Rojalistisk nedvarvning

Jag bläddrar i tidningshögarna och hittar en samling med bröllopsnummer. Någon har av okända skäl sparat de här tidningarna till eftervärlden och nu har  de otacksamma arvvingarna skänkt rubbet till Esperöds loppmarknad. Och här står jag och funderar över  hagaprinsesessornas   livsöden.

Jag tror att det var en viss skillnad mellan dem, men var nog aningen för ung för att förstå vad det handlade om. Visst var Birgitta den stiligaste? Var Christina den konstnärliga? Och Margareta – gifte inte hon sig med en engelsman? Desiré… vad hände?

Jag tänker att det var nog ungefär som med Beatles – man hade sin favorit!

Min inre bilskollärare – tro och vanmakt

Pedagogik kanske handlar om tålamod och att förstå vad eleven behöver. Ingen illustrerar detta bättre än Carl-Gustav Lindstedt som i monologen Bilskolläraren ger uttryck för lärarens programmatiska trosvisshet och inre förtvivlan över vanmakt i undervisningssituationen.

Det finns uppenbara fördelar med att umgås med jämnåriga. Tillsammans återupplever vi ljuva barndomsminnen och enas om att allt var roligare förr.

“Jag är så svitt – men du är svittare”

Den pojkaktiga orkestern spelade på Lindängens amfiteater i förmiddags och det var en sällsynt varm föreställning. Min hjärna kokade över och den improviserade sången om svett lät absolut bättre på skånska än på rikssvenska.

svitt=svettig, svittare=svettigare

Jag är glad att inte min inre svensklärare var där. Ännu gladare blev jag över att möta före detta studenter som nu är äkta förskollärare!

Jag tror att gitarristen Håkan hade det allra svettigast!

Vem har sagt att fotboll och livet är rättvist?

Ja – bollen var inne! Englands andra mål blev bortdömt och det är inte rättvist, men antagligen nyttigt för alla som tror att det finns en högre rättvisa i sport. Diskussionen om målkameror kanske skulle kunna upprätthålla illusionen?

I andra halvlek visade Tyskland sig vara värdiga vinnare och det skulle varit befriande om kommentatorerna för en gångs skull  undvek att tala om “det tyska maskineriet”.

Vem har lekt apelsinleken?

Midsommaraftonens oväntade höjdpunkt var Apelsinleken:

Deltagarna delar upp sig i två lag. Lagen ställer sig på rad mittemot varandra. Den första personen i varje lag lägger en apelsin under hakan och händerna på ryggen. Alla andra lägger också händerna på ryggen. Nu gäller det att flytta apelsinen från haka till haka utefter raden. Det lag som snabbast når fram med sin apelsin till siste man i laget har vunnit.

Även om vi gjorde det sittande med mjuk gummiboll var upplevelsen av kroppslig närhet stark. Nu tänkte jag skriva något förutsägbart om lekens betydelse för gemenskapen, men det går nog lika bra utan.

Säljer ICA benskörhet?

Att handla på midsommarafton är ett äventyr. Jordgubbsjakten är över och jag söker mig mot kassorna. Där ser jag skylten som förklarar sambandet mellan kundernas bristfälliga kostvanor och deras kroppstillstånd. Om du bara äter godis är det naturligtvis oundvikligt med en viss benskörhet.

Folkhälsoarbetet i Tomelilla har mycket att ta itu med.

This slideshow requires JavaScript.

Allt du velat veta om blåtunga…

…men inte vågat fråga om?

Länk

Jag kanske överskattar nyfikenheten hos mina besökare, men för de intresserade kan jag meddela att sjukdomen antagligen är på tillbakagång och inga nya fall har rapporterats. Än råder restriktioner och idag var distriktsveterinären hos grannen och vaccinerade 170 får.

Allt fungerade bra och min insats var att sätta ett rött märke i nacken på de behandlade djuren. Det låter enkelt men är rätt svårt. De står inte stilla.

Jag önskar att skolan var lite mer så här:

1) Det kommer någon och sprutar in lite vett i dem

2) Jag sätter ett märke och kontrollerar att alla har fått lika mycket

3) Fåren följer varandra och det är lätt att kontrollera gruppen om man har lyckats lura ledaren att gå åt rätt håll.

Tyvärr är det andra villkor i skolan. Parallellen haltar.

Årets lärare Nomi Cohen

Lärarförbundet delar ut pris till årets lärare:

Länk

Det verkar vara en klok kvinna och jag vill gärna gratulera!

– Det är roligt att bli uppmärksammad. Jag hade ingen aning om jag blev nominerad, men jag tycker att jag är en bra lärare och att jag förtjänar priset. Det bästa med yrket är att undervisa i de ämnen jag älskar. Sen måste jag nämna eleverna, precis som alla andra lärare skulle göra. Jag gillar inte lönen och tycker att betygssättning är fruktansvärd. Man arbetar hela tiden med att peppa och hjälpa eleverna och sen ska man stå där med bödelyxan.