Ibland måste man tala om obehagliga saker

VIKTIG UPPDATERING
Läs om åtalet mot barnskötaren och misstankarna mot cheferna som underlåtit att anmäla övergrepp.

Förskolläraren som blev förskoleanställd som blev barnskötare… Jag hoppas att åtalet hanteras bättre när det gäller fakta.

……………………………………………………….

Från i somras:

Jag läser att den förskoleanställde mannen som anklagas för sexuella övergrepp åter är är gripen.

Länk

Radio Malmöhus intervjuar åklagare Ulrika Rogland som benämner personen som “förskollärare”. Jag ringer radion och får löfte om snabb rättelse. Så presenterar han sig inte på Facebook.

Om medier av pressetiska skäl väljer att anonymisera gärningsmannen genom att vara diffusa är det extra viktigt att inte samtidigt sprida felaktiga uppgifter som krymper målgruppen för möjliga anklagelser. Jag menar att huvudmannaskapet är viktigt och att verksamhetens inriktning har betydelse när vi ska analysera händelsen. Vilka rutiner finns i den stora kommunala organisationen som saknas i den lilla privata? Går det att skydda sig genom förebyggande åtgärder?

Efter ett tag ringer radion upp och jag lovar att ställa upp på en intervju i eftermiddag. Antagligen kommer jag att prata om hur vi förbereder de män som utbildar sig till förskollärare och jag gissar att det är svårt att undvika frågan om män verkligen passar till yrket.

Min plan är att försöka minimera skadeverkningarna, men minns med fasa de första pedofilaffären i Karlstad på 90-talet då en stor grupp män lämnade yrket. De hade fått nog av misstänksamma blickar.

Då minns jag att reportern först hade frågat 15 andra män som inte ville tala om händelsen. Jag tror att de försökte dra en skarp gräns och på något sätt var rädda att anklagelserna skulle smitta av sig på dem. För mig är det viktigt att vi vågar tala – även om sådant som gör ont. Jag har nog inget val. Om jag är tyst nu förlorar jag rätten att argumentera för män till förskolan i framtiden.

På bilden från 1979 dansar jag och Sven Person med barn i Folkets park

På bilden från 1979 dansar jag och Sven Person med barn i Folkets park

Boys mentorship collaborative

Länk

Jag gillar den här organisationen och skrattar ofta åt bilder som de delar på Facebook.

20121204-040619.jpg

Från programförklaringen:

Collaborative Mentorship

Boys need and deserve mentorship, as do parents.
Our society emphasizes individual achievement and separation from difficult feelings.Boys are strongly pressured to emotionally isolate themselves, leading to communication blocks which parents may label as rudeness, stonewalling, lack of cooperation, and lack of consideration.
We adults have created songs, advertisements, movies, games, and magazines which depict men, women, girls and boys in unwholesome gender stereotyped roles. Young and old, many of us are confused about how to be and how to relate to one another.
So, what can we do, as parents and mentors, on behalf of our sons?
What if their attraction to superheros and even violent gaming could be understood as signals of boys’ positive potential to contribute to our world? What if we could discover how our boys’ desire to respect themselves in such a way that they naturally stand up for and protect those in need? How can their confidence and assertiveness grow and aggressiveness diminish? What will help boys connect them to their emotions and to the natural world?How can we help boys direct their natural yearning for risk-taking, challenges and mastery in the most positive directions?
As a community, we will form common understandings about ways to teach, model and mentor that will help boys in these ways.In this context, we will also strive to discern the commonalities and differences in our roles as mothers, fathers, and mentors, and how these roles might evolve as our sons mature.

Jag bläddrar bland deras foton på Facebook och hittar många spännande uppslag. Barn behöver äventyr – men språket är också viktigt.

20121204-042202.jpg

 

Ibland blir det aningen mansromantiskt och new age – men det är smällar man får ta.

Den tråkiga insinuanta undertonen

Länk till Sydsvenskan

“Det räcker inte längre med att bara vara man”

Ellen Albertsdotter skriver:

Sedan decennier har flickor presterat bättre än pojkar i den svenska skolan. Numera är kvinnor i majoritet på de flesta av universitetens grundutbildningar. Tidigare i höstas tillsatte därför jämställdhetsminister Nyamko Sabuni en utredning för att undersöka diskriminering av män. Utredaren PM Nilsson ska bland annat analysera just att flickorna redan i grundskolan får bättre skolbetyg än pojkarna.

Detta är dock inget svenskt utan ett internationellt problem, vilket författaren Hanna Rosin även visar i debattboken ”The End of Men: and the Rise of Women”. I Storbritannien är nästan 75 procent av de examinerade universitetsstudenterna kvinnor. 2009 var kvinnorna för första gången fler än männen i den amerikanska arbetskraften. Allt fler familjer i USA är beroende av kvinnan som huvudförsörjare (över 60 procent i Washington D C).

När metoder för att avgöra fostrets kön lanserades i USA på 1970-talet var det många som var bekymrade över det kvinnliga könets framtid. Men enligt en studie av en ny fertilitetsmetod, Microsort, begär upp till 75 procent av amerikanerna en flicka när de får välja. Detta gäller inte endast i väst. Till och med i ett i grunden patriarkalt samhälle som Sydkorea säger sig föräldrarna nu föredra en dotter. Duktiga flickor är alltså eftertraktade av såväl skolsystem som blivande föräldrar.

Jag har svårt att förstå den skadeglada undertonen och känner inte igen tanken på att det skulle räcka med att vara man. Inom vilka sektorer har det varit så?

Sakta börjar feminismen orientera sig mot ett landskap där offer- och förövarrollerna inte är självklara. Tanken på att män skulle kunna diskrimineras tycks vara svår att vänja sig vid.

Lycka till PM!

20121203-070350.jpg

Ett internationellt fenomen

Skolan och kyrkan

Anna Ekström har som GD för Skolverket tagit på sig den otacksamma uppgiften att förklara skollagens formuleringar kring religion och kyrkobesök

Roger är rolig och talar om icke-konfusionell undervisning. Confusion är nog själva utgångsläget för religiösa grubblerier.

Jag är rädd att det riskerar att bli allt mer komplicerat och avsikten att skapa klarhet kan få motsatt effekt. Ibland skapar förtydliganden nya frågor:

Anne-Marie har också funderat över ämnet.

P.S. Rättning – det är inte några enkla psalmer som ska förekomma . Vi ska fokusera på de “vanligaste”.

”Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblick i svensk och nordisk barnvisetradition.” Lgr 11, s.101