt, men jag vill inte vara en del av detta. Jag möter hellre arga studenter än rädda.

mlv61

Min lille vän och jag är för en gångs skull fullständigt överrens – de flesta kavajer och slipsar åldras inte i skönhet.

Nya studenter och en väldigt förförisk stad

Jag går en runda i Västra hamnen och häpnar över hur varmt och vackert det är. Om jag hade varit en ny student och mött en stad som bjuder ut sig på det här sättet hade jag antagligen blivit överlycklig – och en smula misstänksam.

Samtidigt signalerar himlen väderomslag och idag är det en annan klimattyp.

Himmel över Slottsparken - förstora

Himmel över Slottsparken - förstora

Idag bjuder högskolan in till vimmel och mingel i ljusgården. Det verkar livligt. Jag missar rektors tal och det kanske är bäst så. Den där Rubriken i sydsvenskan som talar om att höja utbildningens nivå genom att avskeda adjunkter sitter som en liten tagg i hjärtat fortfarande.

vimmel

Liv är en dröm vi jagar

Lärarutbildningens fasad mot söder

Lärarutbildningens fasad mot söder

Jag samlar mig inför morgondagens möte med de nya studenterna och funderar över vad rollen som kursledare innebär. Kanske är det naivt att försöka vara både trygghetsskapare och utmanare samtidigt? Min erfarenhet säger mig att de flesta studenter är väldigt förtjusta i tydlighet och ordning. Kurslitteratur och schema är den grund som utbildningen vilar på. Snart nog lär de väl upptäcka att kursen har mål, arbetsformer och examinationer också – men utifrån Maslowsk logik börjar vi med de enkla behoven.

Jag fingrar på flumpetröjan och avvaktar med beslutet – tänk om jag skrämmer bort någon lovande men fyrkantig student genom att bära detta ökända plagg?

Styrkt av de modiga orden på fasaden bestämmer jag mig för att bära tröjan. Med stolthet.

Uppdatering:

Jag gjorde det – fast fegade med en skjorta över den första halvtimmen…

Förtroende och taggtråd

Jag försöker hitta ett lugn efter de senaste dagarnas upphetsade diskussioner om varsel, turordningar, kompetensväxlingar och besparingar. Många är ledsna och upprörda . Vi som klarade oss den här gången andas ut i naiv lättnad. Kanske är det så att de nya regeringsmiljonerna enbart fördröjer den påbörjade förändringen av Lärarutbildningen?

Vi har i alla fall fått lite tid på oss och jag tänker använda den till att driva kvalitetsfrågan politiskt. Idag är enigheten över partigränserna obegripligt stor – var finns sprickorna i muren?

Akademiseringen av lärarutbildningen framställer sig gärna som en naturlig, objektiv, neutral obestridbar kraft. Det viktigaste och mest förbjudna fältet återstår att beforska:
– Var finns den forskning som bevisar att disputerade lärare höjer kvaliteten på lärarutbildningen?

Från murmuseet i Berlin

Från murmuseet i Berlin

Att ställa grupper mot varandra

Jag har följt lammens utveckling under året. Den första gången de släpptes ut i hagen var de yra och rädda. Bländade av alla ljus och dofter stapplade de fram mot eltråden och nosade på den. Alla var tvungna att göra den smärtsamma erfarenheten. De hade inget språk och kunde inte dela sina tankar.

Under sommaren har de levt i harmoni och vuxit snabbt. Slaktbilen har redan hämtat de tyngsta pojklammen eftersom kilopriset sjunker framåt hösten. I förra vecka skilde ägaren ut de tackor som ska få gå hos baggen. Utanför vårt hus betar ett gäng som inväntar ett annat öde.

Nyklippta nakenfår - förstora bilden

Nyklippta nakenfår - förstora bilden

Av någon anledning hann ägaren bara klippa fyra av dem. Dessa går för sig själv i hagen och de övriga långhåriga markerar ett tydligt avstånd till de stackars nakenfåren.

Avvisande långhåriga får - förstora bilden

Avvisande långhåriga får - förstora bilden

Så lätt är det tydligen att ställa grupper mot varandra.

3

Texten på Lärarutbildningens vägg blir alltmer gåtfull – vad är det för kroppar som anas ovanför broderskap?

På spåret 7 – natur och kultur

Tidigare spårinlägg

Jag återvänder till torvmossen och funderar över vad det är som fångar mig i miljön. Kanske är det känslan av att tiden står still och att naturen långsamt tar tillbaka herraväldet efter människans härjningar.

spår1

På min arbetsplats varslas adjunkter för att bereda plats för lektorer. Det som tidigare kallades arbetsbrist visar sig vara en skenmanöver för att dölja det verkliga syftet som med ett obehagligt nyord benämns”kompetensväxling”. Rektor beskriver det som “en höjning av nivån” och för första gången känner jag mig djupt främmande inför högskolan. Vad är det för värderingar som styr verksamheten?

Jag tror inte på den här uppdelningen adjunkter/lektorer och vill inte bli inplacerad i ett fack där adjunkterna skulle vara natur, erfarenhet, praktik, känsla, reproduktion och intuition – medan lektorerna skulle stå för kultur, distans, reflektion, nytänkande och analys.

I min värld måste varje lärare ha tillgång till båda sidorna och försöken att dela upp tänkandet i “vetenskapligt” och “icke vetenskapligt” är underligt. Jag har nog läst för många dåliga avhandlingar för att leva i underdånighet.

spår3

Samtidigt är jag orolig över att en möjlig konflikt mellan grupperna ska drabba studenterna. På ett plan är vi som anställda utbytbara och ska göra det vi blir tillsagda. När jag diskuterar läraretik med studenterna försöker jag försvara ett annat synsätt och betonar det personliga ansvaret.

Jag anar vad främlingskap är och saknar känslan av att höra till.

Richard Lindgren säger det bättre. A man you can hate är fortfarande årets bästa skiva (fast den kom i fjor).

Och nu är det allvar!

Jag brukar inte publicera fackliga upprop, men förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare när det gäller varsel av 26 adjunkter går dåligt. Vi är många som oroar oss över att avskedandena hotar centrala kvaliteter.

När rektor Olausson i Sydsvenskan påstår att uppsägningarna sker med syfte att “höja utbildningens nivå” har jag svårt att bevara min lojalitet. Förhoppningsvis är rektor felciterad och en välvillig tolkning är att han menade att högskolan vill höja den formella kompetensen. Uttalandet är djupt olyckligt i en känslig process och riskerar att skapa ytterligare problem. Kvalitet är något annat.

Så här skriver Carl-Erik Blomkvist, ordförande för läraförbundets statliga sektion vid Mah:

Högskoleverkets krav på fler disputerade får inte användas som förklaring när adjunkter sägs upp för att rädda ekonomin.

Sedan många år har en kampanj bedrivits mot skola och lärarutbildning i Sverige. De främsta aktörerna har varit partipolitiska företrädare och Dagens Nyheter. Aktiviteterna har ibland antagit särskilda former som t.ex. organisationen Kunskap i skolan under 1980-talet. Under valkampanjen 2006 gavs stor plats i Dagens Nyheter åt Folkpartiets beskrivning av den svenska skolan och partiets åsikter om hur lärarutbildning skulle bedrivas. Tankegångarna om kunskap och skola torgförs på nytt fast ibland med lite nya grepp.

Folkpartiet tillsammans med övriga partier i Alliansen sägs ha vunnit valet 2006 bland annat på grund av skolpolitiken.

Alliansregeringen gav strax efter valsegern Sigbritt Franke uppdraget att utreda hur en ny lärarutbildning ska se ut. Den tidigare universitetskanslern Sigbritt Franke blev före valet 2006 känd för sin starkt kritiska bild av lärarutbildningarna i Sverige. Det kan knappast framstå som långsökt att se sambandet mellan alliansregeringens ideologiskt infärgade skolpolitik och valet av utredare. Politiker och bedömare beskriver Frankes förslag En hållbar lärarutbildning som den mest genomgripande förändringen inom svensk utbildning sedan folkskolan infördes.

Högskoleverket har genomfört två granskningar av lärarutbildningar sedan 2001. Vid båda framkom kritik såväl som beröm. Nämnas kan att ordföranden för utredningen av svensk lärarutbildning 2004-2005, Anders Fransson, menar att svensk lärarutbildning aldrig varit bättre (Borås tidning 2008-06-02).

Lärarförbundet har framfört krav på större anslag för forskning inom pedagogik och lärarutbildning, men detta har inte hörsammats av ansvariga politiker. I senaste forskningspropositionen avsattes inte en krona till detta vetenskapsfält. Frankes betänkande HUT innehåller formuleringar i linje med förbundets krav. Högskoleverkets krav på minst 30 % disputerade lärare vid lärarutbildningarna ska ställas mot det faktum att anslagen för forskning inom fältet alltid varit små, ibland på gränsen till obefintliga. Vilket ansvar tar regering och utbildningsdepartement för att lösa detta problem?

De senaste tre årens antagningar till lärarutbildningar tyder på ett vikande intresse för yrkesutbildningen. Det rör sig inte om någon radikal minskning. Särskilt inte i Malmö. Det minskade studentantalet leder dock till svagare ekonomi för Lärarutbildningen i Malmö. Den försvagade ekonomin i kombination med högskoleverkets krav och förslaget till ny lärarutbildning upplevs som starka hot.

Konsekvenser på lokal nivå

∑ Malmö högskola varslar 26 lärare och uppger arbetsbrist som skäl.

∑ Utrymme skapas för förstärkning med disputerade lärare via samutnyttjande inom Malmö högskola samt genom nyrekrytering.

∑ Lärarutbildningen minskar personalstyrkan.

∑ Andra undervisningsformer tvingas fram på grund av minskat antal lärare i kombination med minskade anslag.

Lärarutbildningen vid Malmö högskola arbetar för att skapa ”akademiska professionsämnen”. Lärarförbundet förespråkar större anslag till forskning (t.ex. promilleprogrammet) i linje med en ökad akademisering av lärarutbildning. Forskarutbildningen i promilleprogrammet ska ske i nära samarbete med skolverksamhet och leda till kompetenshöjning där. Förhoppningsvis leder satsningen till läraranställningar, som innebär att forskarutbidade lärare leder skolutveckling och liknande.

Högskoleverket och utbildningsdepartementet lägger en snara runt halsen på landets lärarutbildningar i form av krav på en större andel disputerade. Kravet är rimligt i sig, men bristen på disputerade lärare ska åtgärdas på kort tid. Tidsramen är mycket kort med tanke på att forskarutbildning mot doktorsexamen tar fyra år. Lärarutbildningar försätts i en ohållbar situation, där lärare utan doktorsexamen avskedas och ett sökande efter disputerade sätts igång. Frågan måste ställas om inte förslaget med en omfattande reduktion av adjunkter (icke disputerade lärare) leder till att professionsanknytningen får stryka på foten.

Lärarutbildningen har en detaljerad examensordning, vilket visar på yrkets särart med krav på djupa kunskaper av praktisk karaktär såväl som teoretisk. Praxisnära forskning är liten till omfattningen och behöver stärkas. Öka därför möjligheterna för anställda adjunkter med skolerfarenheter och lärarexamen att ta del av forskarutbildning.

De ökade kraven på forskningsbaserad undervisning kommer att marginalisera ämnen och minska mångfalden.

Antalet disputerade är ojämnt fördelade mellan ämnesområdena. Inom något ämne har endast en handfull personer disputerat i hela landet. Hur många av dessa har erfarenhet av pedagogisk verksamhet eller har lärarexamen? Kommer Malmö högskola att kunna rekrytera disputerade med skolerfarenhet?

Malmö högskola måste sortera problemen och försöka lösa dem var för sig. Högskoleverkets krav på fler disputerade får inte användas som förklaring när adjunkter sägs upp för att rädda ekonomin. Högskolan borde föregå med gott exempel och ställa upp på sin personal gentemot de yttre krav som kommer från Högskoleverk och politiker

Lärarförbundet vill varna för att tänkta åtgärder leder till motsatt effekt än den avsedda. Den osäkerhet som alla varselsituationer skapar leder ofta till att kompetenser försvinner till andra verksamheter av den anledningen att man inte vågar stanna kvar. Med minskade resurser i form av färre lärare och minskade ekonomiska anslag väntar tunga arbetsbördor för personalen framöver. Hur attraktivt blir arbetet som lärarutbildare? Hur attraktiv blir lärarutbildningen för studenter?
Carl E Blomberg

Ordförande Lärarförbundets statliga sektion i Malmö