https://twitter.com/nietzschequotes/status/181935341320671233
I det antika Aten kallades den som inte ville/kunde delta i det politiska livet för detsamma.
I äldre svenska kyrkoböcker, husförhörslängden finns ofta en sida på slutet med socknens idioter; “byfånarna”.
Jag har inte full koll på mina tillhörigheter. I morse hittade jag inte min plånbok och ägnade delar av förmiddagen åt att spärra kort och göra polisanmälan.
Sedan cyklade jag hem på lunchen och hittade plånboken på ett pinsamt ställe.
Nu kan det bara bli bättre!
Jag gillar tanken på att världen är en gåtfull plats. Den känslan är svår att hålla vid liv idag.
Kulturradion vill att Lennart Hellsing ska få Astrid Lindgrenpriset.
Jag menar ALMA-priset.
Det vill jag också!
Rasmus Willig skriver i Sydsvenskan om en intressant tendens i tiden:
Allt fokus läggs på det positiva. Tanken är att framgångsrika prestationer ska älskas så att de förökar sig, medan det som inte fungerar ska negligeras.
De som inte gillar bekräftelseideologin ser den som en form av det George Orwell kallade New Speak som utmärks av att det inte lämnar utrymme för en enda kättersk tanke och täpper till allt utrymme för att människor fritt ska kunna kritisera det de ogillar.
Sedan lyssnar jag på Kaliber om kulturen inom polisen och plötsligt blir frågan djupt allvarlig.
När vi köpte sommarstuga kände vi inte till ortens smeknamn. Nu vet vi bättre, men till sist verkar det ändå som om våren har lyckats nå fram till vår karga högplatå.
Jag missade debatten i Lund. Den lär ha varit bra.
Fredrik och jag växte upp i samma kvarter och hans barndom tangerar min. Kanske är det därför som jag upplever de insinuanta påhoppen från stockholmsliberaler som särskilt obehagliga.
Jag är full av beundran inför Susanne Ljungs förmåga att utvinna nya vinklar på fenomenet mode. I veckans avsnitt av Stil möter vi Charles Revson och historien bakom Revlon. Annonserna lär ha varit stilbildande:
I en intervju möter vi en kvinnlig copywriter som beskriver skillnaden mellan att skriva för svensk och utländsk marknad:
– I andra länder kan en prins rida in i badrummet och vilja gifta sig med en kvinna som målar naglarna. De svenska kunderna är mer rationella och vill veta exakt vad de har för nytta av produkten.
Jag misstänker att det mer handlar om uppblåst självbild än verkligt kritiskt tänkande.
Efter #hairriot kanske det är dags för ett litet #sminkriot ?
Tysta tankar 