Där går han – bloggaren

Jag läser senaste numret av Lärarnas tidning och njuter av att känna igen mig i Anne-Marie Körlings ord om hur det är att blogga.

Länk

Bristen på verkliga pedagogiska samtal förde mig ut på nätet. Mitt första trevande blogginlägg föddes ur min vilja att kommunicera mitt yrke och berätta om det som sker inifrån skolan. Mina små, små ord skrevs inte på ett vitt papper utan ut i ett diffust och obekant svart hål. Jag skrev och tryckte på publicera. Ett knapptryck ifrån och jag var bloggare. Men vem som skulle läsa hos mig, med vilka jag skulle gå i dialog och vilka kunskaper jag skulle berikas med ? Om detta visste jag ingenting.

Nu, några bloggår senare, ingår jag i pedagogiska diskussioner, är i dialog med många läsare, skrivande tänkare, praktiker och med en mångfald av perspektiv.

Jag har genom sociala verktyg blivit inkluderad i ett stort utvidgat kollegium där frågorna är många, diskussionerna stora, och där jag själv kan välja vilket fokus jag vill utveckla, läsa om och delta i.

Jag minns den första tidens misstänksamhet och trevande försök att testa gränser. Hur privat ville jag vara? Hur närgånget kunde jag kritisera den egna verksamheten?

Nu, efter snart 2000 inlägg, tänker jag att misstagen har varit förvånansvärt få. Jag tror att bloggen har gjort mig professionellare – om vi använder ordet i betydelsen “yrkesmässigt engagerad”. Den neutralt distanserade lärarrollen intresserar mig inte.

Nästa gång någon frågar om jag är “den där bloggaren?” kommer jag att ta det som en komplimang och foga denna identitet till mina övriga.

Om att synliggöra gränser

Om att synliggöra gränser

P.S. Missa inte de övriga artiklarna om IT och sociala medier i Lärarnas tidning #7 2010

Inför VM – hur många nationalsånger bör man kunna?

nationalsånger – spotify

Jag är inte helt uppladdad inför fotbolls-VM i Sydafrika och gör därför ett krampaktigt att komma i stämning genom att sjunga med i de väldigt disparata nationalsångerna. På den här skivan är det en smula folkloristiska syntversioner. Går det att utläsa något om nationalkaraktären genom att lyssna på de här melodierna? En del är parodiskt operettmässiga – andra uppenbart krigiska.

Orchestra – Inno Di Mameli (National Anthem of Italy)

Jag hoppas att rätt låt vinner, fast nu när Sovjet inte längre finns är det svårt att välja vilken.

Risken är stor att det blir frågesport – allmänheten är varnad.

Pedagogiskt ledarskap?

Jag förbereder en lektion om något som kallas “pedagogiskt ledarskap” och bläddrar i Stensmos heltäckande bok. Han identifierar sju möjliga kategorier av störande moment och nu behöver jag bloggläsarnas hjälp med att fokusera. Vad är den viktigaste orsaken till att lektionerna inte blir som vi vill?

De två sista hittade jag på själv.

Kanske är jag inte övertygad om att ordning är det viktigaste i skolan, men jag anar att ledarskap  kommer att vara en eftersökt central egenskap/färdighet i den framtida lärarlegitimationen som ska utfärdas på lokal nivå.

Huset som gud inte glömde?

This slideshow requires JavaScript.

Nedanför Malmö högskolas pampiga högkvarter Tornhuset tar den nya stationen till citytunneln form. Allt verkar löpa enligt planerna. Marken skakar och kraftfulla maskiner rör sig i hemlighetsfulla danser.

Mitt i kaoset står ett bräckligt hus kvar och någon har bestämt att just detta hus ska sparas åt eftervärlden. De kraftfulla stålbalkarna lyfter och skyddar byggnaden. Nästa helg ska det lyftas upp och ge plats för ett underjordiskt garage. Därefter placeras huset tillbaka. Under över alla under!

Den här berättelsen har en moral: Vi kan om vi vill!

Photoshop on line - oemotståndligt!
Photoshop on line – oemotståndligt!

Nu blir allt hemligt?

Mina kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson har visat att IUP används slarvigt och i många fall kränkande på förskolor och skolor. Man skulle kunna tänka sig att staten reagerar med en kraftfull insats för att råda bot på detta. Regeringen väljer att gå den andra vägen:

Länk till ekot

Björklund förklarar:

De nya bestämmelserna har ett omvänt skaderekvisit. Det betyder att utgångspunkten är att allt är hemligt. Bara om ingen lider men kan uppgifter lämnas ut.

Bakgrunden är att skolorna sedan några år måste dokumentera hur eleverna utvecklas.

För varje elev ska finnas en utvecklingsplan och lärarna ska ge skriftliga omdömen. När det dyker upp problem ska ett åtgärdsprogram skrivas.

Lärarna vågar inte skriva viktiga men känsliga uppgifter om eleverna om en prövning enligt dagens lag visar att uppgifterna kan lämnas ut, säger Jan Björklund.

– Om man skriver ett dokument så vet man aldrig när det skrivs, vad som bedöms vara offentligt eller inte. Jag har hört lärare och rektorer som menar att de här reglerna gör att man blir hämmad när man skriver de här dokumenten. Jag har vägt det mot om det finns något stort allmänintresse av att få ta del av hur lille Kalle utvecklas i skolan. Det menar jag att det inte gör, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Jag menar att det finns ett stort allmänintresse av att kunna kontrollera hur lärare formulerar sig om barns utveckling. Spåren förskräcker.

Vem anmäler vem?

Vem anmäler vem?

Tillsammans är ett sätt att finnas till

Min Anita Lindblom-period är över och nu lyssnar jag på Lill Lindfors. Texterna är lysande oförutsägbara och vem skulle idag komma på att rimma “klä sig ärtigt”  på “bli min Sven-Bertil”?

Lill Lindfors – Sen kom du – Spotify

Kärleken ser inte ut som vi väntar oss. Finns det något vackrare budskap? Jag funderar på hur stereotypa föreställningarna om manlighet formade min far – och mig?

Hur bra är den här låten?

Lill Lindfors – Tillsammans är ett sätt att finnas till

“Emil är 19% dum!”

Idag har jag sett en underbar föreställning med våra studenter som spelade för riktiga barn på Mazettihuset. Pjäsen var en nytolkning av en berömd  buspojkes äventyr och publikkontakten var stark. När berättaren frågar hur Emil är utbrister ett barn i fyraårsåldern:
– Emil är 19% dum!

Läktaren gungar till under mig och jag tänker att det här mätandet av barn har gått för långt. Jag vågar inte tänka mig hur de individuella utvecklingsplanerna ser ut på den förskolan.

Jag mötte Sven-Eric Liedman…

Jag är inte blyg. Ändå var det med en viss vördnad jag beträdde rummet där Sven-Eric Liedman diskuterade sin text Månglarna i templet (länk) under ett utbildningsvetenskapligt seminarium. Vi var åtta personer och det kändes väldigt exklusivt att få möta denne intellektuelle gigant.

Sedan 70-talet har jag läst böcker som dignar av bildning och ingen lyckas med samma självklara elegans förklara komplicerade frågor på ett någorlunda lättbegripligt sätt.

Kanske var jag tagen av stundens allvar – så här dagen efter har jag ingen aning om vad vi pratade om. Men jag var där och tror att jag lyckades stamma fram en fråga.

Back in your own backyard

Våren lär ha kommit till Skåne och medeltemperaturen har varit över nollpunkten i en vecka. Just nu är det bitande kallt – men ljust. I morse lyste solen skarpt genom jättelönnen nakna grenar mot brandgaveln. Vår gård var på 1700-talet en av Malmös första uteserveringar  under namnet Italienarens trädgård.

Just nu är jag tacksam för morgonsolen och att Billie Holiday sjunger. Har jag nämnt att jag är hemkär?

Billie Holiday – Back In Your Own Backyard – spotify

Förstora - hitta fågeln