Dessa män – baseballhandsken som symbol?

Kritisk maskulinitetsforskning är en underlig gren av genusvetenskapen. Svensk forskare avslöjar de amerikanska medelklassmännens desperata försök att undfly hushållsarbetet genom att engagera sig i barnens sportaktiviteter.

Det är också möjligt att beskriva detta fenomen som en överenskommelse inom familjen.

Jag borde nog vara mer upprörd.

Idag vill jag diskutera baseballhandsken som symbol för manlighet. Ni missade väl inte slutet på filmen?

Hur fri är egentligen den svenska skolan?

Helena von Schantz (länk) beskriver träffande hur lärarnas metodiska frihet har kringskurits:

Den största skillnaden mellan finsk och svensk läroplan finns emellertid i styrningen av lärarna och undervisningen. I Finland är målen centrala, men inte metoderna. I Sverige är både mål och metoder reglerade av staten. Enligt Lgr 11 skall all undervisning genomsyras av ett entreprenöriellt förhållningssätt, baseras på varje enskild elevs önskemål, behov och intressen, ge möjlighet till fördjupning, till ämnesövergripande arbete, vara noggrant dokumenterad, väcka lust och motivation, öka elevernas ansvarstagande, ge underlag för yrkes- och studieval, bygga på samarbete med närings- och föreningsliv, individualiseras, ge utrymme för det ansvar eleverna kan och vill ta, beslutas i samråd med eleverna, vara ändamålsenlig och ägnad att leda till god måluppfyllelse för alla elever, ta särskild hänsyn till elever med inlärningssvårigheter, även ge utmaningar för den som lätt når målen, vara ett resultat av kollegialt samarbete, baseras på forskning och beprövad erfarenhet och samtidigt liksom i förbifarten genomsyras av fyra centrala förhållningssätt. Dessutom ska läraren garantera arbetsro, trygghet och trivsel för varje elev, fungera som mentorer, ha utvecklingssamtal varje termin, kunna dokumentera och förklara sin bedömning, skriva omdömen vid ett tillfälle och sätta betyg vid ett annat varje termin… När jag läser läroplanen nickar jag gillande. Nästan allt som står där låter klokt och rimligt. Men lägger man ihop alla tvingande formuleringar på det sätt jag gjort här blir det tydligt hur detaljerad, hur motsägelsefull – och hur ”centraliserad” – den svenska läroplanen är.



Livet i byn

Här på landet hjälps vi åt och i år har vi gått man ur huse för att välta och resa flaggstänger. Det är spännande projekt som kräver en del planering.

Nu vet jag hur man tar sig an en 12-meters järnflaggstång med hjälp av hjullastare. Jag kan också skryta över att ha besegrat en 15-meters glasfibersstång med två stegar och rep.

Idag sneglar jag på min ruttna åttametersstång och tänker att det finns andra uppgifter som är mer angelägna.

20120711-141029.jpg

Kjell Alinge och friheten

20120709-092648.jpg

Kjell Alinge skriver om åsiktsklimatet på Sveriges radio.

Det är deprimerande läsning och jag försöker intala mig att takhöjden är högre inom högskolan.

I en rad omgångar har jag varit med om att program som jag gjort hamnat på ”Svarta Listan”. Oftast är det hela bara vanliga och primitiva inslag av politisk korrekthet. Men det vidmakthåller en atmosfär av passivitet.

Jag minns med detaljskärpa hur en chef som omvänts till en så kallad ”medveten” och ”radikal” samhällssyn ringde mig och sade med hård betoning på varje stavelse att jag genast måste sluta skämta om Grupp 8. Jag svarade henne att det tänkte jag verkligen inte göra. Det kändes som om denna chef plötsligt var en del av ännu en sketch som jag och Janne Forsell gjorde. Men jag kunde hålla mig för skratt när kvinnan drog med sig en hel redaktion och fick bort programmet ”Hemma Hos”.

Jag försöker vänja mig vid tanken

Så nära – så svårt att distansera sig ifrån. Det är nog lika bra att lära sig älska eländet!